Hur ska S hitta lösningar om de inte förstår problemen?
I en intervju i Aftonbladet vill justitieminister Morgan Johansson (S) ta i med hårdhandskarna mot antisemitismen. En rapport som kom förra året, där drygt 16 000 judar i 16 EU-länder tillfrågats, visar att judar i Sverige har lägst förtroende av samtliga undersökta länder i hur regeringen hanterar hatbrott. Nio av tio judar i Sverige säger att antisemitismen har förvärrats. 81 procent tycker inte att regeringen bekämpar antisemitismen på ett effektivt sätt och 58 procent har funderat på att flytta utomlands de senaste fem åren (European Union Agency, 2018)
Så nu skrider justitieminister Johansson till verket: “[...] vi måste göra mer. Det finns så mycket antisemitisk och rasistisk propaganda där ute, inte minst på nätet. Framväxten av nya medieplattformar har gjort det här problemet svårare” (Aftonbladet den 20 augusti). Johansson påpekar dock att man redan gjort en del: “polisens tre demokrati- och hatbrottsgrupper, mer statligt stöd för säkerhet hos trossamfund samt planer på att öppna ett Förintelsemuseum”. Han vill även tillsätta en “kommission” eftersom närmare 80 procent av de som upplevt antisemitism de senaste fem åren inte anmält till polisen.
Problemet är bara Johansson tycks tro att det finns någon allmän rasism mot judar i Sverige. Det gör det inte. Men därför blir också lösningarna (som ett förintelsemuseum) därefter. Visst är det bra att alla svenskar får utbildning i Nazitysklands grymheter. Men den svenska antisemitismen kommer inte främst från nynazistiska grupperna, även om de självklart utgör ett potentiellt hot mot enskilda judar i Sverige. Hotet mot svenska judar kommer främst från vissa personer som invandrat från Mellanöstern där antisemitismen är utbredd. Antisemitismen har följt med invandringen, och den har inte tagits på allvar, delvis på grund av att Socialdemokraterna själva och deras ungdomsförbund inte velat ta i problemen. Den invandrade antisemitismen kommer Johansson heller inte åt genom att erbjuda biljetter till museum. Johanssons lösning på den växande antisemitismen är både verkningslös och, för att använda ett uttjatat uttryck, naiv.
Den här typen av fritidsgårdslösningar är dock talande för dagens socialdemokratiska politiker. Det handlar om att få människor att fokusera på samhället eller strukturerna mer än orsaken till problemet, som oftast är individen. Och lösningarna blir därefter.
Nyligen pekade exempelvis Stefan Löfven (S) ut överklassungdomar i Danderyd som orsaken till förortens problem, vilket naturligtvis är en mycket gynnsamt analys ur ett socialdemokratiskt perspektiv. Det är överklassen, och inte gängen som skjuter och spränger varandra, som är roten till problemen i våra utanförskapsområden. En liknande analys gjordes även nyligen på socialdemokratiska ledarredaktionen på Aftonbladet som påpekade att “förskolans och skolans uppdrag att motverka traditionella könsroller och könsmönster inger också hopp för nästa generation” (Aftonbladet den 17 augusti). Ja, nästa generation våldtäktsmän kommer förhoppningsvis inte våldta, eftersom de gått på genusdagis.
S analys när det kommer till antisemitism, förortsproblem och jämställdhet tenderar nämligen att vara totalfel. Och problemet är att de ständigt tycks peka på något annat än själva problemet. Lösningarna blir därefter. Men har man inte problemet klart för sig går det inte heller att hitta lösningar. Och då blir dessvärre svaret genusdagis, överklassknarkade och förintelsemuseum.
