Carolin Dahlman: Även tonåringar måste få kännbara straff – sluta se unga som offer

Ledarkrönika Artikeln publicerades
Kulor dödar oavsett hur gammal personen som håller i vapnet är. (Genrebild)
Foto: CLAUDIO BRESCIANI / TT
Kulor dödar oavsett hur gammal personen som håller i vapnet är. (Genrebild)

”Tonåringar gripna för mordförsök”, ”Pojkar misstänks för gruppvåldtäkt”. Rubrikerna om att unga har begått rova brott är för många. Det är dags att se över straffrabatterna.

Polisen i Helsingborg grep nyligen fyra pojkar i 15-årsåldern misstänkta för mordförsök, och i förra veckan anhöll polisen sju unga killar som tros ha drogat och gruppvåldtagit en ung kvinna i Malmö. De äldsta var 16 och de yngsta bara 13 år.

Dessa mycket unga kommer sannolikt inte att få straff som avskräcker dem från att begå fler brott, vilket är fruktansvärt med tanke på vilket lidande de har åsamkat brottsoffren.

SVT:s reportage om händelsen i Malmö visar tyvärr med vilken flathet dessa unga kriminella ofta bemöts.

”Som alltid när barn gör hemska saker och brottsliga eller andra normbrytande beteenden så ser vi ju på Socialtjänsten alltid att de också är offer i någon ände”, kommenterade Martin Facks, sektionschef på socialförvaltningen i Malmö (9/3).

Offer alltså. Offer!! Undrar vad den unga kvinna som gruppvåldtogs av dessa ”offer” anser om det. Om någon är ett offer så är det ju hon.

Reportern reagerade dock knappt och ställde inga kritiska följdfrågor om individens ansvar eller om pojkarna får någon reprimand.

Kanske har tonåringarna har haft en jobbig uppväxt. Kanske saknas kärlek. Men vad ger man dem för chans till en framgångsrikare och lyckligare framtid genom att tycka synd om dem? Risken är stor att den som inte får sanktioner när hen gör fel aldrig lär sig att göra rätt.

Lösningen är inte att bura in 13-åringar i fängelseceller, men är det därmed att ge dem straffrabatter eller vård inom socialtjänsten? Hur många socialsekreterare är stränga nog att höja rösten? Hur många gör mer än att lägga huvudet på sned och lyssna? Risken är tyvärr att det blir för slappt och därmed inte effektivt.

När jag pratar med lärare och poliser som har haft kontakt med Socialtjänsten får jag höra att alltför mycket handlar också om frivillighet vilket gör att föräldrarna ofta uteblir från möten. De måste inte, så de kommer inte.

Samhället behöver ställa skarpare krav på vårdnadshavarna; barnens brott måste vara kännbara även för dem. Sedan 2010 kan skolor kräva ersättning från föräldrarna för skador som barnen har orsakat, vilket är utmärkt. När en grupp barn krossade fönster på en skola i Landskrona blev det dyrt för fyra familjer som tillsammans fick en räkning på 3 512 kronor till vaktbolaget och 45 325 kronor till glasfirman (Aftonbladet 17/2 -17). Nog borde mamma och pappa vakna av en sådan konsekvens av deras barns handlande? Nog borde de ta uppfostran på större allvar?

Även Justitieombudsmannen vill se över reglerna för straffmyndighet och ungdomsrabatt. I ett remissvar skrev han att en ny brottsrubricering om blåljussabotage inte skulle fylla någon funktion då brotten i allmänhet begås av tonårspojkar och unga män som enligt gällande rätt "sällan kan ådömas kännbara straff" (Dagens Juridik 9/3).

Att öka på straffen tidigt kan faktiskt också skydda pojkarna. Tyvärr finns en tendens inom kriminella kretsar att låta unga begå brott på uppdrag. ”Personer i 25-årsåldern utnyttjar unga som inte är straffmyndiga”, berättade Stefan Sintéus, polismästare i Malmö för Skånska Dagbladet för några år sedan (30/12 -14).

Tydligen rekryterar gängen bland flyktingar, ensamkommande och barn. Först får de gåvor, men sen kan de tvingas skjuta motståndare eller transportera vapen och narkotika. ”De är springpojkar eftersom de inte är straffmyndiga”, förklarade J-B Cederholm, kriminalkommissarie (Aftonbladet 18/2 -17).

”Man använder yngre för att transportera vapen eller leverera knark. Yngre som är under 15 år får inget straff och om brottet begåtts innan 21-årsdagen blir det sällan fängelse”, sa en källa till Kvällsposten (23/4 -15)

Att låta de mycket unga i praktiken komma undan straff är inte bara ett hån mot dem som våldtagits eller nästan dött av knivhugg, utan ett allvarligt hot mot samhället som riskerar att se de unga växa upp till vuxna kriminella. Det är bättre att redan tidigt visa de unga vad som gäller. Det är bättre både för oss skötsamma och för dem.