Carolin Dahlman: Rädda barnen från lyxfällan

Ledarkrönika Artikeln publicerades
Foto: FREDRIK SANDBERG / TT

Var redan tidigt tydlig med att drömmar är bra, men att det ofta krävs en del arbete mellan fantasin till verkligheten. Ingen vinner på att man curlar och gör livet för enkelt.

I Astrid Lindgrens vackra värld kunde en liten tjej leva livet med hjälp av ett färgglatt hus, en häst, en apa och en kappsäck full med pengar. Hon gick inte i skolan, men kunde skoja sig genom dagarna. Solen sken alltid i Pippi Långstrumps värld; där hade man inte influensa eller gråmulna dagar i blötsnö. Vuxenlivet var oändligt långt borta.

Drömmen om det lätta livet är så härlig. Tänk om man kunde vinna miljonerna på Lotto eller sitta i tv-rutan och skrapa fram 20 års försörjning via Triss. Tänk om man inte behövde anstränga sig. Herregud så skönt – eller hur?

Men i det verkliga livet, bortom sagor och dagdrömmar, måste man tyvärr arbeta och producera så gott man kan. Få får ett framgångsrikt, tryggt och frisk liv serverat på bricka av en tjusig betjänt.

Musikjournalisten Mats Nileskär berättade i P1 Morgon på onsdagen om hur hans karriär började genom att han lyckades få ett möte med Stevie Wonder. ”Jag hade ingen budget för att åka och göra intervjuer så jag fick bekosta allt själv. Så jag tog en billig bussbiljett till Berlin och kom hem med en intervju, och sen fick jag en resebudget av Sveriges radio. Det tyckte jag var ganska bra” (10/1).

Mångas första stapplande steg på väg mot succé har gjorts med ambition och jävlaranamma. Vi är oerhört många som har slitit på helger, jobbat gratis och engagerat oss ideellt för att få in en fot. Den med driv behöver inga bidrag och kommunala projekt för att sträva mot drömmarna; den som lyckas bäst är det som fått kämpa lite.

Forskning från Harvard University har kommit fram till att barn som gör hemmasysslor blir mer framgångsrika. Det betyder att man gör sitt barn en tjänst om de får gå ut med soporna, dammsuga eller hacka tomater. Kanske mår de gott i stunden av att få spela counterstrike i stället för att diska, men i längden blir de förlorare.

Forskaren Julie Lythcott-Haims förklarade i Svenska Dagbladet: ”Om barn inte tar hand om disken betyder det ofta att någon annan gör det åt dem. Det innebär att de både blir befriade från själva arbetet och från att lära sig att var och en måste arbeta för att bidra till förbättring”.

Hon menade också att barn som växer upp med sysslor kommer vara bättre anställda. Dels för att de har kompetens att samarbeta – men också för att de kommer att visa mer empati och kan arbeta självständigt (2/1).

Medier och företag försöker ofta locka oss till annat. Ät som vanligt och gå ner i vikt med hjälp av ett piller, säger vissa. Vi politiker finns här från vaggan till graven så sitt du där och chilla din stackare, säger andra. Och i en reklamfilm från EuroFinans görs det narr av en jobbig bankman som kräver att man har affärsplan, reviderat bokslut eller finansieringsanalys för sitt företag för att få hjälp.

Men är inte det ganska bra om företag har tänkt igenom vilka kunder de vänder sig till och hur det ska göras? Är det inte bra att spara först och spendera sen?

Den som inte vill se sina barns ägodelar behöva auktioneras bort av Lyxfällan som gjordes i Kristianstad på onsdagen gör bäst i att vara tydlig med vilka krav som ställs på en människa i riktiga livet. Samhället – vi andra – kommer att finnas där om det verkligen går åt fanders, men grundprincipen är att alla tar eget ansvar. Köp inte en bil om du inte har inkomst. Skaffa inte ett barn till om du lever på ekonomiskt bidrag. Ta inte lån i banken om du inte har en affärsplan.

Säg: Varsågod lille vän, här är soporna. Spring iväg, tack!

Mot stjärnorna.