Cecilia Blomberg: Alla världens män är inte feminister och lattepappor

Gästkrönika Artikeln publicerades

Utan fakta kring hur synen på kvinnor i andra delar av världen skiljer sig från den svenska riskerar kvinnors frihet att begränsas även här. Det är inte att döma en hel grupp, utan att förstå att alla formas av sin kultur.

Att svensk syn på kvinnor inte råder överallt i världen har blivit uppenbart för mig när jag rest och arbetat i Mellanöstern och Centralasien som student, turist, militärtolk och som fältresande projektmanager för Oriflame.

Jag har blivit utskälld av moralpolis för att min slöja glidit ett par centimeter så att mitt hår skymtats. På restauranger och caféer har jag blivit utstirrad av män så till den grad att jag känt mig tvungen att resa mig och gå. Jag har blivit förföljd av kontaktsökande män på gatan som inte accepterat ett nej och blivit nekad att gå in på hotell där jag bott, eftersom vakterna misstagit mig för att vara en prostituerad. Att råka möta en mans sökande blick har visat sig att oftare där än här missförstås som en direkt invit.

I förra veckans Uppdrag granskning framkom det att utlandsfödda män, främst unga afghaner, är kraftigt överrepresenterade vad gäller våldtäkter och sexualbrott (22/8). Mustafa Panshiri, integrationsföreläsare och tidigare polis, medverkade i programmet och skriver i efterhand på Facebook (24/8): ”Efter Uppdrag granskning har många landsmän till mig hört av sig och stöttat mig. De känner igen och förstår problematiken kring frågan. Samtidigt hör en del svenskar av sig och undrar varför jag svartmålar afghaner.”

I programmet förklarar en ung afghan att en kvinna i Sverige utan hijab och med kort kjol kan uppfattas som att hon verkligen vill ha sex med män. Samtidigt kan den som sexuellt trakasserar en kvinna i Afghanistan bli dödad, berättar en annan. Blodsfejder mellan släkter kan bryta ut.

Men enligt UN Women utsätts afghanska flickor och kvinnor återkommande för våld och gatutrakasserier. Rapporten ”Living with Violence: A National Report on Domestic Abuse in Afghanistan” (mars 2008) från Global Rights visade att 87 procent av kvinnorna utsätts för fysiskt, sexuellt eller psykologiskt våld under sin livstid och Women and Children Legal Research Foundation visade i studien ”Research on Sexual Harassment Against Women” (2015) att 90 procent av de tillfrågade kvinnorna hade blivit sexuellt trakasserade på offentlig plats i Afghanistan.

I Sverige har det länge varit tabubelagt att nämna invandring och sexualbrott i samma mening, än mindre att söka kunskap i ämnet. Oroade röster har höjts för att detta skulle leda till främlingsfientlighet. Justitieminister Morgan Johansson (S) har exempelvis länge sagt blankt nej till att ge BRÅ i uppgift att ta fram ny statistik i frågan (SVT 16/1 2017). Men nog är de flesta svenskar kloka nog att förstå att inte alla män i en viss grupp begår övergrepp och samtidigt kunna tala om den minoritet som ändå gör det, och varför?

Magda Gad, utrikeskorrespondent för Expressen, ifrågasatte på sin Facebooksida varför SVT gjorde ett program om våldtäkter utan att närmare gå in på kulturskillnader.”Vi som jobbar i de här länderna vet mycket väl hur stora skillnaderna är vad gäller allt från kultur till synen på kvinnor, rättssystem och hur hela samhället är inordnat. Det är ingen verklighet som ska döljas”. ”I många länder är det den som blivit våldtagen som hamnar i fängelse eller på annat sätt blir bestraffad för att ha haft sex utanför äktenskapet. Såvida det inte skedde inom äktenskapet förstås, då är det inget brott alls. Och om en kvinna kysser en man som hon inte är gift med kan hon dödas” (23/8).

Långt ifrån alla invandrade män begår övergrepp, men fakta är grundläggande för att förstå verkligheten. Att erkänna att synen på kvinnor skiljer sig mellan länder är inte rasism, utan en förutsättning för att kunna ta tag i de problem som finns. Annars riskerar kvinnors frihet att begränsas även i Sverige.

Cecilia Blomberg är liberal samhällsdebattör.