Carolin Dahlman: Manshatarna är feminismens största fiender

Ledare Artikeln publicerades

Feminister som säger sig hata män är i samma klass som de värsta rasisterna. För vad är skillnaden mellan att avsky någon på grund av kön och att avsky någon på grund av hudfärg? De drar jämställdhetskampen i smutsen med sina ovärdiga attacker.

Då och då uttrycker feminister att de ”hatar män”. Jag har visserligen aldrig hört en liberalfeminist uttrycka sig så plumpt, men så bygger ju hela liberalismen på idén om att varje individ ska respekteras och att enskilda ska kunna söka lycka på eget bevåg så länge de inte skadar andra. Liberaler har drivit jämställdhetsfrågor i alla tider för att alla ska ha samma chans; inte för att komma åt ”dom andra”.

Hos vänstern låter det tyvärr annorlunda.

Jag råkade läsa en vänsterpartists Twitterflöde och det var värre än jag trodde. ”MAN FÅR HATA MÄN.” ”Kränk ett manligt ego och wait for the shit storm”. ”Manshat är inte ett problem!!!!” ”Män missbrukar sin makt”.

Detta tyckte hon tydligen att hon borde kunna vräka ur sig utan motstånd, för hon motade bort kritik med klassiska härskartekniker. ”Haha Herregud va många kränkta män det är i mina notiser”.

Ja, vem skulle inte bli kränkt efter att ha hatats bara för att man råkar ha fötts med XY-kromosom?

Jenny Bengtsson, som just nu är tillförordnad riksdagsledamot för Vänsterpartiet, skrev häromdagen om Expressenjournalisten Niklas Svensson att han ”personifierar på något sätt allt som är problemet med män. Dryg, storhetsvansinne, testosteronstinn, dum i huvet. Kräk (17/7)”. Om hon tycker likadant om Jonas Sjöstedt eller Ali Esbati (som hon nu vikarierar för) framkom inte, men då de är män borde de väl rimligen falla inom samma bedömning. Vara dryga, ha storhetsvansinne och vara dumma i huvet. Kräk. Bara för att de inte är kvinnor.

Om det var ett klumpigt misstag har hon i varje fall inte bett om ursäkt.

Inte heller har den mycket inflytelserika artisten Zara Larsson tagit tillbaka sina verbala attacker; i stället återkommer de. ”Jag hatar killar. Hatar hatar hatar.” skrev hon efter att en tjej anmält en våldtäkt i publikhavet under hennes konsert.

Detta fick hjärtan från Jenny Bengtsson som uppenbarligen höll med Larsson.

Att bli hatad på grund av något man själv inte kan påverka – som kön, hudfärg, sexualitet – är en enorm frihetsinskränkning.

Inte sällan läser man uttalanden om ”svartingar” och ”blattar” i sociala medier. Invandrare döms i grupp. Ensamkommande ses som våldtäktsmän. Muslimer anklagas för att vara terrorister och kvinnoförtryckare.

Den typen av rasism vänder sig personer som Jenny Bengtsson (med rätta) emot – men sin egen föraktfulla syn på en grupp ifrågasätter hon inte.

Jag hatar inte varken henne eller de andra kvinnor som säger sig hata män, men jag tycker att de förstör genom sin aggressiva ton – en gäll skrikig tonart som inte skiljer sig mycket från de andra aggressiva till höger och vänster, av olika kön, som hellre attackerar med CAPS LOCK än för en seriös debatt.

Det skapar i stället krig där förvuxna barn kastar glåpord mot varandra. Vem kan ta er på allvar? Feminismen har verkligen problem. Men inte med män.