"Allt-åt-alla"-politiken göder rasism

Ledare ,
Många välkomnades.
Foto:

När ledande politiker glatt delar ut förmåner till migranter, medan de som har betalat skatt får stå tillbaka, finns risk för att missnöjet med detta riktas mot invandrarna, i stället för politikerna. Det är en obehaglig utveckling. Vem är ansvarig för den?

Sverige har tagit ett stort ansvar för att hjälpa människor som flyr. 2012-2016 beviljades drygt 256 000 flyktingar eller anhöriga uppehållstillstånd. Under samma period sökte drygt 371 000 asyl, och de kunde under tiden fram till beslut åtnjuta fördelar.

Migrationsverket betalade exempelvis ut 23,6 miljarder till kommuner och landsting för boende och sjukvård för dem som söker asyl, bara under 2016. Bland annat får asylsökande nästan gratis akuttandvård, något som kostade 28 miljoner kronor i Skåne förra året. Regionens kostnad för vård för papperslösa uppgick till 20,5 miljoner kronor samma år.

Det går inte att ignorera att den omfattande invandringen har fått – och kommer att få – negativa konsekvenser. Det är naturligt att solidariteten kostar, men priset har tillåtits bli orimligt högt. Och få politiker verkar vilja prata om det på allvar. Det är som att man inte törs, som att man inte vill verka elak, inte komma nära Sverigedemokraternas retorik.

Men vi måste prata. Inte minst därför att missnöjet med hur politikerna har hanterat frågan lätt kan gå ut över de asylsökande och nyanlända.

När vissa erbjuder omfattande trygghetsnät för att försöka undvika att framstå som främlingsfientliga späder det på främlingsfientlighet – för hur tokigt och ologiskt det än kan vara finns det människor som beskyller flyktingarna för det som svenska politiker har beslutat om. Det är ju knappast en enskild asylsökande från Somalias fel att en miljöpartist från Stockholm vill vara generös, men det finns de som tycks resonera så; sociala medier är fulla av kommentarer i den riktningen.

Nu behöver vissa frågor adresseras med robusthet för att tona ner skränet i debatten och skapa ett samhälle som är härligt att leva i. Hur ska vi få välfärden att fungera?

- Behovet av äldreboenden ökar, men samtidigt har kommunerna minskat antalet platser (P1 27/10).

- Enligt SKL kan nära 100 000 personer med uppehållstillstånd komma att behöva bostad under den närmaste tiden. 255 av 290 kommuner lider av bostadsbrist (SvD 26/10).

Thed Carlsson, verksamhetschef vid socialtjänsten i Hässleholm, berättade i Agenda nyligen att exempelvis unga, studenter samt de som bor på olika behandlingshem måste stå tillbaka när regeringen kräver att nyanlända och deras anhöriga ska få en bostad. Runt 60 procent av kommunerna ser en sådan så kallad ”undanträngningseffekt” (29/10).

- Sverige behöver även bygga nya skyddsrum, för inte heller dessa räcker till, enligt Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap. ”Vi har en befolkning som har ökat under åren då man inte har byggt några skyddsrum”, sa Ove Brunnström från MSB (SR 30/10).

- Det råder brist på sfi-lärare och tolkar, lärare och poliser.

- Vårdköerna har fördubblats på tre år och över 100 000 personer står just nu i vårdköer, enligt Riksdagens utredningstjänst. Enligt Isabella Lövin (MP) beror de långa köerna på att man inte har planerat för en växande befolkning och fler diagnoser (TV4 30/10).

- Och hur ska vi få folk i jobb? I det senaste numret av Ekonomisk debatt (7/17) står att läsa att bara 61,5 procent av de flyktingar som blev folkbokförda i Sverige 2000 hade sysselsättning efter 15 år. Utbildningsgraden är mycket låg; av dem som är folkbokförda här men födda i Somalia har bara 12 procent eftergymnasial utbildning och hela 52 procent har inte ens gått i gymnasiet.

Löfven kan bombastiskt tala om att alla ska ha bra lön, men om detta stoppar människor från att få lön alls – och i stället tvingar dem till bidragsberoende – kommer det att bli både tragiskt för dem och dyrt för andra.

Allt åt alla-politiken har inte fungerat. Politiker och opinionsbildare som har pressat på tycks ha glömt miniräknaren hemma och trott sig kunna fantisera fram resurser. Detta har betytt att det finns mindre pengar till kärnuppgifter – till tryggheten för dem som har betalat skatt i ett helt liv.

Stockholms stad beslöt i oktober att barn till papperslösa ska ha rätt till ekonomiskt bistånd, ibland för fritidsaktiviteter och dator. ”Vi ska ha ett yttersta skyddsnät som det går att lita på. Har man behov av ekonomiskt bistånd ska man också få det”, sa socialborgarrådet Åsa Lindhagen (MP) (Stockholm Direkt 16/10). Vad det skulle kosta visste hon dock inte.

Dessutom finns fortfarande politiker som anser att fler nyanlända är enbart positivt. Oppositionsrådet Anders Bengtsson (S) i Östra Göinge är mån om att få fler nyanlända till staden. Det är enligt honom det enda sättet att få upp invånarantalet (Norra Skåne 19/10). Men till vilket pris om de inte får jobb?

Det har börjat vända dock, och i veckan bestämde sig Malmö kommun äntligen för att skapa lite sans i utbetalandet av försörjningsstöd genom att ställa krav på mottagare att delta i arbetsmarknadsinsatser (Ekot 9/11). Det är bra att man börjar respektera skattebetalarna som står för kalaset.

För det är inte så att invandringsvågen kom 2015 och sen är slut. Nästan 150 000 migranter har korsat Medelhavet i år. 2017 uppskattas omkring 23 500 personer söka skydd i Sverige, enligt Migrationsverkets senaste prognos (25/10). Det är betydligt färre än exempelvis 2015, men fortfarande många.

Problemen finns och kommer att eskalera; de kräver att politikerna törs reformera bostads- och arbetsmarknadspolitiken på riktigt samt att man dämpar sin givmildhet. Jag ser hur risken annars är mycket stor för att detta göder rasismen och skapar ett samhällsklimat som blir och känns otryggt. Den konsekvensen av öppna hjärtan och en hjälpsam attityd är värre än de praktiska problemen.