Carolin Dahlman: Oförskämt att säga åt pensionärer att göra avkall på sin välfärd

Ledare ,
Foto:

Humanismen kräver att de gamla ska göra avkall på sin välfärd, menar Anne Ramberg, generalsekreterare för Advokatsamfundet. Men folk som har slitit hela livet förtjänar att behandlas med respekt och inte med någon slags moralisk pekpinneretorik från folk som uppenbarligen inte har gått i de gamlas tofflor.

Artikeln publicerades 19 september 2016.

Det var i helgen som Ramberg intervjuades i P1 och sa: ”Jag inser att de gamla människor som har jobbat hårt ett helt liv nu ska ställas emot alla de flyktingar som kommer och då också tar i anspråk sjukvård och skolor och allt möjligt, men det är nog på det viset att humanismen kräver att man får göra avkall på sin välfärd då” (18/9).

Jaså, är det "på det viset"? Ursäkta, men vad har Advokatsamfundets generalsekreterare för rätt att berätta för pensionärerna hur de ska prioritera? Att så bestämt uppmana de gamla att göra avkall på sin välfärd – och indirekt mena att de annars inte är humanister – är ett oförskämt övertramp.

Visst finns det pensionärer som har det gott ställt och absolut har utrymme att skänka pengar, men redan idag är det många gamla som har det oerhört tufft.

Drygt 231 000 svenska pensionärer lever under fattigdomsgränsen, som i Sverige motsvarar 11 800 kronor i månaden (60 procent av medianinkomsten).

”Det skulle vara kul att spela biljard någon gång, eller gå och simma. Jag skulle också vilja gå ut och äta på restaurang. Det är inte så kul att alltid behöva säga nej”, berättade förtidspensionären Joel Larsson från Torup i ett nyhetsinslag i mars (SVT 17/3). När han blir pensionär på riktigt lär det inte bli bättre.

Antalet pensionärer som besöker Stadsmissionens äldrecenter, där man kan äta lunch för 20 kronor, har ökat. På tre år har antalet besökare gått från drygt 3 000 till över 12 000 per år.

EU:s sätt att räkna hur många som faller under fattigdomsgränsen – att se till andel i stället för faktiska summor – innebär visserligen att ju rikare Sverige blir generellt, desto högre hamnar gränsen. Det betyder att man faktiskt kan ha det ganska bra i kronor och ören trots att man i relativa termer är fattig.

Men att många gamla har det svårt är en verklighet vi inte kan ignorera eller siffertrixa bort.

En svensk pensionär får i snitt 18 000 kronor i månaden före skatt. Den som har jobbat heltid i ett helt liv inom exempelvis vård eller handel får vanligtvis en pension på 14 000-15 000 kronor, enligt SPF Seniorerna. Därmed får de ungefär samma disponibla inkomst som en garantipensionär med bostadstillägg. Den som aldrig har arbetat får alltså lika mycket som den som sparat genom att jobba i ett helt liv.

Värst är det för kvinnorna. Enligt Eurostat kommer andelen kvinnliga pensionärer med låg ekonomisk standard att öka från 20 till 50 procent fram till år 2060 om inget görs. Det är ett brutalt faktum att ta till sig att varannan kvinna i pensionsåldern kommer att ha det så dåligt att de knappt har råd med en kaka till elvakaffet. Skulle inte staten ta hand om oss efter ett liv av skatteinbetalningar? Skulle vi inte känna oss trygga? Var det inte så det var tänkt?

Anne Ramberg bor tydligen i en 218 kvadratmeter stor lägenhet på Östermalm i Stockholm och tjänar sisådär 200 000 kronor i månaden enligt uppgifter. Jag unnar henne att leva gott för de pengar hon drar in via sitt krävande arbete. Hon kan köpa gåslever eller dyra handväskor; jag har som liberal ingen åsikt hur hon prioriterar. Men jag tycker inte om att hon beskäftigt lägger sig i hur andra gör, tänker och väljer. Att hon dömer dem som har det så knapert att de knappt kan fylla magen och försöker ge dem dåligt samvete är fult. Pensionärer som Joel Larsson tvingas säga nej för att Ramberg och andra säger ja. Ska det vara så?

Flyktingkrisen är reell. Över världen lider människor av kött och blod, människor som du och jag. 13 miljoner människor i Syrien har nödbehov. Totalt är 65 miljoner människor på flykt. Tre miljoner barn dör av svält varje år och 780 miljoner människor är undernärda. Lägg därtill mängden klimatflyktingar som väntas öka. Många människor har det oerhört svårt och det är omöjligt att vara oberörd. Ögon vädjar till oss från när och fjärran.

Men det är ändå inte Anne Rambergs sak att utdela förmaningar till de äldre som har svårt att få hjälp i vården, som inte får en säng på serviceboende och som längtar efter att någon gång ibland få spela biljard eller gå och simma.

Sverige befinner sig i en högkonjunktur, vilket är bra. Men ändå går den gemensamma budgeten minus. Finansminister Magdalena Andersson (S) sa i Agenda på söndagen att statens finanser hade gått plus om det inte vore för flyktingkrisen. Det går inte att ignorera att den generösa migrationspolitiken har kostat och fortsätter att kosta. Att det påverkar människor som har små marginaler är självklart – och att höginkomsttagare så lättvindigt svänger sig med ”humanism” och ”generös”, eller för den delen ”liberal” flyktingpolitik med öppna gränser in i välfärdsstaten, blir feg posering som ger dem själva en gnistrande gloria. Som andra får betala för.

Läs även

Nej, vänsterns godhet är inte godast

Vi har ingenting att skämmas över

Carolins videokommentar