Jag är inte rasse bara för att jag inte är vänster

Ledare Artikeln publicerades
Billström blev hård utsatt.
Foto:Lars Pehrson / SvD / TT
Billström blev hård utsatt.

”Smygrasse!” skrev en man i ett mail och kallade mig den falskaste människa han någonsin sett på TV eftersom jag ogillar SD men samtidigt ifrågasätter omfattande migration. "Struntprat!" säger jag!

Rasist? Visst har vi nog alla fördomar – av typen ”amerikaner är ytliga” och ”värmlänningar glada” – men bortsett från dessa slentrianmässiga, generaliserande bedömningar är jag långt ifrån rasist. Och jag är innerligt trött på dem som går runt med rasiststämpel och vill kludda över folk som för en seriös debatt och har goda uppsåt.

Att jag kritiserar de hårdaste sharialagarna betyder inte att jag menar att de muslimer som följer dem är födda med lägre värde. De har bara valt ett rättesnöre jag föraktar eftersom det stryper människors – och särskilt kvinnors – frihet.

Att jag ser problem med att svenska välfärdsstaten måste stå för allt större solidaritet gentemot flyktingar betyder inte att jag hatar flyktingar. Jag menar bara att skattebetalarnas vilja och äganderätt ska respekteras. Hjälp ur egen ficka om du vill, men tvinga inte andra att göra som du – och ha inte fräckheten att kalla det skamligt att värna om folks frihet att själva välja hur solidariska de vill vara. Lägg av med att kalla mig rasist för att jag står upp för liberala värderingar.

Det har tyvärr blivit ett återkommande inslag i dagens polariserade, arga debatt att kalla folk som ifrågasätter migrations- eller integrationspolitiken för rasister, högerpopulister eller bruna. Inte sällan kommer de verbala kulregnen från vänster.

När Ebba Busch Thor (KD) klev upp på Almedalsscenen i år hade syntes en bild på en svajande svensk flagga i bakgrunden, vilket fick Veronica Palm, tidigare riksdagsledamot för Socialdemokraterna, att skriva på Twitter: ”Nån kanske tycker det är otydligt. Skulle ni kunna förklara vad ni vill signalera med scenografin”.

Hon insinuerade uppenbarligen att KD fiskade i grumliga vatten, kanske flirtade med Sverigedemokraterna.

Påhoppandet har pågått länge och påverkat Sverige på djupet. Kulhålen efter skotten har lämnat infekterade sår. Frustration. Konflikter. Ilska.

Det började på allvar i februari 2013 när dåvarande migrationsminister Tobias Billström (M) sa ”Vi måste diskutera volymerna” – och blev fullkomligt sönderhackad i debatten.

Han ville se skärpta krav på att de som kommer till Sverige ska ordna egen bostad och försörjning och oroade sig över vad som händer om papperslösa begår brott.

En rimlig inställning för den som är liberal med ambition att ha öppna gränser utan att därmed belasta välfärdsstaten eller tryggheten. Men i stället för lyssna och prata om sakfrågan fick Billström väja för attackerna.

Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg kallade honom rasist. Dala-Demokratens Göran Greider krävde hans avgång och menade att SD kunde jubla åt Billströms uttalanden. Ung Vänster demonstrerade och krävde att han skulle avgå efter sina ”rasistiska uttalanden”. Debattören Helle Klein skrev i Dagens Seglora att han visade prov på ”en skrämmande människosyn”. Grön Ungdoms språkrör menade att hans uttalanden lika väl kunde ”ha kommit från Sverigedemokraterna”. Även LUF, tidningen Expo och Vänsterpartiets förre partiledare Lars Ohly krävde hans avgång.

Stefan Löfven (S) skrev på Facebook att regeringen använder ett avhumaniserande språk, där människor på flykt från krig beskrivs som ”flöden” och ”volymer”. Fredrik Reinfeldt (M) menade att han vill att Billström ”håller sig till den humana inriktning vi har på politiken”.

Journalister ställde i intervjuer frågor som ”Hur ser du på att driva ett förslag som ligger i linje med SD:s politik” och ”Är det här ett sätt att locka över väljare från SD?”

Statsvetaren Ulf Bjereld med koppling till S sa att ”den debatt som har följt i spåren av Tobias Billströms uttalande, den tenderar att gynna SD".

Dagens Nyheters krönikör Malin Ullgren menade att Billström ”om och om igen lagt sig omlott med Sverigedemokraternas hållningar”, kallade honom ”smutsig” och hans uttalande för ”ett högoktanigt rasistiskt”.

Även borgerliga opinionsbildare fick sina kängor för liknande tankegångar. Per Svensson på Sydsvenskan skrev: ”Jag misstänker att många debattörer också menar något annat när de argumenterar för vikten av ny integration, att de frågor de i själva verket ställer är: Hur ska Sverigedemokraternas utanförskap brytas”? Journalisten Anders Ekström antydde i Journalisten att DI, Expressen och GP normaliserade främlingsfientlig retorik. En ledare i ETC beskrev GP:s ledarsida under Alice Teodorescu som ”en mörkblå sörja med bruna inslag”. Centerpartistiska Ö-P:s ledarsida menade att Expressen går den bruna populismens ärenden och gullade med SD:s migrationspolitik.

De flesta kritiker befann sig alltså till vänster, vilket kanske förklarar varför de inte gillade tankar från allianshåll. Men varför ta i så?

Nu har det lugnat ner sig lite. Att Stefan Löfven – som 2013 skrev ”Jag kommer alltid att stå upp för den svenska asylrätten” – var den som införde gränskontroller har uppenbarligen dämpat vänsterkritiken.

Det har även påverkat att Sveriges kommuner på allvar börjat känna av effekterna av ett omfattande antal nyanlända som har extremt svårt att få jobb och komma in i samhället. Verkligheten har krupit upp i våra knän.

OM de nyanlända snabbare kom i arbete och fick boende och OM kostnaderna för Sveriges skattebetalare var lägre skulle fler kunna tas emot. OM myndigheterna mer bestämt reagerade mot barnäktenskap, oroligheter i förorten och slutade ge bidrag till religiösa samfund med svajig agenda, då skulle migrationen ses på med mer välkomnande ögon vilket vore bra.

Men detta känns väldigt avlägset. Reformerna uteblir. Vänstern kommer med sina gamla slagdängor om allt mer jämlikhet – som ska omfatta allt fler – och de mer vänsterinriktade liberalerna talar om öppenhet som om välfärdsstaten kunde trollas bort med en magisk formel.

Fram tills att öppna gränser inte innebär en inskränkning av andras rättigheter behöver vi tyvärr tala om volymer. Det gör varken mig eller någon annan till rasist. Jag är bara liberal – lika liberal som jag varit i 25 år.

Om någon gör folk främlingsfientliga så är det väl vänstern och deras envisa prat om att "vi" ska skämmas om "vi" inte hjälper fler, att gränsen absolut inte är nådd och att de problem vi ser i förorten mest beror på nyliberalismen. Vissa som egentligen vänder sig mot politiken tar ut det på de nyanlända, vilket naturligtvis är tragiskt men ett resultat.

Jag kallar inte vänstern brun för det – dess nivå tänker jag inte besöka – men goda intentioner utan förnuft, respekt och handlingskraft kan få svåra konsekvenser.

Läs gärna också:

Fri invandring till välfärdsstaten?

Lyssna inte till vänstertokstollarna

Vänligen respektera rättssamhället