Annons

Bo Pellnäs: Bo Pellnäs: Exit John Bolton

Så försvann president Trumps tredje säkerhetspolitiske rådgivare från scenen och ingen vet om han avgick eller sparkades. Det spelar nu ingen roll. Boltons tid i Vita Huset var säkerligen ändå utmätt och slut.
Bo Pellnäs
Gästkrönika • Publicerad 19 september 2019
Bo Pellnäs
Detta är en personligt skriven text i Kristianstadsbladet. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Det ser ut som en tanke att iranska (sannolika/möjliga) drönare slår till mot Saudiarabien när USA:s störste hök just lämnat Vita Huset. Men det finns nog inget samband.

Under långa tider har amerikaner i gemen haft isolationistiska böjelser och motsatt sig ett engagemang i olika konflikter. Men 1918 och 1941 var det militära angrepp mot amerikaner som gjorde det möjligt för USA:s presidenter att trots en stark opposition engagera landet i de europeiska krigen. Först den tyska ubåtskrigföringen med början 1915 och 1941 japanernas angrepp mot Pearl Harbor.

Annons

Mycket tyder på att USA nu är i en period då landet åter vänder sig inåt. Att Trump har uppfattat strömningarna är säkert grundat på omfattande och djupa väljarundersökningar inför nästa års presidentval. Ingen möda lämnas ospard då det gäller att pejla opinionen och påverka den.

Att både försvarsminister Mattis och Bolton är borta från den inre kretsen kring Trump är således ganska logiskt. Mattis därför att han var en stark förespråkare för att USA måste vårda sig om alla sina allierade och inte minst Nato. Som så ofta är fallet med erfarna militärer var han dock långt ovilligare än Bolton att använda våld som konfliktlösningsmetod. Den senare var en kraftfull motståndare till Trumps agerande gentemot Ryssland, i Afghanistan och Nordkorea och han förespråkade militära insatser mot Iran. Man kan nog heller inte bortse från att både Mattis och Bolton hade en lång erfarenhet och en intellektuell kapacitet som Trump kunde uppleva som ett hot mot sin självbild och kanske rent av förnedrande. Bolton var säkerligen den minst diplomatiske av de två.

Vad är det som väntar oss? Två händelser de senaste dagarna får stor betydelse. Angreppet mot den saudiska oljeproduktionen kan leda till ett storkrig i regionen med USA inblandat och där även Israel och Turkiet kan bli indragna. För tjugo år sedan hade det varit helt oundvikligt för USA. Men dess nutida oberoende av den saudiska oljan möjliggör för Trump att hålla an och kanske stå vid sidan om. Tisdagens val i Israel blev ett dött lopp och det kommer att ta veckor av köpslagan innan en ny regering är på plats. Den förre utrikes- och försvarsministern Avigdor Lieberman är nu kungamakare och Netanyahus dagar vid makten är räknade. Israels utrikespolitik påverkas knappast.

Donald Trump kommer fortsatt att vara Putinvänlig, ha TV-mässiga möten med Nordkoreas diktator och sannolikt försöka att hålla USA utanför ett krig. Men då måste Iran undvika fortsatta provokationer. Gör man det kommer amerikansk politik det kommande valåret att bli än mer yta och mindre djup.

Bo Pellnäs är säkerhetspolitisk kommentator.

Annons
Annons
Annons
Annons