Annons

Generös migrationspolitik lockar fler

Innan politiker och myndigheter ändrar och öppnar bör de därför noga tänka igenom konsekvenserna. Mäktar vi med? Klarar vi av? Vad kostar det?
Ledare • Publicerad 26 april 2019
Foto: Fredrik Sandberg/TT

Innan politiker och myndigheter ändrar och öppnar bör de därför noga tänka igenom konsekvenserna. Mäktar vi med? Klarar vi av? Vad kostar det?

När Migrationsverket den 3 september 2013 bestämde sig för att ge syriska asylsökande i Sverige permanenta uppehållstillstånd samt omedelbar familjeåterförening gav det snabbt effekt.

Annons

”Policyförändringen hade en klar och direkt effekt på det antal syriska asylsökande som kom till Sverige”. konstaterade två forskare i statsvetenskap från Uppsala universitet i en artikel i senaste Ekonomisk debatt (3/19).

De såg en omedelbar avsevärd ökning, från i genomsnitt 200 till 600 asylsökande per vecka. Googlesökningarna på ”Sverige” från syriska datorer sköt samtidigt i höjden.

Sverige blev under de följande månaderna den största mottagaren av syriska flyktingar medan Tyskland upplevde en motsvarande minskning. Antalet utdelade uppehållstillstånd från Migrationsverket dubblerades, tripplades under åren som följde.

Eftersom Sverige var först ut i EU med att ge permanenta uppehållstillstånd var det självklart attraktivt att komma hit. Det visste Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson som sa till Ekot: ”Vi gör ju klart den bedömningen att fler människor kommer att söka sig till Sverige”.

Han behövde ju inte hantera detta i vardagen i åratal efter så kunde vara generös, men politikerna som skulle göra jobbet borde faktiskt ha reagerat och agerat rationellt.

Men detta var en annan tid och regeringen följde med. ”Det är en politik som jag står rakryggad upp för”, sa dåvarande migrationsminister Tobias Billström (M) i en riksdagsdebatt (24/9).

Oppositionens Veronica Palm (S) var naturligtvis också positiv, för PUT var enligt henne ”viktigt för den enskilde, den enskildes vilja att ta plats i Sverige, att vilja engagera sig i Sverige, att känna sig välkommen i Sverige, och det är också viktigt för Sverige, för att Sverige ska kunna säga att vi tillsammans kan bygga oss starkare med de nya medborgare som finns här.”

Tjohoo, vilket svammel. Ja, det var som sagt en annan tid.

Billströms inställning kan förklaras med att han var pressad efter att ett halvår innan hånats och kritiserats för att ha sagt att integrationen påverkas av hur många som kommer och att man därför måste diskutera ”volymer”.

Idag är det inget uttalande som skulle stoppa pressarna, men då kom upprörd och ilsken kritik, bland annat från hans partiledare som sa att ”Invandring berikar Sverige”.

Annons

Moderata Ungdomsförbundets dåvarande ordförande Erik Bengtzboe sa: ”Problemen och utmaningarna som finns kring integrationen existerar hur stor eller liten volym man än tar emot” och ”den som värdesätter människors lika värde måste stå upp för en asylpolitik där människor som söker skydd eller ett bättre liv får den möjligheten” (2/2 -13).

Ett makalöst uttalande. Menade han att Sverige får samma utmaningar oavsett om vi tar emot 5, 500 eller 500 000? Ska alla som känner för det få komma? Jag har full förståelse för att man vill stödja när människor lider, flyr, ber – fast var fanns eftertanken?

Men det var en annan tid. Ingen politiker ville låta som SD, för då fick man skäll. OECD meddelade att ”invandring är en lönsam affär för skattebetalarna” (14/10 -13).

Det där med att tänka på att migrationspolitiska förändringar kunde få konsekvenser för vården, skolan, omsorgen och så vidare tänkte få på. Att varken pengar, tolkar, vårdpersonal eller lärare kan klonas fram var inte trendigt. Så regeringen körde på. Tut tut!

Ledarskribenterna Ivar Arpi och Sanna Rayman från Svenska Dagbladet var snabbt ute och varnade – för arbetslöshet, bostadsbrist, överfulla flyktingförläggningar, kostnader för kommunerna. Rayman skrev hösten 2013: ”I regeringens höstbudget gick det knappt att skönja det PUT-beslut som nu skapar överhängande sängbrist. Finansministern verkar inte ha tagit höjd för beslutet” (7/10).

Men ingen lyssnade. En generaldirektör fick bestämma. Alla följde med. Det var en annan tid.

Eller? Att gymnasielagen klubbades igenom utan större tanke på effekterna visar att politikerna ännu inte lärt sig. Hoppas att de nu lyssnar till forskarnas slutsatser. Orsak får verkan.

Nyheten om Danielssons beslut

https://www.nationalekonomi.se/sites/default/files/NEFfiler/47-3-hakj.pdf

Carolin DahlmanSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons