"Ge inte byråkrater mer makt", menar Rehbinder. "Om de arbetar för skattebetalarna har de rätt att ställa krav", svarar Dahlman

Ledare Artikeln publicerades
Foto:

Replikskifte apropå ledare om medborgarlön i tisdagens tidning:

Caspian Rehbinder, vice ordförande i Centerstudenterna, skriver:

Carolin Dahlman har läst mig och är inte imponerad. Jag föreslår på Smedjan att utforma bidrag så att det lönar sig bättre att gå från bidrag till arbete, att minska statens åtaganden och att byråkrater ska styra mindre över enskilda människors liv. (Eller som Dahlman kallar det, mitt ”socialistiska förslag”.)

Jag hade gärna sett Dahlman ta upp och bemöta den förbättrade psykiska hälsan hos utsatta människor, att statlig styrning inte är effektivt för att lyfta människor ur fattigdom eller de andra sakargument jag lägger fram. I stället menar Dahlman att det är ”självklart” att politiker och byråkrater styr andra människors liv, trots motsatt forskningsresultat.

Den avgörande frågan är hur vi minimerar kostnader för det offentliga och lidande för utsatta och gör vägen till arbete så lätt som möjligt. Att ge mer makt till kommunala byråkrater leder till att resurssvaga människor mår sämre utan att fler får jobb. Att då vilja se en annan väg är knappast ”slappt och respektlöst”.

Svar från Carolin Dahlman, politisk redaktör:

Rehbinders artikel handlar inte främst om att det ska löna sig bättre om att gå från bidrag till arbete, utan om att det ska bli enklare att få bidrag. Detta vänder jag mig emot. Jag tycker att dem han lite föraktfullt kallar ”byråkrater” (det vill säga de som arbetar för oss) har rätt att styra över enskilda människors liv om dessa får stöd av skattebetalarna. Så länge det handlar om andras skatteinbetalningar ska de vara nitiska; allt annat än respektlöst. Dessutom håller inte förslaget om medborgarlön i längden. Om alla ska kunna bli försörjda utan att arbeta, vem ska då arbeta ihop allas försörjning?

Jag är övertygad om att mänskligt lidande minskas om man stärker människor att söka egen försörjning via studier och arbete. Få saker höjer ens psykiska hälsa som känslan att ta eget ansvar och klara detta. Att kravlöst dela ut bidrag skapar sannolikt tvärtom en känsla av meningslöshet. Den som är utsatt ska därför pushas till att försörja sig själv, inte uppmuntras till passivitet. Tanken att den som får utan att lyfta ett finger skulle motiveras till att ta ett arbete med liknande lön är ologiskt.

Artikeln var dessvärre ett exempel på naiv syn på människors psyke och en arrogant syn på andras pengar. Detta kan och bör kritiseras.

Läs även:

Rehbinders artikel i Smedjan

Dahlmans ledare