Carolin Dahlman: Hur kan någon vettig människa rösta på Fi?

Ledare Artikeln publicerades
Schyman och hennes sjunde parhäst i ordningen.
Foto: Emil Langvad/TT
Schyman och hennes sjunde parhäst i ordningen.

Partiet världsfrånvända vänsterpolitik kan slå mot dig och mig – tänker fansen ens på det?

Ledarkrönika

Att Feministiskt initiativ får ett par procent i opinionsmätningarna är helt obegripligt med tanke på hur långt från verkligheten partiets politiker verkar befinna sig – och vilka konsekvenser det kan få för samhället.

För det första tycks de inte kunna räkna. Vi minns när Gudrun Schyman (Fi) intervjuades i P1:s lördagsintervju förra våren och menade att det var ”idiotiskt” att säga att migration kan påverka våra finanser. ”Vi kan inte sitta och prata pengar på det sättet.” Programledaren invände mot hennes beräkning av vad partiets reformer skulle kosta och fick till svar: ”Man kan räkna på hitan och ditan” (20/5). Oansvarigt, onekligen.

I helgen fick Fi en ny partiledare, jämte Schyman. Gita Nabavi berättade för SVT att hon brinner för arbetstidsförkortning och en human asylpolitik. ”Helst skulle jag se att vi har helt öppna gränser, att ingen utvisas”. På en direkt fråga om detta gällde även mördare som Akilov svarade hon: ”Bara för att de inte är födda här innebär det inte att de inte är vårt ansvar” (24/2). Men kombinationen A) helt öppna gränser, B) att 10 miljoner svenskar ska ha ansvar för alla som kommer hit och C) att fler ska jobba mindre, gör att åtminstone jag skruvar lite på mig.

För det andra lever man i en drömvärld. Fi vill exempelvis krympa försvarsbudgeten och i stället ge mer pengar till utbildning om samtycke – som om yttre hot var ett påhitt av Försvaret. Allvarliga frågor tycks överges till förmån för symbolpolitik. I Stockholm har inflytandet bland annat resulterat i ett råd för mänskliga rättigheter och mer genus- och normkritisk pedagogik. För att komma åt problem i förorten satt man under två år i möten om feministisk stadsplanering och föreslog sedan bygge av en offentlig toalett.

I Agenda på söndagen menade Nabavi att partiet inte vill ha fler poliser ”för vi tror på rättvisa framför repression. Vi tror inte att det är möjligt att föra ett samtal med en person som står bakom en mask. Det är inte så vi möter människor” (25/2).

Så man skulle ha stoppa Akilov och sagt ”hur är läget?” Ska råbarkade gängkriminella som har begått brott sedan barnsben sätta sig och dricka örtte med en tjej i rosa mössa och POW bli from som ett lamm? Bää? Näää.

För det tredje undrar man om någon vet vad de faktiskt tycker. För några dagar sedan kom en valfilm som bestod av en minut och 56 sekunder svepande poetiska formuleringar (Youtube 23/2). ”I bakrutan går tiden isär i välvande kamp. Samtiden som strömmar runt oss. Omsluter oss i rusande liv. I full reträtt. I tyst klang. I deliriskt brus.”

Jättefint, verkligen. Rytmiskt och stämningsfullt, uttalat av en skånsk släpig röst och med mäktig musik i bakgrunden, strösslat med hjärtan och kärlek. ”Vi får tillbaka vad vi ger.” ”Kan vi ge makten och lika härlighet till alla till alla en evighetens dag? Klart vi kan.”

Men vad betyder det? I praktiken. För mattelektionen i femman i Hässleholm eller hemtjänsten i Åhus? Svårt att veta.

Det är absolut klatschigare och mer kreativt än de traditionella partiernas staccatokorta slogans ”Ansvar för hela Sverige” eller ”Bättre välfärd”, illustrerat med en photoshoppad bild av en partiledare som ler, men sällan visar händerna i engagemang; de gamla partierna är inte övertydliga i sina kampanjer heller. Men detta ligger i en annan klass.

Att Fi samlar så få procent är naturligt då det idag finns feminister i andra partiet, och dessa delar analysen kring jämställdhetsproblemen men inte åtgärderna för att komma åt dem. ”Tillsammans blir vi starkare”, menade Nabavi i Agenda. Men jag som liberal feminist står väldigt långt från Feministiskt initiativ, och vill definitivt inte bli stark ihop med dem. Fi lockar en liten grupp vänsterinriktade drömmare. Inte mig. Inte oss som lever i verkligheten.

 

Läs gärna också:

Kan någon ge Schyman en miniräknare?

Tramsig fejkfeminism frigör inte kvinnorna i förorten

Lyssna till Godmorgon, Världen där Dahlman pratar om Fi.