Annons

Carolin Dahlman: Carolin Dahlman: Utan ansiktslösa byråkrater styrs vi snart av gatans parlament – det vill vi inte

Självklart måste personer som arbetar för byråkratin följa lagar och regler som politiker beslutat om i demokratisk anda. Om de går sin egen väg blir likheten inför lag snabbt en historisk parentes.
Carolin DahlmanSkicka e-post
Ledarkrönika • Publicerad 30 november 2017 • Uppdaterad 1 december 2017
Carolin Dahlman
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Kristianstadsbladet politiska hållning är liberal.
Den beslutande församlingen.
Den beslutande församlingen.Foto: Janerik Henriksson/TT

I augusti skrev Henrik Edin, tidigare förbundsordförande i Liberala ungdomsförbundet, en artikel i partiets medlemstidning NU som sprids av många till vänster med anledning av debatten kring de ensamkommande (17/8).

Edin skrev om ”den banala ondskan” som han menade präglar svensk migrationspolitik, där ”anonyma tjänstemän fattar olika beslut på olika nivåer” och därmed formar ett dramatiskt öde för en enskild människa. ”Det finns någonting inhumant och skrämmande med den ansiktslösa byråkratin. Den är som en maskin gjord av människor, fast den saknar alla spår av mänsklighet. Per definition är den kall och skoningslös”.

Annons

Ja, det var starka ord, fördömande ord, ord darrande av skuld och skam.

Han menade att människor som blir kuggar i maskineriet lätt kan frånsäga sig både sans och moral, vilket jag förmodar betyder att han anser att de anställda i myndigheter och verk i stället borde följa detta ”sans och moral” och agera rebeller mot byråkratin.

Men vad skulle detta innebära? Vilket samhälle skulle vi få som konsekvens?

Ska handläggaren Jennie på Försäkringskassan själv bestämma vilka summor som ska betalas ut och till vem – enligt hennes moral? Ska polisen Stefan se genom fingrarna för vissa brott och döma andra hårdare, för att han personligen tycker att det är mer sansat att göra så? Ska Ali på Länsstyrelsen stoppa byggen för att vurma om sin kompis utsikt? Ska socionomen Charlie frångå förordningar och göra som han vill, i linje med sitt eget samvete?

Det bekymrar mig hur en person som kandiderar till Sveriges riksdag – med god chans att få en plats via Göteborgslistan för Liberalerna – kan ha en sådan nonchalant inställning till lagen.

Byråkratin måste nämligen vara fyrkantig och tråkig, för bara då blir den förutsägbar och rättvis.

Den som är negativ till de demokratiskt fattade beslut som de är anställda för att verkställa får snällt lämna sitt arbete och gå med i ett parti i stället.

Skriv insändare, håll torgmöte, skriv ilsket på Facebook – men ställ dig inte över alla andra och gå din egen väg med all den makt du sitter på som lärare, handläggare och så vidare. Då blir du knappt bättre än en diktator.

Det finns inget tjusigt i att säga ”kan själv” och stå upp för värderingar om det görs i konflikt med det vi gemensamt har bestämt. Det blir bara ett själviskt beteende, ungefär som att tränga sig före i kön. Det blir att svika de tystlåtna som snällt väntar på sin tur.

Edin sade sig förstå hur människor engagerar sig för de afghanska ungdomarna, för ”så fort man inser att de är människor och inte siffror i en obskyr statistik blir engagemanget en självklarhet”.

Annons

Jag har absolut ingenting emot engagemang. I en demokrati är det viktigt att engagera sig – men där fattas sedan beslut i en slags kompromiss. Där har alla människor en röst och flest röster vinner.

Om enskilda tjänstemän utnyttjar sin position för att driva sin egen linje är demokratin på väg mot kollaps. Hur en riksdagsledamot kan ha en sådan inställning, dessutom i ett liberalt parti som värnar om den enskilda individens rättigheter, gör mig djupt bekymrad. Pannan rynkar sig av oro.

Läs gärna också

Annons
Annons
Annons
Annons