Förtjänar brottslingar sänkt straff bara för att de utvisas?

Ledare Artikeln publicerades
Den som kränker andra ska frihetsberövas.
Foto: FREDRIK SANDBERG / TT
Den som kränker andra ska frihetsberövas.

Strafftidens längd sänks ofta om en person döms till utvisning. Men är det rimligt om hen har kommit till Sverige enkom för att begå brott? Nej.

I fredags dömdes fyra män av Kristianstads tingsrätt för nio fall av bedrägeri mot hyrbilsfirmor runtom i Sverige. De hade medvetet, under falska namn, lurat enskilda företagare fram tills de greps på Hertz i Kristianstad i september.

Som straff fick de fängelse, skadeståndskrav på 1,3 miljoner samt tio års utvisning. Att de utvisas gjorde att straffet – som enligt domen har ett samlat straffvärde som överstiger två års fängelse – ändå bara blev två år.

Man kan verkligen undra varför skurkarna förtjänade denna vänliga gest. Kammaråklagaren Johan Fahlander beskrev brottsligheten som systematisk, förslagen och välplanerad. ”Den framstår som yrkesmässig” (13/2).

Men i domen står det: ”Med beaktande av det men de lider av att utvisas ska straffmätningsvärdet bestämmas till två år”.

Lider de ”men”? De fyra männen har ingen anknytning till Sverige och har åkt hit vid tre tillfällen enbart för att begå brott – för att sno med sig andras egendom ut ur landet. De har alltså inte bott här. De kan inte svenska. De är inte medborgare i Sverige, utan i Serbien, Italien och Kroatien. Två av männen är internationellt efterlysta av Kroatien respektive Tyskland.

Och vad händer med de 1,3 miljoner som de fyra ska betala i skadestånd? Om Kronofogden finner att gärningsmännen saknar resurser kommer biluthyrarna aldrig att få se pengarna, för Brottsoffermyndigheten går bara in och betalar vid personskada – inte vid egendomsbrott.

Nu får de fyra inte komma tillbaka på tio år, vilket är en begränsning av deras fria rörlighet – men är inte det bra? Den fria rörligheten är positiv, men borde inte få utnyttjas. Om domstolarna tolkar lagen för generöst drabbas oskyldiga. Då minskar vår trygghet.

Det är oroväckande om det tas större hänsyn till kriminella än de förtjänar.

I maj beslutade Hovrätten att fem tonåringar som i grupp våldtagit en minderårig pojke skulle utvisas. Uppsala tingsrätt hade dock först bedömt att det var ett "mycket allvarligt" säkerhetsläge i pojkarnas hemland Afghanistan, och att de därför inte skulle utvisas. De ”skulle drabbas mycket hårt av utvisning” (Dagens Juridik 18/5). Frågan är om de inte borde ha tänkt på det innan de förstörde en liten pojkes liv. Bra att Hovrätten rättade till, men obegriplig bedömning av tingsrätten.

I juni 2006 dömde Malmö tingsrätt en 31-årig man för våldtäkt, grovt sexuellt utnyttjande av underårig – totalt 56 gärningar under 15 års tid. Straffet blev fängelse i 11 år och livstids utvisning. Även Hovrätten slog senare fast att han var skyldig och att ett stort antal flickor allvarligt kränkts – men man sänkte fängelsestraffet till tio år med tanke på att mannen befunnit sig länge i Sverige och hade ”starka anknytningar”.

Det är ingen lösning att alltid ”skicka ut dem” eller ”bura in dem”. Inte heller är det rätt att döma alla invandrare för vad några få gör.

Men nog sticker det i ögonen att det tas sådan hänsyn till de kriminella; en skarpare ton vore på sin plats. Utvisning borde kanske till och med användas oftare? Jag läste om en man som dömts till utvisning i fem år efter att ha stulit ett par jeans. Han försökte undkomma att skickas hem till Ryssland genom att säga att han sökt asyl i Sverige av risk för att bli dödad, och dessutom hade HIV och då inte skulle få vård. I tidningsartikeln om domen står det att han dömts för stölder vid tre tillfällen innan – och konstigt nog då inte fått utvisning som straff (Skövde Nyheter 2/10 -16). En gång är väl något vi kan förlåta, men två och tre – om man inte ens har fått asyl och alltså inte hunnit bygga upp ett liv? Är våra domstolar för snälla?

Vi ska skydda skötsamma människor, men att visa nåd mot dem som förstör leder bara till att oskyldiga kan komma att drabbas.

Ibland kallas krav på högre straff för hårda tag, men det är ju precis tvärtom. Finns det någon mjukare fråga än att försvara människor mot skurkar? Finns det en mjukare linje än att skapa trygghet – att begränsa friheten för dem som vill begränsa andras?

Fakta

Domstolar ska vid eventuell utvisning enligt 8 a kap. 2 § utlänningslagen ta hänsyn till vilken anknytning utlänningen har till det svenska samhället, exempelvis hur lång tid man vistats i landet. I 29 kap. 5 § brottsbalken står det:”Vid straffmätningen ska rätten utöver brottets straffvärde i skälig omfattning beakta […] om den tilltalade förorsakas men till följd av att han eller hon på grund av brottet utvisas ur riket…”

Läs mer

Nyheten om domen