Annons

Carolin Dahlman: Svartjobbare förtjänar inga sympatier - de sviker skattebetalarna

Om en nyanländ får bidrag och mängder av möjligheter och sedan fullt medvetet väljer att jobba svart har jag väldigt svårt att tycka synd om hen.
Ledarkrönika • Publicerad 7 mars 2018 • Uppdaterad 8 mars 2018
Detta är en ledare i Kristianstadsbladet. Kristianstadsbladets politiska hållning är liberal.
Genrebild
GenrebildFoto: Nora Lorek/TT

I onsdagens tidning kunde vi läsa att ”krav på språk och lång väntan på rätt jobb via Arbetsförmedlingen tvingar en del till att jobba svart”. ”Jag hade inget val”, förklarade 24-åriga Fadi (Kb 6/3).

Vaddå ”tvingar”? Vaddå inget val? Det är faktiskt ingen människa i Sverige som tvingas till att svartjobba. Asylsökande och nyanlända får ekonomiskt stöd av samhället om de inte lyckas få ett vanligt jobb, och det erbjuds både utbildning, svenskakurser, subventionerade praktikplatser och extrajobb som ökar deras chanser.

Annons

Sverige är generöst och den som väljer att bli skattesmitare i stället för att med ett tack använda de gåvor som ges är inte mer än en simpel skattesmitare.

I tidningen intervjuades tre personer som avslöjade att de jobbar för cirka 20 kronor i timmen. Det är en naturligtvis en extremt låg lön, och företagare som utnyttjar utsatta människor – och dessutom gör det i strid med lagen – ska skämmas. Men regler och lagar måste alla vi andra följa vare sig vi tycker om det eller inte, eller hur svårt vi än har för att få ekonomin att gå ihop.

Fadi, 24, som nyligen flyttat till Sverige och väntar på beslut om uppehållstillstånd, menade att dagersättningen från Migrationsverket inte räcker till eftersom han försörjer sin familj i Syrien. Men den förklaringen håller inte. Den dagsersättning han får betalas av andra som vill hjälpa honom och att han sviker dessa lojala skattebetalare genom att svartjobba ger faktiskt inga sympatier.

Visserligen är Fadi inte medborgare i Sverige och har inte röstat för vårt skattesystem och han har som asylsökande inte rätt att arbeta – men han har fått boende och gratis mat, samt en summa varje dag och de pengarna kommer från andra som jobbar vitt och deklarerar, delar med sig av sin inkomst. Det är faktiskt helt absurt att köra någon slags offerrollsförklaring. ”Nyanlända utnyttjas” löd rubriken, men skulden är dubbel.

En annan man berättade att han arbetar som bilmekaniker på kvällarna, efter sfi. Han får visst 308 kronor per dag från Arbetsförmedlingen, men det räcker inte till för honom och hans fru, så ”då finns ingen annan möjlighet än att delta i olaglig verksamhet”. Det framgick inte av artikeln om Fabio har fått asyl eller inte, om hans fru också får ersättning eller varför de inte får någon hjälp med hyran, men som jag har förstått det utgår bidrag till individer i det här landet, och det finns både bostadsbidrag och andra stöd. Dessutom finns det lagar som ingen kommer undan.

Enligt Fabio var jobbet ”fysiskt krävande och tungt” och han trivdes inte. Men det är självvalt. Han väljer att agera kriminellt, och att ta emot pengar från samhället utan att bidra själv. Jag har ingen respekt för det.

En tredje person sa att han drömmer om att få ett riktigt jobb som kock, så att han kan jobba lagligt. Det är fint att han tänker så, men för ett drygt år sedan meddelade SVT att det råder ”kock-kris i Sverige – 5 000 nya behövs” (29/11 -16). Är det verkligen så svårt då att förverkliga sin dröm om man har uppehållstillstånd?

I en faktaruta förklarades vad ”du” går miste om ifall du jobbar svart. Du får inte semester, a-kassa, pension och så vidare. Det är korrekt. Men svartjobb är inget alternativ bland flera som på något slags arbetsmarknadssmörgåsbord; det är helt enkelt inte tillåtet.

Ingen säger att det är enkelt att komma från ett annat land och etablera sig här och det kan diskuteras hit och dit kring vilka krav man ska ställa på nyanlända – men att de och följer lagen är väl ett ganska rimligt sådant. Låt oss i stället för att tycka synd om dem som ”tvingas” jobba svart börja inspirera dem till att bygga sina nya liv som laglydiga.

Jag hjälper gärna i en tid av krig och elände, men jag vill då bemötas med respekt. Det är jag nog inte ensam om.

Läs gärna också

Annons

Här saknas innehåll

Foto: Carolin Dahlman
Carolin DahlmanSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons