Elin är egoist – inte hjälte

Ledare Artikeln publicerades

I en demokrati kommer vi att behöva finna oss i vad majoriteten har bestämt. Den som tycker annorlunda bör respektera den ordningen och inte bara resa sig upp på ett plan för att stoppa en utvisning som våra myndigheter har beslutat sig om. Om folk uppmuntras till att göra som de vill är demokratins dagar snart räknade.

Aktivisten Elin Ersson försökte i måndags stoppa utvisningen av en man som inte hade fått asyl. Hon klev på ett plan och vägrade sätta sig ner i hopp om att hennes utpressningsaktion skulle få myndigheterna att ändra sig.

Hennes agerande har hyllats, till och med av Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg som skrev på Twitter att ”Fler borde stå upp för det de tror på” och ”I en rättsstat vågar människor reagera mot ”demokratiskt” fattade beslut.”

Varför citationstecken? Menar en advokat att lagar och beslut från riksdagen inte är demokratiskt fattade? Ska var och en stå upp för vad de personligen tror på i stället för att följa lagboken?

Advokaten Viktor Banke skrev: ”den ryggraden”, uppenbarligen imponerad. Politikern Malin Björk (V), som själv stoppade ett plan 2014, menade: ”ibland så håller lagarna inte måttet eller implementeras på ett sätt som är orimligt och då kan det hända att man som människa hamnar i en situation där man måste bestämma sig för hur man agerar”. ”Så mycket styrka och vilken uppriktighet, och hon är bara 21” (Aftonbladet 26/7).

Advokater och politiker som nonchalerar det som kommit ur tröga lagstiftningsprocesser med utskottshantering, utredningar, långa möten och kompromisser med meningsmotståndare borde byta jobb. Vad spelar det för roll vad vi röstar på i september om makthavarna ändå tycker att vi ska skutta omkring och göra som vi vill?

Det är inte modigt att ta saken i egna händer. Det är att totalt strunta i vad väljare har bestämt i demokratisk anda. Det är att sätta sig över alla oss andra som lojalt och snällt går och röstar fram politiska representanter som fattar beslut och anställer byråkrater som i sin tur beslutar enligt regelverken. Det är att säga att vår vilja är viktigare än andras, att vi ska bestämma. Herregud, vilket kaos det skulle bli om alla betedde sig så.

Den som är missnöjd med något i en demokrati använder pennor och plakat i stället för planprotester av respekt för andra medborgare, för vi vet att människor tycker olika.

En del brinner för en generös migrationspolitik, andra för lägre skatter. En del vill utrota vissa raser, andra vill döda kristna. Tänk om alla skulle springa iväg och trotsa lagar och regler med hänvisning till att just de där inte stämmer med ens egen övertygelse. Är det härligt civilkurage oavsett vad man kämpar på – eller är det bara höjden av godhet när den ”goda” slåss för det man själv tror på?

Demokratin suddar ut extremer genom att alla får komma till tals och åsikter stöts och blöts mot varandra. Visst kan man bli frustrerad över att politiker fattar ”fel” beslut, men i en demokrati får ingen enskild precis som man själv vill, vilket faktiskt lägger grund för ett tryggt, harmoniskt samhälle.

Att bråka på ett flygplan är dessutom egoistiskt gentemot alla de andra passagerarna som kanske missar ett anslutningsplan, och som inte bara blir försenade utan kanske också skräckslagna. För flygbolaget innebär det kostnader och kanske krångel med personalens schema och väskhanteringen.

Den som tror att utvisningar kan stoppas via att man ställer till kaos på ett plan tror fel. Vi har en reglerad invandring och då kan inte alla få stanna. Asylsökande som är missnöjda med ett första beslut har rätt att överklaga i flera instanser, men om det saknas skyddsskäl kommer de ändå att få lämna. Sverige kan inte hjälpa alla som vill bo här så länge det innebär kostnader för andra skattebetalare för varje person som får asyl. Därmed kommer mannen att tvingas lämna i alla fall, kanske med ett dyrt chartrat plan.

”Sättet som Sverige behandlar flyktingar i dagsläget är inte acceptabelt, jag vill se en mer rättssäker process”, kommenterade Ersson (Aftonbladet 26/7). Men att prata om rättssäkerhet när man själv totalt struntar i gemensamt fattade beslut är hyckleri. Om hon inte tycker om migrationspolitiken borde hon engagera sig i ett parti eller skriva insändare i stället för att sätta sig över alla oss andra. Det är mer respektfullt och civiliserat.

Hon grät glädjetårar över att folk applåderade hennes agerande på planet och skröt i Aftonbladet om att hon kontaktats av medier och personer från hela världen. Men jag undrar om påhejarna förstår konsekvensen av hennes agerande. Det som verkar gott på ytan kan i själva verket vara något helt annat. Som inte förtjänar applåder. Som inte är mod utan bara egocentriskt bortskämt-barn-beteende.

Carolin debatterade frågan i Nyhetsmorgon i TV4 på fredagen

Videokommentar

Lästips