Johanna Nylander: Skippa fläsket i valrörelsen

Gästkrönika Artikeln publicerades
Foto: PONTUS LUNDAHL / TT

Vidlyftiga löften kan låta lockande, men politiker måste också prata om var pengarna ska komma ifrån.

Valrörelsen börjar närma sig, och gör man någon av alla valkompasser som ligger ute på nätet handlar nästan alla om vad man vill att partierna ska satsa mer pengar på.

Det är ett uselt utgångsläge. Jag vill ha en valrörelse som ger mig som väljare och medborgare mer makt över mitt liv, inte som tar mer pengar från min plånbok.

Politik är svårt, och det handlar framför allt om att prioritera de gemensamma resurserna. Att ha en budget i balans och att sänka skatterna ses tyvärr allt för sällan som valvinnande frågor, trots att det borde vara viktigast av allt. Därför är valsatsningar och vidlyftiga vallöften tröttsamma, för de säger sällan varifrån pengarna kommer. Skatter från företag, löner och vinster som någon annan har kämpat för är själva grunden i den gemensamma välfärden.

Valkompasserna påminner om veckotidningarnas frågeformulär och personlighetstester. Svaren matchas med partierna eller dess kandidater och är tänkta som en indikation för vad man som väljare står närmast. En förenkling och i bästa fall en hjälp till att komma underfund med vad man skall rösta på, men som också kan vara missvisande eftersom de sällan tar hänsyn till ekonomiska realiteter.

Ett öppet demokratiskt samhälle tjänar på att politiker och partierna har så lite makt som möjligt. Ju färre gemensamma resurser som kan hamna i fel fickor, desto större förtroende kan väljarna skaffa sig för det som är nödvändigt att finansiera gemensamt. Finns inte tillräckligt med förtroende lockar missnöjespartier, fler fuskar med skatter och bidrag och offentliga institutioner korrumperas. Känner man sig inte lyssnad på, eller att ens egen vilja och åsikt räknas, är det inte så konstigt om man slutar bry sig om resten.

Därför är också kommunikation om beslut och förslag oerhört viktigt. Det är naivt att tro att det räcker med att säga att man vill satsa si eller så. Man måste också förklara varför och hur. Alla politiska satsningar tar resurser någon annanstans ifrån, och därför är det problematiskt om valet bara handlar om vart pengarna skall gå och inte varifrån pengarna skall tas.

Utan en budget i balans drabbas medborgarnas ekonomi värre på sikt. Gör en kommun eller ett land av med mer pengar än den har ökar skulderna, och ränta kostar pengar. Ett högre skattetryck försvårar för företag att få lönsamhet, och viktiga investeringar hamnar i andra länder. Det är också en fråga om frihet, att ha mer pengar i plånboken att röra sig med gör att man själv i högre grad kan bestämma vad man vill prioritera, och det ger också mer respekt över det gemensamma.

Lova gärna reformer, besparingar och effektiviseringar till höstens val, men snälla politiker, skippa valfläsket i valrörelsen.

Johanna Nylander är liberal samhällsdebattör.