Höstmogen Allians

Ledare Artikeln publicerades
Ulf Kristersson (M) och...
Foto:
Annie Lööf (C) har en hel del gemensamt.
Foto:

Moderaterna och Centerpartiet står närmre varandra än någonsin. Alliansen bör ta tillvara på det.

Ulf Kristersson hade ett för frihetsvänner tilltalande anslag i sitt första partiledartal för Moderaterna. Rensat för referenser till moderat historia skulle talet kunna ha placerats på vilket Allianspartis stämma som helst. Som Ulf Kristersson slog fast: ”Skillnaderna i värderingar mellan ledande socialdemokrater är större än mellan mig, Annie, Jan och Ebba.”

En av de knepigaste sakfrågorna är migrationen. Den sägs skära igenom alla partier och bilda en ny politisk axel att lägga till den gamla vänster-högerskalan. Men som politiske redaktören på Dagens industri, PM Nilsson, påpekar har Centerpartiet och Moderaterna närmat sig varandra i synen på migrationspolitiken (Di 2/10). Centerpartiet fattade på sin stämma beslut om att prioritera kvotflyktingar via UNHCR. Det blir mer rättssäkert och stabilare för den som kommer hit med flyktingstatusen fastslagen och permanent uppehållstillstånd i handen.

Varken för Moderaterna eller övriga Allianspartier borde det vara svårt att ansluta till en sådan linje. Vill man locka den del av kritikerna mot gångna års migrationspolitik som inte utgörs av främlingsfientliga, är det viktigt att klargöra att Sverige ger skydd till dem som är mest utsatta och att landet är öppet för dem som vill komma hit och arbeta för sin försörjning. Om det finns någon grundläggande svensk värdering som tidigare generationer försöker inpränta i de efterkommande så är det strävan att göra rätt för sig. Det som gjorde att svenskarna en gång lämnade nöden bakom sig och förvandlade Sverige från utvandringsland till invandringsland.

Även annat talar om att enigheten är större än förr:

Centerpartiet är numera förespråkare för ett Natomedlemskap och därmed står Alliansen enad även i försvars- och säkerhetspolitiken, viktigt i ett allt mer betydelsefullt politikområde.

Förhållandet till EU är knappast svårare för Alliansen att hantera än för de rödgröna, även om Liberalerna särskiljer sig med sin tro på ett mer överstatligt EU.

Energipolitiken innebär inte längre någon kärnklyvning av borgerligheten.

Inom den ekonomiska politiken finns skillnader i synen på vilka skatter som är viktigast att sänka och på vilket sätt, men riktningen är ändå tydlig: arbete och sparande ska löna sig.

Alliansröran handlar i huvudsak om allt annat än sakpolitik. Den handlar om förhållandet till SD, om man ska kommunicera direkt med varandra eller via sms inför avgörande besked, om att lägga gemensam budget eller inte (också SD-kopplat) och om vikten av att profilera det egna partiet framför Alliansen. Allt det där som kan kallas spel och inte rör den sakpolitik som alla säger att det bör handla om.

Så börja då där. Slå fast att Alliansen finns till för de gemensamma värderingarnas skull och att man utifrån det strävar efter att ta över regeringsmakten. Låt sakfrågor tala. Någon särskild policy gällande att tala eller förhandla behövs inte – det räcker att läsa partiprogrammen för att förstå att det inte finns någon grund för Alliansen att ha djupgående samarbete med Vänsterpartiet, Feministiskt initiativ, Sverigedemokraterna eller Clownpartiet. Och skulle man mot all förmodan lyckas förhandla med vänsterpartister eller sverigedemokrater så till den grad att de blir centerpartister är det rimligen en enorm merit.

Socialdemokraternas styrka är att i förhandlingsläget framstå som enade, alldeles oavsett interna stridigheter. Det är den positionen som Alliansen kom nära i regeringsställning och som man åter måste erövra. Manifestera gärna det med en gemensam valsedel. Då blir det också klart att andra partiers positioner inte är Alliansens ensidiga huvudvärk.

Som Ulf Kristersson uttrycker det: ”Om SD och S gemensamt vill stoppa oss så kan de gott säga det.”

För Stefan Löfvens regering är lika beroende av SD:s plats i riksdagen som någonsin en Alliansregering.

Och finns det någon spelteori som Alliansledarna kan förmedla till väljarna är den enkel: En röst på SD är en röst på Löfven.