Johanna Nylander: Sluta kalla mig för Ni

Ledare
Foto:

Att tilltala en enskild person som ”Ni” är inte en artighet, det är ett språkligt oskick som gör det svårare att veta vem man pratar till.

Artikeln publicerades 1 juli 2017.

Måndagen den tredje juli för exakt 50 år sedan (1967) började den stora Du-reformen genom att generaldirektören för Medicinalstyrelsen, Bror Rexed, bad sina anställda att tilltala honom med förnamn. De gamla titlarna förkastades och Niandet dog i princip ut under följande år.

Du-reformen har varit så effektiv att jag, som är född i mitten av åttiotalet, fram tills nyligen bara hade hört talas om alla titlar och folk som Niade från äldre personer i min närhet. Det gamla Niandet var kopplat till klasskillnader och tvång och bara historierna om hur människor tidigare förminskades genom Niandet borde göra det självklart hålla sig borta från det i dag. Trots det blir Niandet vanligare.

De som uppskattar att bli Niade menar att det känns artigare och att ”du” är ett personligt tilltal mellan människor som känner varandra. Det är förståeligt, inte minst när duandet används slarvigt och man får påträngande familjära hälsningar som ”Du, kompis, vill du ha mjölk i kaffet”. Men bara för att duande används slarvigt, gör det inte Ni till en bättre tilltalsform.

Förutom att många som minns du-reformen upplever Niande som nervärderande, och inte alls artigt, orsakar Niande ofta förvirring. I vanligt tal syftar ju Ni på en grupp, inte enskilda personer. ”Ert rum ligger på tredje våningen och hissen hittar Ni runt hörnet” är en mening som är hur naturlig som helst när hotellreceptionisten checkar in en familj, men som vid arbetsresan med bokade enkelrum lätt kan leda till förväxling och situationer många helst skulle vara utan. I en kö till snabbmatsrestaurangen eller caféet gör Niandet ofta att man vänder sig om lätt frågandes och undrar om servicepersonalen med ett Ni också syftar på personen bakom.

Jag tar inte oerhört illa upp av att bli Niad. Jag vet att det oftast är en vänlighet och försök till artighet bakom. Men jag skulle helst slippa det. Ni-tilltalet är jättebra om man ska beskriva en grupp, riktar en allmän fråga till en organisation, till en arbetsplats eller till en familj. ”Hinner Ni med den här uppgiften tills nästa vecka?” kan man fråga ett företag, ”Vill Ni ha bröd till maten?” är rätt fråga att ställa till middagssällskapet och ”Vi skulle behöva Er åsikt om färg i badrummet” är en rimlig undran till paret som planerar renovering.

Att Nia en ensam person är däremot ett uselt språkbruk. Det förvirrar och det kan osynliggöra. Ett Ni kan skapa osäkerhet hos den som blir Niad, och när man Niar någon så pratar man den personen över huvudet genom att hela tiden referera till henne som ett kollektiv. Sluta använd Ni som en artighet, och bemöt människor som individer. Det förtjänar vi allihop.

Fakta

Johanna Nylander

är liberal samhällsdebattör.

Visa mer...