Det kan gå åt helvete – eller inte

Ledarkrönika Artikeln publicerades
Foto: Fredrik Sandberg/TT

Sverige är fantastiskt, men om vår rikedom, trygghet och frihet inte vårdas kan vi snabbt förlora allt det vi älskar. Hur det ser ut om tio år beror på hur politikerna väljer nu. Ska de fortsätta fika – eller börja fixa?

Var tredje svensk region gick med underskott förra året, och nästa vecka väntar tuffa budgetförhandlingar på regionfullmäktige i Skåne.

Det sägs att läget beror på demografiska utmaningar, att vi blir äldre och en större del av befolkningen därmed är i behov av omsorg och vård. Skatter kommer att höjas i 40 kommuner nästa år, meddelade SKL på onsdagen. Magdalena Andersson (S) sa att skattehöjningar inte kan uteslutas framöver – och man kunde nästan se hur hon fick lyckliga fjärilar i magen av tanken.

Jag kan inte låta bli att tänka på att jag har varit på seminarier om den demografiska utvecklingen många gånger genom åren; redan 2004 hölls exempelvis en bekymrad riksdagsdebatt om saken. Ändå höjs nu skatten nu som om det hela har kommit som en överraskning. Varför har inte politikerna förberett sig; hade de räknat med att forskarna skulle upptäcka ett serum som stoppar åldrande?

Problemet är att de inte har tänkt långsiktigt eller ansvarsfullt, utan i stället slösat och slarvat för att få gillanden i stunden. Höga kulturbudgetar, okontrollerade föreningsbidrag, generös migration utan konsekvensanalyser, jippon, bidrag utan motprestation och så vidare…

Nu har de ett val. Ska de fortsätta förtrollas av OS-satsningar och annat jox eller hålla i pengarna? I klarspråk: Ska det gå åt helvete – eller inte?

Ett annan het fråga är att utanförskapsområdena fortfarande är många och klyftorna djupa. En del svenskar lever på platser med större otrygghet och högre arbetslöshet, och i den miljön frodas kriminalitet och uppgivenhet.

Orsaken är delvis att nyanlända har fått bosätta sig på valfri plats, vilket har försvårat för integrationen och delat upp befolkningen utifrån bakgrund och klass. Malmös dåvarande S-kommunalråd Ilmar Reepalu började be regeringen ta bort ebo redan 2004 och genom åren har många pratat och bönat, men inte förrän för en vecka sedan kom besked om att det är ett lagförslag på gång. Saktfärdigheten är genant. Att S-kommunalråd klagar mer på att kallas utanförskapsområde än på att själviska kriminella förstör vardagen för invånarna är än mer pinsamt.

Ska politikerna fortsätta ägna energin åt skönmålning eller ska de agera? Ska det gå åt helvete – eller inte?

Nära kopplat till ”utmaningen” med utanförskapsområde är att andelen som upplever brott, våld och vandalism kvarstår på en hög nivå i Sverige, trots att andelen sjunkit med 17 procent i snitt i Europa, enligt en ny bok från Säkerhetsföretagen.

Steg för steg tas visserligen i rätt riktning, men de är av myrstorlek. Alla pratar, men få agerar. Slopad mängdrabatt och straffrabatt är på gång, men hur lång tid ska det få ta att få till det?

Och finns det någon som på allvar ser över problemet att våra domstolar kräver så stark bevisning att folk kommer undan? På tisdagen friade Svea hovrätt en man som hade chattat med IS-terrorister, tagit del av bombinstruktioner och skaffat kemikalier. Tingsrätten hade dömt honom för förberedelser till terroristbrott, men hovrätten menade att bevisningen inte räckte till.

Jag förespråkar inte ett vilda västern där folk döms utan bevis, men nog blir man orolig över att skurkar ofta verkar gå fria eller skrattar åt straffsatser.

Tyvärr verkar många politiker vara mer oroliga över att bli kritiserade än att förbättra saker och ting. Men de har ett val. Ska det gå åt helvete – eller inte?

Även skolan har problem, med både våldsamheter och att många barn inte lyckas.

Politiken verkar dock inte bry sig. Nyligen kom till exempel förslag från S tankesmedja om att helt enkelt slopa sämsta betyget.

Jaha. Kruxet är att de som särskriver och går bananas i klassrummen, ropar ”depression” över en bruten nagel eller ägnar lektionerna åt att gilla instagraminlägg ska ut i arbetslivet, och då lär de mötas av ett betyg som är värre än F. Nämligen NEJ. Det drabbar både individerna och arbetsgivarna som är i desperat behov av adekvat personal. Det ökar samhällets utgifter och minskar dess intäkter på en och samma gång. Inte så jippi….

Så vad händer? Ska höger och vänster fortsätta träta om privata skolor eller ska de fatta värdet av disciplin, struktur och krav? Ska det gå åt helvete – eller inte?

Sverige är fantastiskt eftersom generationer av svenskar har format landet med arbetsmoral, pliktkänsla, respekt, ordning och reda. Det gick inte av sig självt och om vi inte fortsätter på den linjen får vi inte samma resultat.

På samma sätt som man inte kan tro att en vältränad kropp är lika stark framöver om man sätter sig och tar selfies i stället för att gå till gymet, kan inte Sverige fortsätta vara fantastiskt utan att vi är vaksamma och vårdar värden.

Om det förblir en plats att älska beror på om politikerna slutar fika och börjar fixa.

 

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Kristianstadsbladet och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.