Bör vi ändra den livsfarliga asylrätten?

Ledare Artikeln publicerades
Bild från Kustbevakningens insats.
Bild från Kustbevakningens insats.

Att man bara kan söka asyl när man är i landet utsätter människor för extrem fara. Visst bör man få sin sak prövad, men som asylrätten är utformad nu skickar den signalen att alla är välkomna och då luras tusentals – vissa ända in i döden. Hur länge ska det få pågå? Vi måste vara tydligare på ett tidigt stadium om vem som får och inte får asyl.

De lockas med bilder av snygga stora kryssningsskepp – men när de väl har betalt biljetten puttas de ner i gummibåtar av usel kvalitet som fylls med så många människor att minsta rörelse får båten att vicka till och folk trillar ur, ner i vattnet.

Smugglarna driver en storindustri och tjänar storkovan på lurendrejeriet. Människor offras.

Detta måste få ett slut; det måste bli möjligt att söka asyl exempelvis i länder söder om Sahara så att alla de som saknar asylskäl – och alltså ändå inte kommer att få stanna – slipper dö på vägen.

    Ja, man borde kunna söka även i länder som Syrien, så att de som har asylskäl kan inte drunknar i sin strävan efter ett bättre liv långt från al-Assad och IS. Att som idag kräva att man måste befinna sig här för att utnyttja asylrätten göder kriminella och dödar flyende. Så kan vi inte ha det.

    Även om de överlever den tuffa resan tvingas de vänta i långa månader (just nu 311 dagar i genomsnitt) på Migrationsverkets besked bara för att sedan tvingas hem igen – fattigare och inte sällan med trauman i sin emotionella ryggsäck. Det är inte humant. Det är att leka med människors liv.

    Under två dygn nu i veckan räddades 5 600 människor från ”sjöovärdiga farkoster” i Medelhavet utanför Libyens kust (TT 24/5). Folk kommer i hundratals, tusentals. Många dör. Alldeles för många. På vägen utsätts de inte sällan för beskjutning, rån, misshandel. Kvinnorna våldtas.

    Ändå blir de fler. Antalet som tar sig över gränserna runt Medelhavet ökade från 234 897 januari-oktober 2014 till 1 214 177 samma tid 2015. Det var en ökning med 417 procent. Och kriminella nätverk beräknas ha tjänat 40 miljarder kronor 2015 på deras längtan, enligt Interpol och Europol. Flytvästar säljs dyrt, men visar sig ibland innehålla tidningspapper. På Facebook görs frestande förrädisk reklam för resorna.

    Den svenska kustbevakningen gjorde förra året en insats där man räddade över 5 000 människoliv. Det är bara att gratulera och tacka. Men räddandet skulle inte behövas om fler hade fått tydligt besked redan i hemlandet.

    Säg högt och ljudligt på ett tidigt stadium: Tyvärr, ekonomiska flyktingar kommer inte att få stanna i Sverige. Det är tuffa besked, men ändå vad de kommer att höra där de sitter på ett asylboende i någon svensk småstad många långa månader senare. Då är beskedet svårare. Då har man slösat med värdefull tid.

    De som inte flyr från krig, i fara för sitt liv, utan bara hellre vill leva här kan dessvärre inte välkomnas till Sverige med nuvarande mottagningssystem. Om alla direkt ska in i välfärdsmodellen blir det omöjligt att hjälpa många; välfärdsstatens ”generositet” blir en snålvarg. Skattebetalarna protesterar mot försämringar. Kommunerna står inför gigantiska utmaningar. Vi behöver sätta en gräns, hur jobbigt det än kan kännas.

    Det sägs att runt en miljon väntar i Libyen på att ta sig över vattnet. De behöver få ärliga besked. De allra flesta som tar sig över vattnet kommer från Syrien, Afghanistan och Irak, men bland migranterna finns även människor från Gambia, Senegal, Eritrea, Marocko och andra länder. Med asylrätten blandat med smugglarnas lögnaktiga berättelser ges de falska förhoppningar. Deras drömmar kommer att krossas.

    Nu ska det bli möjligt att hantera registrering och ge information via elva landbaserade så kallade ”hotspots” vid Medelhavet – fem i Grekland och sex i Italien, men det är fortfarande på fel sida dödens hav. Det är en bra början, men fler behöver få veta vad som gäller innan de drar på sig en flytväst av tidningspapper och ger sig av.

    Italiens inrikesminister har föreslagit att kontrollera migranter redan till havs, där de kunde fotograferas och sedan skickas tillbaka om de saknar asylskäl. Men varför vänta så länge?

    Det behövs ett kvotsystem och möjlighet att hantera ansökningar på EU-ambassader eller tillfälliga konsulära kontor i flyktingläger eller konflikthärdar. Humanitära visum har föreslagits av bland andra Cecilia Wikström (L), men det ger bara rätt att komma till ett land och söka asyl, så jag har svårt att se det som annat än ytterligare en administrativ anhalt. Maria Ferm (MP) utreder frågan om lagliga vägar till EU nu, men uppdraget ska redovisas nästa nyårsafton. Det är pinsamt långt bort.

    Försiktighet måste bytas mot handlingskraft. Varje dag utsätts människor för livsfara; det finns inte tid för ineffektivt tröskande i byråkratapparaten. Det finns inte plats för falsk godhet och försvar av en asylrätt som är fin i teorin men farlig i praktiken.

    Vi behöver våga konstatera att asylrätten inte fungerar. Forskaren Joakim Ruist har sagt att den behöver tas bort och det är svårt att inte hålla med. Idag får alltför många en falsk förhoppning.

    ”Nuvarande system är inget annat än en absurd fars. I stället borde man avskaffa den här rättigheten och sätta upp ett regelverk som säger vad vi faktiskt menar – att det finns en övre gräns”, säger han (GP 9/3).

    Ja. Alltför många dör – och de förtjänar att få leva.

    Smugglarna skickar iväg de hoppfulla och hederliga européer med stora hjärtan försöker rädda. Men vi kommer ett steg för sen; vi måste i stället hindra många från att ens lämna hus och hem och ge sig iväg.

    Färre ska dö i lastrum. Fler ska få leva, älska, åldras.

    Mer information

    Informationsfilm från Frontex

    Lögner lurar flyktingar