Enade så in i Norden

Ledare
Gränsöverskridande.
Foto:

Idén om en gemensamt nordisk förbundsstat ska verkligen tas på allvar. Särskilt som både de nordiska länderna och EU står inför ett antal utmaningar.

Öresundsbron är själva symbolen för en gränslös region. Möjligheten att kunna bo i ett land och arbeta i ett annat förbättrades markant när förbindelsen över Öresund stod klar för drygt 15 år sedan. Sedan dess har Skåne och Själland successivt blivit en allt mer sammansvetsad region.

Men allt har inte varit frid och fröjd. När människor började arbetspendla över bron uppdagades en mängd olika problem kopplade till bland annat beskattning och trygghetssystemen. Många fick då uppleva att det inte skulle vara lätt att vara gränspendlare. Som väl är har detta förbättrats markant och ett antal gränshinder har undanröjts.

Fram tills nu. I samband med att id-kontrollerna infördes den 4 januari bröts det positiva utvecklingen av Öresundsregionen. Förvisso har det befarade kaoset i stort uteblivit, men för den dagliga pendlaren har vardagen blivit mycket mer problematiskt med längre restider. Många pendlare överväger nu att byta arbete om det skulle visa sig att kontrollerna blir långvariga.

Införandet av id-kontrollerna blottar också något mer oroväckande, en ökad missämja mellan den svenska och den danska regeringen. Om inte den relationen återställs kan det få allvarliga konsekvenser för hela Norden.

”Oförmågan att samarbeta har blivit ett direkt hot mot den nordiska passunionen från 1950-talet och mot den spirande sammanflätningen av Skåne och Själland runt Öresundsbron, nordismens mest påtagliga resultat de senaste årtiondena.”

Det skrev historikern Gunnar Wetterberg på DN Debatt i lördags (16/1) där han lyfte fram sin tidigare idé om en nordisk förbundsstat som han lanserade 2009.

Det låter som en utopi, att förena de fem nordiska länderna med allt vad det innebär. Men som Gunnar Wetterberg skriver så har utopin med åren blivit allt mer realistisk, framför allt på grund av de kriser som både Europa och de nordiska länderna nu står inför.

Det handlar om eurons framtid, ett allvarligare säkerhetsläge till följd av ett mer aggressivt Ryssland och oron för att den Europeiska unionen splittras allt mer om Storbritannien röstar för ett utträde. Det finns en rad frågetecken att räta ut för, både för EU och de nordiska länderna.

Men det mest akuta problemet att hantera är flyktingkrisen. Under hösten har det blivit uppenbart att de nordiska länderna inte klarar av att hantera den nuvarande situationen med ett stort antal flyktingar utan att det uppstår konflikter.

Särskilt allvarligt är det spända tonläget mellan Danmark och Sverige som råder just nu. De två länderna är varandras motpoler i Norden i hur man tar emot asylsökande. Medan våra danska grannar under mer ett decennium har bedrivit en signalpolitik om att invandare inte är välkomna till landet har Sverige haft ett betydligt mer välkomnande mottagande. Detta har skapat en obalans mellan länderna i och med att Sverige tar emot betydligt fler flyktingar än Danmark.

Gunnar Wetterberg föreslår en invandringsunion och menar att de nordiska länderna nu måste enas om ett handlingsprogram för att få fram en gemensam migrations- och integrationspolitik. De nuvarande gräns- och id-kontrollerna riskerar annars att hota den så värdefulla integrationen inom Norden, inte minst i Öresundsregionen.

I en tid när EU på många sätt är handlingsförlamat och unionens framtid står spel kan det vara läge för en plan B. En nordisk förbundsstat kan vara lösningen. Det som låter som en utopi kan mycket väl bli verklighet i framtiden. Om man bara vill.