Carolin Dahlman: V saknar trovärdighet i hedersfrågor efter år av förnekelse
En av de stora överraskningarna i Almedalen 2019 var att Jonas Sjöstedt (V) plötsligt engagerade sig i frågan om hederskultur. Han besökte en kvinnojour och sa till media att V har underskattat det hedersrelaterat våldet i Sverige och vill fokusera på det framöver.
När Expressens reporter undrade över varför riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh så länge mött sådant högljutt motstånd från partiledningen när hon lyft frågan var svaret: ”Det här är en del av Vänsterpartiets politik och har varit det under lång tid och det ska fortsätta vara det” (1/7).
Öh. Jag träffade Kakabaveh i Almedalen och hon var mycket frågande kring fotbytet.
Redan 2013 skrev hon i en debattartikel att rädslan för att kallas rasist hindrar kampen mot hedersförtryck (SVT 15/3). Hon skrev i Expressen 2015 om männens diktatur och fundamentalism som växer i flera förorter, vilket resulterade i att hon anklagades av ledande partikamrater för att ”gå rasisternas ärenden”, svartmåla, generalisera, peka ut en viss religion och sprida falska rykten.
V-ledningen menade då att kränkningar mot kvinnor i förorten skulle behandlas på samma sätt som mäns våld mot kvinnor i andra delar av samhället och att man borde inte peka ut vissa religiösa grupper som värre än andra. Kakabaveh blev utfryst.
2016 skrev ett antal partiveteraner att det vore skandal att utesluta Kakabaveh ur partiet. ”Partiledningen med Jonas Sjöstedt i spetsen riskerar nu att hamna i knät på islamister”, skrev de och menade att V-ledningen agerat efter påtryckning från olika islamistiska och traditionalistiska grupper. Enligt dem hade ledande företrädare ansett att hederskultur bara var nys och att det möjligen fanns moralpoliser i förorten, men det borde man hålla tyst om – annars var man rasist och stigmatiserade vissa förorter (Aftonbladet 19/8 -16).
Ja, att Vänsterpartiet har haft en kylig attityd i frågan är uppenbart. Att partiledaren nu får det att låta som att han alltid drivit frågorna har därför upprört.
Vänsterpartisten Jonas Lundgren, som är styrelseledamot i Gapf, har även han fått ta emot en hel del kritik internt. I tisdags skrev han på Twitter: ”Om detta, som påstås nu, varit så jäkla självklart hela tiden, varför har ni tillåtit relativisterna att stigmatisera oss som lyfter dessa frågor så till den grad att jag känt mig obekväm med att visa mig på våra konferenser. Varför sa ni inget när vi kallades fascister eller ”rasister” av våra egna riksdagsledamöter?”
För den som är medveten om partiets enorma förnekande blir Sjöstedts ord närmast ett hån. Naturligtvis är vi många som välkomnar partiets yrvakna utspel, för ju fler som kämpar för människors frihet desto bättre. Men man inte låta bli att undra hur allvarligt menat det är. Om det kommer från hjärtat? Och om de skäms över att ha blundat så förfärligt länge.
Kakabaveh berättade i alla fall för mig att hon de senaste veckorna har försökt få Sjöstedt att skriva en debattartikel ihop med henne i frågan – men att han har vägrat.
