Carolin Dahlman: Kvinnor bör räta på ryggen i stället för att skylla på diskriminering och kräva kvotering

Ledare Artikeln publicerades
Foto:JANERIK HENRIKSSON / TT

Självsäkra kvinnor ropar inte på politikernas hjälp för att få plats i styrelserna. Kvoteringstjat blir i sig ett hinder för jämställdhet om det är det enda man förlitar sig på.

Maria Kjaer, chef på SEB i Kristianstad, kommenterade det faktum att kvinnor har posterna som kontorschef, företagsmarknadschef och privatmarknadschef med: ”Det är ingen medveten tanke att bara ha kvinnliga chefer, det handlar om att den som är bäst lämpad för rollen också ska ha den” (16/1).

Det är bra att banken styrs av tre kvinnor och att det har skett av rätt skäl. Vi liberala feminister vill ju inte att kvinnor ska ha särskilda fördelar på grund av kön, utan att kön inte ska spela någon roll. Drömmen är att alla från barnsben kunde visionera fritt om sin framtid och inte moloket sänka blicken och känna ”äh, det är ju alltid bara gubbar i toppen så det är ingen idé att ens försöka”. Vi vet att fördomar ibland stoppar och det vill vi förändra.

Dock tycker vi inte att det är något som politiker ska lägga sig i när det kommer till privata företag, så när riksdagens civilutskott i torsdags stoppade den påtänkta kvoteringslagen applåderade vi. De klåfingriga partierna Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet –  som sällan ser gränser för hur mycket politiker får lägga sig i –  reserverade sig naturligtvis, men det blev ändå majoritet för avslag och lagförslaget drogs tillbaka.

Det var en lättnad, för självklart ska företagare själva få bestämma vilka de känner förtroende för. Om man lägger själ och hjärta i en verksamhet, tar banklån, jobbar hårt och har stort ansvarar för anställda ska man väl ändå få vara den som själv beslutar över företagets ledning? Det må vara orättvist, trångsynt eller irrationellt att bara låta personer av ett kön fatta viktiga beslut, men att det ska bestraffas med politikers inblandning och styrning är att gå för långt.

Om en vd förutsätter att alla kan ha möten kl 7 eller är bekväma med att snacka business över bärs i bastun lär hen gå miste om viktig kompetens – men det är inte upp till mig eller någon politiker att mästra kring. Låt marknaden korrigera. Färre vill väl jobba hos stofiler?

Diskussionen om kvotering till bolagsstyrelser har envist pågått sedan den 25 november 2002 då Margareta Winberg uttalade ett hot i en intervju i Svenska Dagbladet. Då låg andelen kvinnor i svenska börsbolagsstyrelser på 11,1 procent. Men det hade stigit från 1,4 procent 1991 och förra året var andelen 30,7 procent enligt Andra AP-fondens kvinnoindex. Inte 50-50 men rätt bra utveckling ändå. Om man kan tacka politikerna eller en allmän utveckling mot jämställdhet i samhället kan vi inte veta.

Att tvång och hot fungerar kan man inte säga emot. Men om tvång därmed är befogat och rätt kan vi verkligen ifrågasätta.

Det principiella argumentet om företags rätt att bestämma över sin egen verksamhet är ett skäl till att kvotering är dåligt. Men ett annat är att vi kvinnor vinner på att sluta skylla lägre lön eller att vi inte får plats i toppen på diskriminering – eller försöka bli invalda med hjälp av lag. Vi är inga offer. Vi behöver inte vänta på att politikerna ska tvinga företagen att anställa oss eller att företagen ska agera smartare.

Herregud, peppa i stället varandra att löneförhandla och gå på anställningsintervjun självsäkert. Kolla vad andra har i lön genom att fråga Skatteverket. Skaffa ett nätverk som ger dig verbal pisk om du sänker huvudet eller tänker ”men inte ska jag”. Plocka fram din kraft!

Dessutom måste vi sluta försöka få plats i toppen för att vi är annorlunda. Ena stunden sägs det att vi bidrar med viktiga erfarenheter på grund av vårt kön. Andra stunden åberopas hormoner och annat som gör oss duktigare på relationer eller att ha många bollar i luften eller bla bla bla. Detta är en farlig återvändsgränd. Inte alla kvinnor är mjuka mammiga typer, utan en del av oss har testosteron i hjärnan som gör oss bossiga och bestämda. Ska vi då in på en annan kvot?

Nej, individuell kompetens och personlighet borde styra. Och för kvinnor som vill uppåt och framåt gäller det att övertyga om det, snarare än att hoppas på att makthavarna ska göra jobbet. Kvotering är inte bara principiellt fel, utan en ineffektiv strategi. Bättre kan vi.

Läs gärna också:

Liberala feminister lägger sig i och skiter inte i andra