Johanna Nylander: Säg välkommen till arbetskraftsinvandrarna

Gästkrönika Artikeln publicerades
Foto: Bjorn Mattisson bjornfotograf.se

För en liberal är det självklart att ha en välkomnande attityd till den som står på egna ben. Men där tänker S, V och SD annorlunda.

Frågan om arbetskraftsinvandringen ger en rätt tydlig fingervisning om var partierna står ur ett mer principiellt perspektiv. Alliansen vill ha särskilda visum för ”experter och högutbildade” och stoppa de ”kompetensutvisningar” som skett under den senaste mandatperioden. Socialdemokraterna vill till skillnad mot regeringskollegorna Miljöpartiet ha skärpta regler, något som Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna håller med om.

Sverige har både stor arbetslöshet bland nykomna med låg utbildningsnivå och stor arbetskraftsbrist i många branscher. Arbetsförmedlingen räknar med att det är brist på utbildad personal inom åtta av tio yrken. Det borde därför vara viktigare än någonsin för alla partier att omfamna arbetskraftsinvandringen och göra det så lätt som möjligt att få fler människor att komma i arbete.

Det måste ske på två olika håll. Det första är att underlätta för att människor med bristkompetens kan rekryteras till Sverige. Företag borde ha rätt att rekrytera personal från hela världen utan att regler eller myndigheter sätter stopp.

Det andra är att underlätta för dem som redan befinner sig här att börja arbeta. Det behövs i synnerhet fler jobb som inte kräver lång utbildning och erfarenhet. Att utöka rot- och rut-avdragen skapar fler arbetstillfällen i några sådana branscher.

Snabbspår för att lära sig svenska som är anpassade efter förkunskapsnivåer och grundläggande utbildning är också viktigt. Men det svenska språket är inte alltid nödvändigt för att klara sig. Bra kunskaper i engelska eller något annat större språk kan vara fullt tillräckligt på vissa arbetsplatser, även om svenskan behövs för att bli en del av samhället långsiktigt. För att få in fler i arbete behöver myndigheter sluta ta hänsyn till arbetsmarknadsförhandlingarna vid tillståndsbeslut. Den svenska modellen med kollektivavtal bör få vara en fråga mellan arbetsgivare och arbetstagare, inte något som myndigheter ska lägga värderingar i.

Det borde räcka att visa att man kan försörja sig och klara sitt uppehälle för att få tillstånd att bo och arbeta i landet. Hur stor ersättningsnivån är i övrigt borde vara upp till arbetstagaren och arbetsgivaren att komma överens om. Avtal ska följas, och arbetstagare borde ha lättare att ställa fuskande arbetsgivare till svars om de undanhåller löner eller bryter mot kontrakt.

Den senaste mandatperioden har reglerna stramats åt och flera människor med jobb har blivit utvisade från landet på grund av administrativa missar. Samtidigt har få av dem som kommit hit som flyktingar börjat arbeta, trots att möjligheten till arbete är en förutsättning för en fungerande välfärd.

Fri rörlighet är en möjlighet när fler kan försörja sig själva.

Johanna Nylander är liberal samhällsdebattör.