Carolin Dahlman: Snälla ni, kan ni betala för min skatteångestterapi?

Ledarkrönika Artikeln publicerades

Regeringen har stöttat klimatångestterapi för svenskar som oroar sig över klimatet, men jag känner alltför ofta att jag snarare skulle behöva ett antal terapitimmar för att hantera den stress som skatteslöseriet ger.

Regeringen har stöttat klimatångestterapi för svenskar som oroar sig över klimatet, men jag känner alltför ofta att jag snarare skulle behöva ett antal terapitimmar för att hantera den stress som skatteslöseriet ger.

Vi svenskar betalar nästan världens högsta skatter. Och ibland vill man svära värre än Leif Östling; jag kan i mina värsta pms-hangry-stunder inombords fräsa betydligt grövre ord än han hasplade ur sig i tv.

Jag vill ju som liberal att vi ska få behålla mer av det vi tjänar och att de kronor som vi ändå betalar för gemensamma projekt och trygghet ska behandlas med vördnad. Men dag efter dag efter dag efter dag hör man om motsatsen.

Nog kan man bli deprimerad av att Pernilla Gunther från KD lät riksdagen betala för att hon skulle hälsa på kompisar runtom i Sverige eller släpa hem julklappar med hyrbil.

Jag får även ångest av att höra hur M-riksdagsledamoten Michael Svensson lät skattebetalarna stå för privata resor och dessutom inte gjorde avdrag för sin flickväns boende under Almedalsveckan.

”Det är klart att folk retar sig på detta”, sa Svensson till Aftonbladet. Jo, jag retar mig så mycket att jag behöver en kurs i mindfulness för att bli normal igen. Hur många timmar behövde inte du och jag jobba för att kunna pröjsa för dessa politikers galejande?

Vi får heller inte glömma alla fina små projekt som kommuner ägnar sig åt samtidigt som de äldre inte får plats på serviceboenden. I juni invigde Tekniska verken i Linköping ett nytt landmärke för 3,6 miljoner.

Bolagets tidigare vd, Anders Jonsson, tyckte: ”Det är klart som fan att Linköping ska ha en sådan här skylt. Den syns från båda håll och sätter Tekniska verkens verksamhet ännu mer på kartan” (Corren 19/6).

Tio djupa andetag, Carolin. Tio djupa andetag.

Ett annat exempel på slöseri som ger allergiska stressutslag var när det kommunala bolaget Destination Jönköping betalade 11 miljoner kronor för att få en utställning om romarrikets gladiatorer till staden. Målet var att locka 75 000 besökare, men bara 9 003 biljetter såldes, vilket innebar att kommunens skattebetalare stod för över 1 000 kronor i subvention per biljett. Grattis.

I Uppsala beställde politikerna en jättelång självlysande soffa med plats för 250 personer för 12 miljoner. ”Det här är ju en soffa som sticker ut, hur många städer har en 57 meter bred soffa? Uppsala kanske behöver det för att stan ska leva upp lite”, sa stadsbyggnadsdirektören.

Det är kanske den där soffan jag ska ligga i för djupa samtal med en terapeut om hur politiker slarvar och slösar?

Föreningsbidragen har jag skrivit om förut, men det är en aldrig sinande källa av dumhet – och dunkande huvudvärk.

Expressens granskning av spelförbundet Sverok – som 2018 fick mer än 17 miljoner i bidrag av MUCF – visade att pengar gått till föreningar som får bidrag för att spela spel. Vem som helst som kunde få ihop tre medlemmar, varav två under 25 år, och som träffades två gånger om året kunde casha in minst 1 800 kronor per år.

Expressens fiffiga reportrar testade att döpa en förening till ”Custer´s Revenge” – ett spel som tydligen går ut på att en kavallerigeneral våldtar en hjälplös kvinna som bundits fast vid en totempåle. Och hejsanhoppsan, efter tre dagar fick man bidrag. Från dig och mig.

Veckans blodtryckshöjande höjdpunkt var ju annars familjeveckan som Socialdemokraterna ska införa om de vinner valet – en veckas ledigt för att föräldrar ska kunna umgås med sina egna barn. Pris: 5,4 miljarder kronor bara för statskassan.

Jojo, samtidigt skulle tullen behöva mer pengar för att kunna stoppa inflödet av narkotika och vapen till Sverige. De barn som är så sjuka att de behöver vård dygnet runt blir av med sin assistans. Pensionärer har det knapert. Och de företag som ständigt får nya skattehöjningar kippar efter andan. Vi kanske kan gå i gruppterapi och prata av oss.

Fast det har jag inte råd med eftersom pengarna har gått till annat. Det får blir glass i stället.

 

OBS IRONISK TEXT

Jag hoppas att ingen tar illa upp av den här texten; jag har själv gått i terapi många gånger för olika emotionella problem och känsla av oro, så jag vill inte förminska någons verkliga behov av hjälp och stöd. Men jag har i terapi lärt mig skratta åt mig själv och att använda humor för att hantera svåra saker.