Johanna Nylander: Det måste gå att skära i välfärden

Gästkrönika Artikeln publicerades
Polis vid gränskontrollen vid Hyllie tågstation i Malmö.
Foto: Johan Nilsson/TT
Polis vid gränskontrollen vid Hyllie tågstation i Malmö.

Med en mindre välfärdsstat kunde fler få komma hit.

Invandringen spås bli nästa vals stora fråga. Riksdagspartierna positionerar sig om vem som vill eller inte vill prata med Sverigedemokraterna, och i somliga fall verkar det vara viktigare hur man förhåller sig till det partiet än vilken politik man vill driva.

Som liberal ser jag med sorg hur den svenska debatten och lagarna kring invandring stramats åt. I stället för att tala om hur Sverige kan förbli ett öppet land verkar många mena att ingen ”egentligen” vill ha en särskilt omfattande invandring, och att omfattande restriktioner därför är både rimliga och nödvändiga.

Anledningen till att det blev en flyktingkris i Sverige talar tyvärr färre politiker högt om. Välfärden är för dyr, det finns för få bostäder och det är för svårt att hitta jobb utan lång utbildning. Regeringen stängde gränsen mot Danmark för att det var en enklare utväg än att lätta upp anställningsskyddet, låta fastighetsägare hyra ut till marknadshyra och sänka ersättningsnivåerna i de olika socialförsäkringssystemen.

I dagens system kan en person som arbetar och försörjer sig själv bli utvisad för att tjänstepensionen är för låg, eftersom politiker tycker det är viktigare att hålla svenskars löner på en hög nivå. Kommuner bjuder emot sina invånare i bostadsaffärer för att det inte finns tillräckligt med hyresrätter. Politiker tycker det är viktigare att hålla hyrorna i storstädernas centrala delar låga än att marknaden skulle sätta priserna.

Jag önskar politiker som på riktigt vågar utmana systemen. Sänk barnbidraget och förkorta föräldraförsäkringen. Låt människor i högre utsträckning teckna privata försäkringar för vardagliga bekymmer. Sänk ersättningsnivåerna och gör det enklare att anställa. Sänk skatten så människor får mer pengar att bestämma själva över. Minska statens makt och kostnader, och låt människor som kommer hit och kan försörja sig själva stanna. Utvisa människor som begår brott, men låt gränserna vara öppna för alla andra.

Stora reformer kan givetvis inte ske över en natt, men att kostnaderna för välfärden knappt ens diskuteras som ett problem är sniket och inte särskilt humant. En mindre välfärdsstat skulle göra det lättare att ha generösare landsgränser, den skulle ge fler människor större makt över sina egna beslut och sina egna liv, och med en mindre välfärdsstat skulle den politiska makten minska.

Tänk om vi kunde få en valrörelse som handlade om politiska förslag som utgick från att människors frihet skulle öka, och som utgick från att vuxna människor kan fatta bäst beslut om sina egna liv och sin egen ekonomi, och att det därför är bra att minska statens omfång. Det vore bättre för hela samhället än politiker som mest tävlar om vem som tycker minst om motståndarsidan.