Bo Pellnäs: Hur Moskva ser på världen

Gästkrönika Artikeln publicerades

Den ryske försvarsministern Sjojgu har anklagat Finland och Sverige för att upplåta sitt luftrum till Nato och hotat med att Ryssland vidtar motåtgärder om vi närmar oss Nato. Det bekräftar bara att Ryssland vill återupprätta en säkerhetszon runt Östersjön.

Målet är att Natos förband ska bort från Baltikum och att Östersjön militärt ska domineras av ryssarna. Det är nu viktigt att Sveriges försvars- och utrikespolitik får en gemensam röst och att den, om än återhållsam, är både fast och tydlig.

Vill man förstå hur Moskva agerar, bör man veta litet om den historiska bakgrunden. De senaste tvåhundra åren har Ryssland/Sovjetunionen utsatts för två våldsamma invasioner. 1812 när landet angreps av Napoleons ”Stora Armé” om nästan 500 000 man och 1941 av Hitlertyskland med hela dess kraft. Vid båda tillfällena var den totala undergången ytterst nära och ryssarnas offer och umbäranden ofattbart stora. Under det andra världskriget sägs offren vara tjugo miljoner stupade och döda sovjetmedborgare.

Sammantaget har det hos ryssarna skapat en känsla av att alltid vara hotade västerifrån. I söder är terrängen ett skydd, utom i Ukraina, där ett ryskt försvar bygger på kontroll av Svarta Havet. I norr skyddar klimat- och isförhållanden mot större invasionsföretag. I öster utgör den ofantliga landmassan i sig ett hinder för varje typ av anfall.

Det är bara den centraleuropeiska slätten som står vidöppen för ett stort och överraskande angrepp. Ett framskjutet försvar kräver att man helst kan utnyttja Polen som en säkerhetszon samt att man behärskar Östersjön. Där kan man då med flyg- och sjöstridskrafter stödja ett flankanfall på en angripare som genom Polen och Litauen anfaller in i Ryssland.

De som för några år sedan hävdade att Rysslands strategiska intressen inte längre fanns i Europa, de hade gravt underskattat de geopolitiska grunderna för rysk säkerhetspolitik och inte minst ryssarnas historiska läxor. Som ännu smärtar likt inte helt läkta sår.

Till detta kommer att Ryssland alltmer hårdhänt styrs av en före detta KGB-agent, som sörjer Sovjetunionens undergång och tycks vara besluten att återupprätta en global styrkeposition. Vi har sett femton år av rysk upprustning med tioprocentiga årliga ökningar, en nybrutal digital krigföring och andra politiska åtgärder för att splittra EU och undergräva Nato.

En annan och ny rysk politik mot Finland, Sverige och kanske även balterna borde vara möjlig och mer effektiv. Förtroendeskapande åtgärder, som att ta bort missilerna från Kaliningrad, ett mindre aggressivt ryskt uppträdande med flyg över Östersjön och mycket annat, skulle öka ryssarnas möjligheter att underblåsa Nato-motståndet i både Finland och Sverige. Hotelser är tyvärr det naturliga språket för Putin, med hans omättliga behov att säkerställa sitt maktinnehav.

Bo Pellnäs är säkerhetspolitisk kommentator.