Johanna Nylander: Riv upp sexköpslagen

Gästkrönika Artikeln publicerades
Foto: Bjorn Mattisson bjornfotograf.se

”Hur förkastligt man än tycker att köp av sex är borde vi inte ha lagar som finns till för att uppfostra delar av befolkningen, utan som skyddar de mest utsatta.”

Den svenska sexköpslagen firar 20 år i år, och trots att enbart tre personer har dömts till fängelse för köp av sexuella tjänster mellan lagens införande och 2016, ses den av många politiker som en framgångssaga och något flera partier driver internationellt.

Det är lätt att förstå varför. Att straffa sexköparna signalerar till omvärlden att det är fel att köpa sex, och att det är sexköparen och inte säljaren som begår en kriminell handling. I bästa fall kan det underlätta polisens möjligheter att försvåra för människohandel, och vända människors attityder emot att köpa sex.

När lagen utreddes 2010 berördes sexsäljarnas upplevelse av lagen bara som ett mindre sidospår på knappt en av 295 sidor. Att många som lever i prostitution var kritiska mot lagen avfärdades med att flera av de som tagit sig ur prostitution var positiva. Grunden till detta förklaras med lösa hänvisningar till en allmän mängd rapporter och ger inga riktiga källor.

Det är synd, för lyssnar man på de organisationer där sexsäljare själva är aktiva får man en helt annan bild av hur lagen drabbar i vardagen. Det är svårare för sexsäljare att kontrollera köparna som vill hålla sig anonyma för att inte riskera att åka fast. Fler situationer blir hotfulla, färre sexköpare vill anmäla eller vittna om människohandel för att de själva riskerar att åtalas, och färre vågar söka sig till polis och sociala myndigheter av rädsla för stigmatisering.

Detta är vittnesmål som inte bör avfärdas lättvindigt. Många sexsäljare är redan i en utsatt situation. HBTQ-personer och migranter är överrepresenterade i statistiken. Enligt RFSU är det fler unga män än unga kvinnor som säljer sex.

Hur förkastligt man än tycker att köp av sex är borde vi inte ha lagar som finns till för att uppfostra delar av befolkningen, utan som skyddar de mest utsatta. Enligt RFSL finns det ingen undersökning som har kunnat visa att situationen för sexarbetare förbättrats med ett förbud mot sexuella tjänster. Sexsäljarnas vardag blir farligare och mer osäker.

Det måste gå att skilja på människohandel och prostitution och ha lagar som skyddar både dem som säljer sex frivilligt och dem som lever i systematisk utsatthet. Amnesty International arbetar för att människor som säljer sex ska ha en avkriminaliserad vardag, för att säkerställa sexsäljares mänskliga rättigheter. Därför motsätter sig organisationen lagar som kriminaliserar sexköp och koppleri. Breda kopplerilagar kan ofta resultera i att sexarbetare själva får problem om de samarbetar med andra som säljer sex, hyr en lägenhet av en privatperson eller på andra sätt får hjälp.

Tjugo år har gått sedan sexköpslagen infördes, och det är hög tid att lyssna på sexsäljarna. Hjälper inte förbudet dem som faktiskt lever i prostitution är det dags att göra om lagen.

Johanna Nylander är liberal samhällsdebattör.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Kristianstadsbladet och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.