Carolin Dahlman: Farlig populism att hacka på "de rika"

Ledare ,
Foto:

Leif Östling, som har dragit in miljoner till välfärdsstaten, får nu kritik för att helt lagligt ha arrangerar sina skatteinbetalningar smartare. Men borde inte media och politiker i stället rikta energin på bidragsfuskare och skatteslösare? Borde inte de som drar in pengar hyllas i stället för att hackas ner?

Artikeln publicerades 6 november 2017.

Rika undviker skatt” berättade TT på söndagen apropå avslöjandet att bland andra Svenskt Näringslivs ordförande Leif Östling har placerat pengar i skatteparadis (5/11).

Ingressen till reportaget löd ”De flesta människor betalar den skatt som ska säkra vård och skola. Men några av världens allra rikaste personer och företag låter bli genom fusk och avancerad skatteplanering”. Senare i texten kunde man läsa ”Till skillnad från vanligt folk har en liten krets mäktiga människor och företag tillgång till tjänster i hemlighetsfulla skatteparadis och kan därför slippa bidra till det allmänna bästa”.

Nyheten var brutalt vinklad á la Vänsterpartiet och reportern lät som en kopia av Jonas Sjöstedt. Neutralt? Nja, men Sveriges Radio publicerade TT:s nyhet rakt av. Artikeln bildsattes med en paradisisk bild av en strand på Caymanöarna, uppenbart för att ge sken av hur ”de rika” strosar omkring i sand medan ”vanligt folk” betalar de skatter som får välfärden att gå runt.

”En rik elit smiter när våra skattebetalare finansierar polisen, skolan och vården”, sa Magdalena Andersson (S) till SVT (5/11).

Att Östling också är skattebetalare och har betalt 180 miljoner i skatt i Sverige och Tyskland sedan 2010 ansågs tydligen inte så intressant. Att de kritiserade pengarna tjänats i ett annat land och därför inte får beskattas av svenska staten lyftes inte.

Inte heller belystes det faktum att de som är rika ofta har en förmögenhet som en konsekvens av stenhårt arbete, stort ansvar och risktagande. Deras bank ligger måhända placerad på en paradisö, men företagsledare lever sannolikt i samma snöblandat-regn-i-november-vardag som vi andra. Skillnaden är väl snarare att de inte kan gå hem klockan halv fyra på fredagar och tänka på tacos, för som högsta chef jobbar du jämt. Och att spara och tänka smart kring sin inkomst i stället för att slarva som personerna i Lyxfällan är ju bara att applådera; fler behöver tänka så.

Men finansministern gilla tydligen dem som bidrar. Människors fullt lagliga skatteplanerande är enligt henne ”farligt för vårt samhälle för det undergräver den tillit som våra samhällen bygger på” (SR 6/11).

Det som verkligen minskar skattemoralen är väl snarare att det fuskas med exempelvis assistansersättningar eller att välfärden inte fungerar trots att vi betalar oerhörda summor i skatt. När det känns som att det inte spelar någon roll hur mycket som kommer in, eftersom det rinner ut lika snabbt igen, kommer folk att reagera.

Expressens Anna Dahlberg skrev i söndags: ”Försäkringskassan beskriver assistansersättningen som en ”perfekt storm”, där väldiga belopp – i snitt 1,7 miljoner per brukare och år – snurrar runt i ett system med svag kontroll. Det är som gjort för fusk” (5/11).

Andersson (S) borde fokusera på att öka kontrollen över utbetalningarna i stället för att slentrianmässigt hacka på dem som drar in miljoner till hennes budget. Att en företagsledare lägger undan pengar som han har tjänat utanför landet är väl inte värre än att någon medvetet försöker snika åt sig bidrag?

Men hon passade på att frossa i den klassiska vänsterretoriken och prata om ”en global finansiell elit som tycker sig kunna sväva över våra skattesystem”.

Jag ser personligen gärna att vi får en ännu större elit full av arbetsmyror och entreprenörer. Jag vill att allt fler kan göra klassresor och tjäna pengar, bland annat för ambitiösa människors strävan till slut kommer alla till del.

Sverige behöver locka fler att prestera mer – inte skrämma bort dem med trist jantelagsinställning. Vi behöver fler som vill tjäna pengar, för om ingen drar in kommer det inte att finnas någon att beskatta. Då är vi riktigt illa ute.

Titta på inslaget:

Uppdrag granskning Paradisläckan. Se inslaget här.

Läs gärna också:

Hur länge orkar de skötsamma sköta sig?