Johanna Nylander: Alla dokumentärer är vinklade

Ledare ,
Foto:

Lär de unga att se på film på rätt sätt.

Artikeln publicerades 14 mars 2016.

När unga väljer hur de helst vill lära sig nya saker kommer film ofta högt upp på listan. Youtube, Netflix och annan strömmad film blir viktigare än tidningsartiklar eller böcker. Många väljer hellre en instruktionsfilm på nätet än ett beskrivande reportage, dokumentärfilmen blir allt populärare och videoklipp allt viktigare.

Det här skiftet mot den rörliga bilden är inte nytt, men kan ändå kännas främmande för någon som har vant sig att läsa sig fram. Det traditionella linjär-tv-tittandet minskar, men samtidigt tittas det mer på rörlig bild än någonsin och genom fler kanaler.

Om man vill vara elak skulle man kunna säga att den rörliga bilden fördummar. Att unga föredrar video för att det är för jobbigt att läsa, och att film serverar färdigförpackade sanningar som är lätta att ta till sig. När man läser använder man bara ett sinne och det är därför tydligare att en text bara ger en version av en större helhet. Samtidigt är det en grov förenkling. En bild säger mer än tusen ord, och med video kan man visa upp verkligheten mycket tydligare än vad en text någonsin kan göra.

Film är fantastiskt för berättande och dokumenterande, men man får inte glömma bort att alla filmer har en avsändare. Det finns inga helt objektiva nyhetsinslag, videoklipp eller dokumentärfilmer som visar allt.

När filmaren Michael Moore blev världskänd genom dokumentären Bowling for Columbine påverkade han många, men det var också tydligt att Moore hade en åsikt han ville uttrycka i filmen. Ett par år senare fick Al Gore Nobels fredspris för (delvis) det arbete han gjort med dokumentären En obekväm sanning. Det dokumentära berättandet var här för att stanna. Bara de senaste månaderna har filmen Cowspiracy lett till fler vegetarianer, och dokumentärserien Making a Murderer har fått hundratusentals människor att vilja riva upp domen från en tio år gammal mordrättegång.

Alla nämnda dokumentärer är välgjorda i sin genre och ska ha erkännande för det, men ingen av dem visar hela bilden. Det hade varit omöjligt. Det finns alltid vinklar som missas, klipp som tas bort och ord som inte sägs. De skildringar som uteblir kan vara minst lika viktiga för en historia som dem som kommer med. En bra grundregel är att alltid fundera över vad som saknas, vad avsändaren vill säga och vad som utspelar sig bakom kameran. Som berättande kan dokumentärer vara formidabla och spegla delar ur verkligheten på ett sällan skådat sätt, de kan visa hur något ser ut och vad någon faktiskt säger. Men utan okritiskt granskande från början kan perspektivet bli alltför snävt, och det är alldeles för lätt att lura sig själv.

Filmer kan aldrig visa hela bilden eller hela sanningen, hur obekväma de än är.

Fakta

Johanna Nylander

är liberal debattör och ansvarig för samhällsfrågor på Dataspelsbranschen.

Visa mer...