60 miljarder i bistånd till ingen nytta

Ledare Artikeln publicerades
Foto:Khalfan Said

Sverige skickade under flera decennier miljarder till en despotisk president vars ekonomiska vansinne körde Tanzania i botten.

Sverige har skickat 60 miljarder i bistånd till Tanzania. Det enda säkra resultatet är att stödet bidrog till att förvärra fattigdomen i mer än 20 år.

Det finns en genant scen i nya Netflix-serien The Crown. Den blivande drottning Elizabeth och hennes gemål Philip är på resande fot i Kenya. Paret sover över på en lodge. Prinsen går fram till mannen som tycks vara byäldste och berömmer hans ”hatt”. Den visar sig vara en krona.

Överhetens arroganta okunnighet påminner om Sveriges biståndspolitik på samma kontinent. Häromveckan släpptes rapporten Swedish Development Cooperation with Tanzania – has it helped the poor? Utvärderingen är framtagen av Expertgruppen för Biståndsanalys (EBA), en statlig kommitté som granskar resultaten av det svenska biståndet. Den är nyttig läsning för alla som värnar global handel och ett ansvarsfullt förhållande till skattepengar.

Tanzanias ekonomi växer så att det knakar. Det är den goda nyheten.

Liksom många andra afrikanska länder reser Tanzania sig ur fattigdom. Medelklassen växer. Allt fler av landets drygt 50 miljoner invånare får råd att konsumera. Tillväxten har legat stabilt på sex till sju procent under hela 2000-talet. Inte minst när det kommer till hälsovård, utbildning och tillgången till vatten är framstegen uppenbara. Samhällsutvecklingen hämmas fortfarande av bristande infrastruktur och miljöproblem, ambitionen att bli ett medelinkomstland år 2025 verkar dock rimlig.

Men det växande välståndet beror inte på svensk biståndspolitik. Tvärtom skickade Sverige under flera decennier miljarder till en despotisk president, vars ekonomiska vansinne körde landet i botten. Enligt EBA uppgick Sveriges bistånd till Tanzania till ungefär sju miljarder amerikanska dollar under perioden 1962-2013. Summan motsvarar drygt 60 miljarder kronor, eller åtta procent av vårt bilaterala bistånd under perioden.

Redan i rapportens inledning konstaterar EBA att den 50 år långa biståndssatsningen på Tanzania motiverades med ”ideologisk samhörighet”.

Hur såg då samhörigheten mellan Sverige och Tanzania ut? Jo, framtill mitten av 1980-talet styrdes Tanzania enligt den socialistiska läran Ujamaa. Presidenten Julius Nyerere, personlig vän till Olof Palme, tvångsförflyttade befolkningen, kollektiviserade jordbruken och nationaliserade exporten.

Från självständigheten på 1960-talet till att Nyerere avsattes 1985 drevs Tanzania i bankrutt. Den ekonomiska kollapsen inträffade inte trots svenska biståndsmiljarder, utan med hjälp av. Först efter liberaliseringarna kan Sveriges insatser har haft viss positiv inverkan, även om biståndsindustrin fortfarande göder korruption och klientelism.

Det var 1990-talets avskaffade handelshinder och bekämpning av inflationen som lade grunden för 2000-talets ökade levnadsstandard. Reformerna har gjort mer för Tanzanias befolkning än ett halvt sekels ekonomiskt stöd från Sverige. Den lärdomen i marknadsekonomi kostade 60 miljarder.