Ingen har rätt att leva fritt för andras pengar

Ledare Artikeln publicerades
Foto:

Det är fel att granska om en bidragstagare äger dyra saker eller har besparingar, menar Centerstudenters vice ordförande i en färsk rapport. Men kravlöst utdelande av ekonomiskt bistånd är hånfullt mot de skattebetalare som får stå för notan. Självklart ska den som får stöd av andra både styras och kontrolleras.

”Omfattande bidragssystem blir lätt styrande, tillrättaläggande och paternalistiska”, skriver Centerstudenters vice ordförande Caspian Rehbinder i en färsk essä från tankesmedjan Timbro, i vilken han föreslår medborgarlön, det vill säga en basinkomst för alla i ett land (7/8).

I stället för att kolla och fråga och begära in bevis för behov ska pengarna helt enkelt betalas ut utan tjafs. Behovsprövningen ska reduceras till ett minimum, menar han, och invänder mot att den som lever på ekonomiskt bistånd inte får jobba eller studera, äga en bil, bostad, dyra saker eller ha betydande besparingar. I stället bör bidragstagare kunna spara pengar och slippa aktivitetskrav.

Men ska den som pluggar och har både bil och pengar på banken verkligen få ekonomiskt bistånd från andra – som kanske själva skuldsätter sig via studielån? Har de som betalar bidragen inte rätt att kräva viss motprestation?

Svaret borde vara självklart, men icke för Rehbinder. Han menar i stället att ”ens livsval ska styras så lite som möjligt av politiker", och att vi bör ”sträva efter politik som ger större frihet för den som tar emot pengar att göra vad han eller hon vill”. Seriöst? Vet han var pengarna kommer ifrån?

Jag håller helt med om att politiker bör lämna människor i fred – så länge inte diskussionen handlar om bidrag från den som arbetar till den som inte gör det. Då kan inte full frihet råda, eftersom varje krona tas från en annan, vars frihet därmed beskärs.

Om man får pengar ur andras fickor finns ingen annan väg än att ens livsval måste styras.

Den som jobbar och betalar skatt till bidragen har ju själv inte full frihet, nej man ska infinna sig vid vissa tider och prestera. Fråga alla som har legat sömnlösa av skräck inför ett möte eller av stress efter en slitig dag om de är fria? De styrs inte av politiker men av andra.

Rehbinder menar att det är jobbigt för en människa att lägga tid på att lämna in papper på sin ekonomi; detta är tydligen en förnedrande symbolhandling. Som exempel nämns en kvinna som behövde visa upp sin kyl för socialtjänsten för att få pengar. Denna överdrivet nitiska hantering kan man invända emot, men att granskning av tillgångar helt ska tas bort är bara slappt och respektlöst.

Man kan välja att tro alla människor om gott, och det är fint. Men sanningen är att det dessvärre inte är sant. Nyligen meddelade Försäkringskassan att man hittills i år har krävt tillbaka 188 miljoner kronor på grund av fusk. Alltför många är själviska för att jag ska tycka att hederliga, hårt arbetande svenskar – som släpar sig iväg till jobbet efter semestern fastän de mycket hellre hade velat ligga kvar på en filt i parken – ska behöva betala för den som fortfarande ligger där trots att de har kapacitet att försörja sig själva.

Dessutom tillkommer gränsdragningar. Varför just inom Sveriges gränser? Om allt ska vara fritt, bör man inte då tala om världen? Varför ska just skattebetalare inom vårt lands gränser betala medborgarlön eller få sådan om det kniper? Gäller det bara medborgare eller även papperslösa som råkar passera? Är man fri att gå ur hela välfärdsstaten om man vill?

”Människor ska få bestämma över sina egna liv så länge det inte skadar någon annan. Det är en princip som måste gälla alla – även de som är mest utsatta, saknar inkomst och försörjs av bidrag”, menar Rehbinder och stjäl därmed en viktig liberal tanke för sitt socialistiska förslag.

Läs gärna också:

Kan nån ge Schyman en miniräknare?

Skolan måste lära vänsterungdomar plus och minus

Replikskifte apropå ledare om medborgarlön i tisdagens tidning:

Caspian Rehbinder, vice ordförande i Centerstudenterna, skriver:

Carolin Dahlman har läst mig och är inte imponerad. Jag föreslår på Smedjan att utforma bidrag så att det lönar sig bättre att gå från bidrag till arbete, att minska statens åtaganden och att byråkrater ska styra mindre över enskilda människors liv. (Eller som Dahlman kallar det, mitt ”socialistiska förslag”.)

Jag hade gärna sett Dahlman ta upp och bemöta den förbättrade psykiska hälsan hos utsatta människor, att statlig styrning inte är effektivt för att lyfta människor ur fattigdom eller de andra sakargument jag lägger fram. I stället menar Dahlman att det är ”självklart” att politiker och byråkrater styr andra människors liv, trots motsatt forskningsresultat.

Den avgörande frågan är hur vi minimerar kostnader för det offentliga och lidande för utsatta och gör vägen till arbete så lätt som möjligt. Att ge mer makt till kommunala byråkrater leder till att resurssvaga människor mår sämre utan att fler får jobb. Att då vilja se en annan väg är knappast ”slappt och respektlöst”.

Svar från Carolin Dahlman, politisk redaktör:

Rehbinders artikel handlar inte främst om att det ska löna sig bättre om att gå från bidrag till arbete, utan om att det ska bli enklare att få bidrag. Detta vänder jag mig emot. Jag tycker att dem han lite föraktfullt kallar ”byråkrater” (det vill säga de som arbetar för oss) har rätt att styra över enskilda människors liv om dessa får stöd av skattebetalarna. Så länge det handlar om andras skatteinbetalningar ska de vara nitiska; allt annat än respektlöst. Dessutom håller inte förslaget om medborgarlön i längden. Om alla ska kunna bli försörjda utan att arbeta, vem ska då arbeta ihop allas försörjning?

Jag är övertygad om att mänskligt lidande minskas om man stärker människor att söka egen försörjning via studier och arbete. Få saker höjer ens psykiska hälsa som känslan att ta eget ansvar och klara detta. Att kravlöst dela ut bidrag skapar sannolikt tvärtom en känsla av meningslöshet. Den som är utsatt ska därför pushas till att försörja sig själv, inte uppmuntras till passivitet. Tanken att den som får utan att lyfta ett finger skulle motiveras till att ta ett arbete med liknande lön är ologiskt.

Artikeln var dessvärre ett exempel på naiv syn på människors psyke och en arrogant syn på andras pengar. Detta kan och bör kritiseras.