Delmospengar räddar inte kommunerna

Ledare ,
Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT

Det behövs rejäla förändringar för att hantera effekterna av icke-fungerande integration. Det räcker inte att flytta pengar från stat till kommun eller att lägga miljoner på tramsiga projekt.

Jim Frölander, integrationsansvarig i Filipstad, är ute på turné för att uppvigla kommuner mot staten, som han önskar ska ta större ansvar för kostnader som följt efter migrationen (Uppdrag Granskning 28/8).

Men hans vädjan till staten är kortsiktig. Det handlar ju om skattebetalarnas pengar oavsett om de kommer från stat eller kommun, och nu behövs det snarare sättas högre press på de nyanlända. Samhället måste börja ställa krav och sluta dela ut rättigheter utan motprestation; en sådan övergenerös attityd kommer bara att göra oss alla fattigare.

Frölander har rätt i att det är regeringens politik som har lett till att 110 kommuner riskerar att gå med underskott. Välfärdsstaten har öppnats för många, vilket naturligtvis får konsekvenser om de nyanlända inte jobbar. Om fler ska dela på samma summa pengar blir det onekligen mindre till var och en.

För Filipstad har mottagandet 2012-2017 lett till hög arbetslöshet, barnfattigdom och kraftig ökade kostnader för ekonomiskt bistånd. Arbetslösheten bland utrikesfödda är 41,1 procent och i gruppen från länder utanför Europa är 80 procent. Annicka Carlsson från Arbetsförmedlingen sa sanningen. ”Det finns ingen efterfrågan på utrikesfödda analfabeter” – trots brist inom många branscher.

Hässleholms kommunalråd Lars Johnsson (M) berättade att man har samma bekymmer som i Filipstad. ”Just nu har vi 100 personer på SFI (av totalt runt 400) som är analfabeter och runt 200 med väldigt låg utbildning. Det kommer i princip att vara omöjligt att få dem i arbete” (29/8).

För att klara situationen har socialförvaltningen sparat drygt 30 miljoner kronor, men redan nu är hälften av bufferten borta. På fem år togs 2 663 vuxna flyktingar emot och 75-80 procent behöver försörjning efter etableringsperioden. ”När pengarna vi lagt undan är slut så slår kostnaderna direkt mot kommunens driftsbudget. Det bekymrar mig oerhört”, sa Johnsson (M). ”Vi skulle behöva 100 miljoner kronor från staten för att gå skadefria”.

Också civilminister Ardalan Shekarabis (S) respons till krisen i Filipstad var at fördela från en offentlig budget till en annan. ”Resurserna till kommunerna ska öka generellt och vi ska förstärka utjämningen”, sa han.

Det är problematiskt när politiker fastnar i att slåss om samma skattepengar när den totala summan i stället borde växa. Dessutom kan statsbidragens utformning ifrågasättas.

I mars 2018 lanserade Stefan Löfven (S) en ny myndighet, Delegationen mot segregation, Delmos, som skulle fördela 2,2 miljarder kronor per år och enligt regeringen ha ”en central roll för att regeringens prioriteringar i arbetet för att minska och motverka segregation”.

Orden var stora: ”I kampen mot brottsligheten behövs snabba och kompromisslösa insatser. Gängbrottsligheten har ingen plats i Sverige”, sa Löfven (S).

”Det betyder mycket för arbete, fritid och social service i de här områdena”, kommenterade Jonas Sjöstedt (V).

I maj 2018 meddelade politikerna i Kristianstad att man tänker ”ta ett rejält tag mot problemen och segregationen”. ”Nu måste det bli verkstad”, sa kommundirektören Christel Jönsson och berättade att kommunen lämnat in en ansökan om ett stort bidrag från Delmos (18/5 -18).

Men vilken nytta gör då Delmos som enligt politikerna ska bekämpa brottslighet och göra sådan stor skillnad?

När man går igenom listan över vart pengarna gått domineras det av formuleringar som ”främja arbetet”, ”stärka arbetet”, ”meningsfulla insatser”, ”starta upp projekt”, ”utveckla positiva möten”, ”förstudie”, ”föreläsningsserie”, ”sektorsövergripande samverkan”, ”självstärkande och inkluderande verksamheter”, ”metodutvecklingsprojekt” eller ”projektplan”.

I Kristianstad gick de under 2018 till att ha fler lärare i vissa skolor (3,5 miljoner), Urbana hembygdsgårdens, Rådrums och Kompis Sveriges aktiviteter (2,34 miljoner), trygghetskameror och en analys gjord av Fryshuset (2,35 miljoner), Hälsoträdgården (0,8 miljoner) och aktiviteter som kulturdag , belysning och väktare (1,5 miljoner).

När fördelningen för i år diskuterades i kommunstyrelsen i veckan ville S lägga något mer på sysselsättning – utan specificering av hur – men slutresultatet blev ungefär detsamma.

Jag säger inte att dessa insatser är meningslösa eller verkningslösa; de kan säkert hjälpa en och annan att kompisfika med handbollsspelare eller se på kulturuppträdanden. Men de är droppar i havet, fisar i rymden.

Det som behövs är att de nyanlända kommer i arbete. De behöver pressas till att utbilda sig inom bristyrken, lära sig svenska och ta de jobb som erbjuds. De krisande kommunerna behöver invånare som betalar skatt och fyller luckor på arbetsmarknaden i stället för att gå runt på bidrag.

Men regeringen har under åren lagt tid och pengar på diverse projekt, exempelvis via Statens kulturråds ”Åga rum” som skulle motverka segregation genom att fördela omkring 100 miljoner till kulturprojekt i bostadsområden med lågt valdeltagande eller socioekonomiska utmaningar.

I november kopplades exempelvis belysningen i en lägenhet i Gamlegården ihop med en lampa riktad mot Kulturdepartementet. Kostnad: 30 000 kronor.

HUR ska det hjälpa kriskommuner betala för skolor och äldrevård?

Den stora migrationen har dessvärre hanterats ineffektivt; alldeles för många människor går arbetslösa, lever på bidrag och det är inte bra för någon. Risken är stor att utanförskap förstärks, att det leder till frustration och att fattigdom stressar.

Detta behöver hanteras, men tro inte att kompisfika kan rädda kommunernas underskott, finansiera skolor och äldreboenden, anställa fler i vården eller dela ut ekonomiskt bistånd.

Inte heller är svaret att dela på de kronor som finns. En dag tar andras pengar slut.

 

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Kristianstadsbladet och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.