Carl Göransson: Olyckligt att otydlighet kan leda till skattesmäll vid bostadsförsäljning

Gästkrönika Artikeln publicerades
Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT

De senaste åren har spekulationerna på bostadsmarknaden ökat, vilket också uppmärksammats av Skatteverket. Sedan 2015 går myndigheten enligt egna uppgifter fram allt hårdare vid bostadsförsäljningar. Tyvärr hamnar vanliga Svenssons i kläm när skattmasen går efter spekulanterna.

Skatten är troligtvis den högsta utgift man har vid en flytt bortsett från kostnaden för den nya bostaden. Vid en normal bostadsförsäljning ska man alltid betala 22 procent i skatt på vinsten.

För att just 22 procent ska bli aktuellt krävs att man har bott eller haft för avsikt att bosätta sig i bostaden som man säljer – annars kan skatten bli betydligt högre. I det fall man aldrig bott eller haft för avsikt att bosätta sig i den bostad man säljer hamnar ofta skatten på 40–60 procent av vinsten, beroende på övriga inkomster.

Skatteverket ser nämligen på den typen av flyttar som att privatpersonen som säljer egentligen driver näringsverksamhet och att bostaden utgör en så kallad lagertillgång. För ett par månader sedan meddelade till och med Skatteverket i Dagens industri att de har för avsikt att tillämpa den högre skattesatsen om 40–60 procent på alla försäljningar där säljaren inte bott i bostaden.

Det behöver dock inte bli 40–60 procent enligt lagen. Det finns en möjlighet beskatta en bostadsförsäljning med 27 procent när säljaren inte bott i bostaden, men den används inte tillräckligt ofta. För stunden finns få vägledande domstolsavgöranden, vilket gör att gränsdragningen mellan en försäljning och masspekulation inte tillräckligt tydlig. Det möjliggör Skatteverkets hårdare tolkning.

Även personer som inte spekulerat i prisökningar kan hamna i Skatteverkets klor när myndigheten jagar spekulanter. Min bild är att detta är ett tilltagande problem, då jag av att en stor ökning av förfrågningar om hjälp till min egen organisation Rättvis skattprocess gällande bostadsförsäljningar.

Ett exempel på detta är 75-åriga Anita som drivit hundkennel hela livet. Hon flyttade två gånger under loppet av 2014 till 2016. Dessutom sålde hon ett sommarboende. Det ansåg Skatteverket skulle utgöra näringsverksamhet och gick därför efter henne med ett skattekrav på nästan en halv miljon kronor. Först efter att beslutet överklagades backade myndigheten från sina krav. I Anitas fall är hela situationen anmärkningsvärd. En enkel översikt ger för handen att Anita inte är professionell bostadsspekulant. Det uppfattade dock inte Skatteverket förrän Anita fick kvalificerad juridisk hjälp.

Anledningen till att det blir så här är att lagstiftningen är otydlig. Därför hoppas jag att antingen politiker eller Högsta förvaltningsdomstolen – som bestämmer hur otydliga rättsliga situationer ska tolkas – snart klargör läget. Annars finns fler skäl till oro än bostadspriskrasch för den som ska sälja sin bostad.