Andreas Ericson: Vems ärenden går Sveriges Radio?

Ledare
Foto:

När Ekot rapporterade om Ulf Kristersson (M) gick det helt fel.

Artikeln publicerades 6 september 2017.

Fredagar innebär ibland viss slapphet. Jag var inte på plats på Sveriges Radios Ekoredaktion förra fredagen, men jag kan tänka mig att viss helgtrötthet härskade även där. I alla fall hoppas jag det.

På morgonen hade Ulf Kristersson annonserat att han ville bli moderatledare. Som landets mest resursstarka redaktion var det Ekots jobb att ge oss fakta och analys. Det slutade med totalhaveri.

På eftermiddagen publicerades en text som påstods handla om Kristerssons politiska bakgrund. Men den påminde snarast om något en SSU-förening satt ihop för att smäda en särskilt elak fiende. Istället för att berätta om Kristerssons insatser som riksdagsledamot och minister valde Ekot att påminna om bisarra episoder som att han 1997 skulle ha blivit ”anklagad för rasism” (av vem och varför framgår inte) och att han på något oklart sätt vid upprepade tillfällen fuskat till sig bostäder.

Reaktionerna lät naturligtvis inte vänta på sig och artikeln plockades bort.

So far so good. Men det räcker inte.

Frågan kvarstår: hur är det möjligt att en public service-redaktion producerar något så vinklat?

Det besvarades inte i den text som Ekot publicerade dagen efter. Rubriken ”Opartiskhet och saklighet är kärnvärden för Ekot” säger egentligen allt om vad som istället står där. För trots att Ekot nu la till en lång intervju med sig själva, fick vi inte veta mer om hur fiaskot var möjligt. Istället doldes allt i ett dis av omskrivningar som ungefär gick ut på att ”det har ni inte att göra med”. Listan påstods vara del av en ”faktagenomgång”. Jaha? Men varför innehöll den inte fakta då? Utkastet var ”ofärdig”. Förväntades vi tro att Ekot inleder alla publiceringar med att skriva vänstervinklat för att sedan väga upp i senare i processen?

Istället för att förklara mer ägnade Ekot resten av texten åt att berätta om att man duktiga på sitt jobb. Men det vet de flesta av oss. Det är liksom inte där problemet ligger. SR är (i alla fall än så länge) en bastion av trovärdighet. Men att man är duktig normalt sett ursäktar inte undantagen. Så funkar det inte. Den som har blivit feldiagnosticerad blir inte friskare bara för att läkaren normalt sett inte missar. Man blir inte mindre skadad för att rattfyllot som körde över en oftast kör nykter. Och en kandiderande oppositionsledare som smädats av public service får inte skadan reparerad bara för att journalisterna säger ”oops”.

Misstro mot medier är ett gift. Botemedlet heter ödmjukhet och transparens. När det brister hos andra förväntar sig medierna alla fakta på bordet och ansvariga huvuden på fat. Vi andra behöver inte vara så blodtörstiga, men vi har förtjänar mer än floskler. Vi förtjänar att våra gemensamt betalda granskare betraktar oss som vuxna människor med rätt att få reda på vad som egentligen gick fel.

Fakta

Andreas Ericson

är chef för Timbro Medieinstitut.

Visa mer...