Asylreglerna måste gälla lika för alla
Just nu pågår intensiva förhandlingar inom regeringen. Miljöpartiet vill att de afghanska ensamkommande männen, som var pojkar när de kom till Sverige men på grund av långa handläggningstider hunnit fylla 18, ändå ska få sina ärenden hanterade som minderåriga. Hittills har det dock varit nej från Socialdemokraterna.
S bör fortsätta hålla på sin nuvarande linje. Inte för att det inte är synd om de afghanska ungdomarna. De har rest ända till Sverige i hopp om att få stanna och ta med sig sina familjer. Att deras ärenden inte kunnat hanteras snabbare är givetvis beklagligt.
Men att den svenska byråkratin inte klarar av att hantera enorma mängder asylansökningar är inte skäl nog för att kringgå principen om att vuxna och barn ska behandlas annorlunda. De särskilda asylskäl som gäller för omyndiga finns till för att barn är särskilt utsatta och skyddsvärda. Är man över 18 är man också vuxen, trots att man var barn när man anlände till Sverige.
Politiken kan inte heller anpassas efter de som ropar högst. På senare tid har organisationer som för ensamkommande afghaners talan fått mycket utrymme i medierna. Men detta kan inte vara skäl nog att ge särskilda rättigheter åt vissa grupper från vissa länder.
Det finns andra grupper som också har drabbats av de svårigheter som Sverige ställdes inför under migrationsvågen 2015. Åtstramningen av anhöriginvandringen var nödvändig, men ledde också till att många syrier reste till Sverige i tron om att de skulle få ta hit sin familj innan de hittat jobb och bostad. Samma argument skulle kunna användas här: är det inte rimligt att dessa personer ska få ta hit sina anhöriga efter de gamla, mer generösa reglerna, eftersom de reste hit i god tro?
I den bästa av världar hade det givetvis varit önskvärt att ingen skulle behöva sändas tillbaka och att alla skulle kunna återförenas med sin familj utan krav på egenförsörjning. Men det finns en anledning till att regeringen stramade åt reglerna. Mottagningssystemet har en gräns. Migrationen till Sverige kan inte vara alltför omfattande om man också bryr sig om att människorna ska kunna integreras i Sverige.
Det långsiktiga perspektivet får inte glömmas bort. Socialdemokraterna lär åtminstone ha ett perspektiv som sträcker sig fram till valet nästa år.
