Carolin Dahlman: Sluta låtsas som att grupper inte står mot grupper

Ledare ,
Foto:

Självklart är det så. Och det är helt i sin ordning.

Artikeln publicerades 7 september 2017.

I veckan kom Jonas Sjöstedt (V) med nyheten att regeringen i höstbudgeten gör fackavgiften avdragsgill från i juli. Kostnaden för kalaset blir cirka 2,7 miljarder kronor per år (SVT 6/9).

Det som sticker i ögonen är hur de rödgröna prioriterar att ge friska, vuxna människor rabatt för att gå med i en intresseorganisation före andra viktiga uppgifter som staten har. För självklart är det så att 2,7 miljarder satsade kronor måste tas från annat. Förlossningsvården kostade exempelvis 4 miljarder 2016 . Tänk vilken nytta 2,7 miljarder hade kunnat göra där...

Skatter ska sänkas, det är jag den förste att propagera för. Men de ska sänkas förnuftigt och rättvist. Avdraget för fackavgiften är snarare ett bidrag, enbart i syfte att stimulera fler att gå med i facket. Går skattepengarna därmed till rätt grupp? Tveksamt.

Men ojoj, så får man inte tänka i Sverige för då kommer vänsterns debattörer och pratar om att man ”ställer grupper mot grupper”.

Vad är så förfärligt? Så länge politiker inte har någon mystisk häxbrygd som gör att skattepengar väller ut ur deras öron när de dricker av den, kommer de att behöva tänka på trista saker som plus och minus. Mer pengar till en betyder mindre pengar en annan.

Men när jag nämnde i SVT Opinion (24/8) att vi med nästan världens högsta skatter borde kunna förvänta oss en välfärd i världsklass – samt att vi skulle ha det om pengarna bara riktades rätt – vällde reaktionerna in. Fick man säga så? Vaddå, nu ”ställer du grupper mot grupper”. Jo det gör jag, och det står jag för.

Att kostnaden för ensamkommande var 26 miljarder 2016 gör ju att 26 miljarder skulle ha kunnat läggas på annat om mottagandet inte hade varit lika generöst. Besparingen för att stänga BB i Sollefteå var exempelvis 15 miljoner. Hur många BB hade vi inte kunnat öppna för 26 miljarder?

Att jag tänker så betyder inte att jag hatar afghanska ungdomar; det är en okunnig slutsats. Det betyder bara att jag ser att det system som politiker har skapat, där asylsökande tas om hand på andra skattebetalares bekostnad, gör att pengarna ska räcka till fler – och då blir det mindre på en annan post i budgeten.

Politik är inte bara att vilja, utan kanske främst att välja. Därför ska vi reagera på när pengar läggs på gratis entré till museum, dyra konstutbildningar som inte leder till jobb, melodifestivaljippon, hoppbackar eller olika föreningsbidrag som aldrig följs upp. Tiden är också värdefull, och när möten ägnas åt trams och saker som folk skulle kunna sköta i sina privatliv, tas energi från kärnuppgifterna.

Precis som i vilken hushållsekonomi som helst behöver politiker och tjänstemän prioritera och väga olika intressen mot varandra. Nya skor eller äta på restaurang? Bo i villa eller åka på semester? Köpa en bok eller ett Netflix-abonnemang? Ja, ni fattar.

Ingen kommer undan det bistra faktum att pengar inte är oändliga. Varken lönen eller statskassan räcker till allt man pekar på.

Se Carolin Dahlman i SVT Opinion:

Läs gärna också

Andras pengar tar slut till slut

Vänsterns avundsjuka leder till fattigdom