Att skylla på diskriminering blir en fälla

Ledare ,
Foto:

Visst finns fördomar i svenska samhället, men det största skälet till arbetslöshet bland nyanlända är sådant som utbildningsnivå eller brist på språkkunskaper och kontaktnät. Om politiker fastnar i att skylla på diskriminering gör man människor en otjänst; det passiviserar att se sig själv som offer.

Artikeln publicerades 19 maj 2017.

Arbetslösheten bland utrikes födda är hög, vilket får trista konsekvenser. Dels drabbas enskilda som aldrig får visa vad de går för. Dels blir ett stort antal arbetslösa en påfrestning för samhället, både ekonomiskt och i form av de spänningar som kan växa fram ur klyftor och utanförskap.

Nu gäller det att politikerna törs hantera den här frågan nyktert och realistiskt. Att låtsas som att alla nyanlända är läkare som tvingas köra taxi eftersom ondsinta arbetsgivare är rasister och inte ger dem en chans gör bara att de som varken är läkare eller inte ens får jobb som taxichaufför aldrig kommer ur sitt utanförskap. Förskönande av fakta vinner ingen på. Det förhindrar bara handling.

I torsdagens SVT Opinion talade Elisabeth Svantesson (M) om den låga utbildningsgraden bland nyanlända. Hennes motdebattör Annelie Nordström kom från Feministiskt initiativ, som i sitt partiprogram skriver: ”Istället för att diskutera hur invandrare ska integreras vill Feministiskt initiativ belysa och bearbeta den strukturella diskriminering som hindrar människor”.

Vänsterpartiets Rossana Dinamarca inflikade att Svantessons inspel om att många nyanlända är lågutbildade var att anamma högerextremas eller Sverigedemokraternas retorik och problembeskrivning (18/5).

Bara genom att prata om att många är lågutbildade var man alltså någon slags rasist.

Sådana anklagelser låser dessvärre debatten och polariserar till den grad att ingen till slut varken vågar titta på verkligheten eller förändra den.

Den öppna arbetslösheten bland inrikes födda är snitt låga 4,1 procent, men bland utrikes födda är den 22,2 procent och bland utomeuropeiskt födda hela 31,9 procent. I 130 områden jobbar inte ens hälften i arbetsför ålder.

Utbildningsnivån hos utrikes födda är betydligt lägre än bland inrikes födda. Genomsnittligt antal utbildningsår hos den vuxna befolkningen (25 år eller äldre) i de länder som de flesta flyktingar kom ifrån 2014 är låg. I Syrien har de gått i genomsnitt 6,6 år i skola, i Eritrea 3,4, Afghanistan 3,2, Iran 7,8 och Irak 5,6. Data för Somalia saknas, men sannolikt är det inga höga siffror.

Det finns visserligen en del högutbildade bland de nyanlända, men faktum är att varannan saknar gymnasiekompetens.

Ändå sa Stefan Löfven (S) vid partiledardebatten i söndags (14/5) att det bland nyanlända finns en grupp som har bra utbildning – akademiker som läkare och ingenjörer – och en grupp yrkesutbildade, varav en del har det ”ädla yrket svetsare”. Men ”sen har vi några som har en låg utbildning”, sa han lite snabbt, och fick det att låta som ett pytteproblem, som att grupperna nästan var lika stora.

Varför detta förnekande? Är han rädd för att se hur verkligheten ser ut? Vem vinner på det? Och vem förlorar...?

Visst kan de som har viss utbildning anpassa sin examen till kraven på svensk arbetsmarknad. Men bristande språkkunskaper hindrar många. När möjligheten till validering kom upp på institutionen för datavetenskap vid Linnéuniversitetet ansökte ett 30-tal, men i slutändan kom bara några enstaka in. Så ser det ut runtom i landet, enligt Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF (SR 7/11).

Sett till dessa faktorer kan man ifrågasätta teorin att nyanlända inte får jobb för att företagare har synpunkter på deras hudfärg. En likblek lintott skulle få ett ”tack men nej tack” om hen bara hade gått några år i skola. Tro inget annat. Det betyder inte att man inte gillar vissa personer eller grupper, utan att arbetsgivare behöver personal med viss bakgrund.

Naturligtvis finns det folk som har fördomar. Arbetsgivare kommer tyvärr aldrig att vara meritokratiska fullt ut, utan anställa folk de gillar, som liknar dem själva eller som de undermedvetet tror är bra baserat på förutfattade meningar. Även om man verkligen vill vara neutral är det få som är det.

Psykologin kring vem vi tror är kompetent är komplex. Forskning har visat att långa människor tjänar mer, att vi styrs av subtila signaler, så att den som liknar någon vi har haft dåliga erfarenheter av kan dömas intuitivt. Det där med magkänsla spelar in, och den är sällan rättvis. Vi kan alla komma att drabbas av ”diskriminering”.

Att ta striden mot detta kan bli ett evighetsarbete som stjäla viktig tid och energi som hade kunnat läggas på annat. Som att plugga. Som att bygga nätverk. Som att trotsa oddsen.

Den som fastnar i tanken att hon får inte jobb för att hon är kvinna, invandrare, för ung, ful eller kanske osedd duktig flicka kommer att begränsa sig själv. Det är lätt att falla ner i offerfällan, i ynklighet i stället för styrka.

På ett makroplan är det viktigt att titta på strukturella orättvisor. Men på personligt plan vinner en människa mer på att bita ihop än att bli bitter.

Politiker som hakar upp sig på att läxa upp eventuellt fördomsfulla arbetsgivare riskerar att missa det som borde vara målet: att lösa de verkliga orsakerna till utanförskap, vilket förlänger problemen. Och den som förklarar sin arbetslöshet med att arbetsgivare sagt nej utifrån hudfärg missar chansen att nå sina drömmar.

Titta gärna på:

SVT Opinion där Dahlman debatterar mot Dinamarca

Dela gärna texten :) Tusen tack!