Dra ner på biståndet

Det är enormt mycket pengar – dubbelt så mycket som går till polisen – och självklart finns skäl att ifrågasätta nivån. Det är därför välkommet att Moderaterna nu föreslår en neddragning om cirka 4 miljarder per år, vilket skulle betyda att vi lägger 0,73 procent av BNI – det vill säga fortfarande mycket pengar, i genomsnitt 42,5 miljarder.

”Vi har stora problem på hemmaplan med trygghet och välfärd. Det gör också att vi behöver prioritera på ett annat sätt här hemma”, förklarade Elisabeth Svantesson (M) (DN 5/9).

Biståndsminister Peter Eriksson (MP) var dock upprörd i debatten mot henne i P1 Morgon. Han menade att biståndet är ”vårt bidrag för att bygga en bättre värld”, och påpekade att det finns ett stort och växande problem med flyktingar som behöver humanitär hjälp i hela världen, att det finns ”många miljoner människor som behöver stöd”. Han la till att det dessutom finns 600 miljoner som fortfarande saknar el och ”som vi behöver göra insatser för”.

Gulp. Här finns visst ingen hejd för hur stort vårt ansvar är, hur tung börda som kan läggas på oss, hur många miljoner som vi svenska skattebetalare ska stödja. Och förståelsen för de stora behoven här hemma verkar helt saknas. Även Erikssons partikollegor Åsa Lindhagen och Alice Bah Kuhnke är snabba med ytliga formuleringar som ”Sverige är ett av världens rikaste länder” och ”Sverige har råd”.

De tycks ha missat att var fjärde svensk kommun gick med förlust 2018 och att de stora utmaningarna som följer med att integrationen inte har fungerat kommer att leda till både skattehöjningar och välfärdssänkningar. De verkar blunda för att det behövs mer pengar till polisen, tullen, vården, skolan och så vidare. Behoven är många. Resurserna är begränsade.

Nu måste vi se om vårt eget hus och inse att pengarna räcker inte till allt.

Dessutom behövs en insikt om att varje krona som staten rör sig med kommer från oss enskilda skattebetalare, från förskollärare, tandsköterskor, industriarbetare, tågförare, it-tekniker som går upp till jobbet och lydigt sliter för att få en lön.

När Peter Eriksson (MP) vägde biståndet mot de skattesänkningar som de borgerliga vill göra, och menade att man via sänkt skatt TAR från de allra fattigaste i världen, blir jag mörkrädd.

Det är välkommet att Moderaterna står upp mot den typen av skuldbeläggande härskarteknik och i sann liberal anda ställer sig på de enskildas sida. Visst bör vi hjälpa de som lider, men det måste finnas gränser. Den medborgare som frivilligt vill ge mer kan ju göra det, men som samhälle måste vi hålla i kronorna.

Man behöver själv vara stark för att kunna finnas för de svaga, och i nuläget kan det tyvärr ifrågasättas om Sveriges muskler räcker för att bära fler.