Bo Pellnäs: Försöker de alla skydda Löfven?

Ledare ,
Foto:

Som medlem i Tsunamikommissionen 2005 deltog jag i de samtal som genomfördes med statsminister Göran Persson, hans ministrar, statssekreterare och departementstjänstemän. Våra erfarenheter tycks fortfarande vara giltiga för verksamheten i regeringskansliet.

Artikeln publicerades 7 september 2017.

De olika departementen försvarade sina ansvarsområden mot påverkan från andra delar av regeringen. Man kunde tala om en veritabel stuprörskultur. För en plötsligt påkommen krishantering var det en otymplig, senfärdig och segt reagerande organisation. Vi fann att det bara var statsministern själv och hans kansli som skulle ha kraft nog att framtvinga en samverkan över departementsgränserna med den snabbhet som en allvarlig kris krävde. Därför föreslog vi att en krisledningsenhet skulle inrättas direkt under statsministern.

Det var ett impopulärt förslag. Dels hos departementscheferna, dels hos Myndigheten för skydd och samhällsberedskap, som fruktade att dess egen roll skulle förminskas, men även hos statsministern som riskerade att snabbt få ett personligt ansvar, som han hellre såg att någon annan fick ta på sig. Nedslående var att ministrar och statssekreterare teg om mycket de borde ha berättat eller – för att uttrycka det milt – tog lätt på sanningen. I vissa fall för att skydda sig själva. Makten värjde sig med tystnad och halvsanningar.

Det tycks mig som om försvarsmekanismerna hos den nuvarande regeringen har varit desamma, sedan skandalen med Transportstyrelsens outsourcing av hemliga uppgifter kom till allmän kännedom. Kanske hoppades man länge kunna tiga ihjäl problemet. Det är svårt att värja sig för intrycket att man bedriver en fördröjningsstrid för att om möjligt hålla Stefan Löfven utanför och oskadd. En brandgata för att hindra stridens lågor från att nå honom började röjas när hans egen statssekreterare Emma Lennartsson avgick. Ann Linde (S), då statssekreterare hos inrikesminister Ygeman (S) och ansvarig för att sammankalla regeringens krisledningsenhet, vidtog inga åtgärder trots information från Säpo vid minst två tillfällen. Strävan att hålla brandgatan kring Löfven tillräckligt bred gör att Linde kan bli nästa bondoffer som krävs.

Det bär emot att spekulera, men man måste få ställa frågan hur sannolikt det är att Lennartsson, med lång erfarenhet av arbete i regeringskansliet, deltar i minst två möten där Säpo orienterar om problemen med Transportstyrelsen, men ändå inte orienterar sin chef. De har så nära och dagliga kontakter att hennes tystnad är egendomlig. Detsamma gäller Linde.

I möten med Säpo deltog runt 20 deltagare ur regering och departement. Försvarsministern visste därför sannolikt att både statsministerns och Ygemans statsekreterare var informerade, vilket han från början inte kunde hävda utan att desavouera Löfven. Ett misstroendevotum mot Hultqvist bör beakta detta.

Fakta

Bo Pellnäs

är säkerhetspolitisk kommentator.

Visa mer...