Annons

Jöken skadar ett stressat Sverige

Kommunerna vädjar om hjälp; var fjärde kommun är i kris och SKL säger att ”det är bara början”. Det hade varit så mycket bättre med en alliansregering bestående av partierna som vill åt samma håll än det vänster-höger-hopkok som nu styr.
Ledare • Publicerad 13 maj 2019 • Uppdaterad 14 maj 2019
Detta är en ledare i Kristianstadsbladet. Kristianstadsbladets politiska hållning är liberal.
Foto: Henrik Montgomery/TT

Det var på nationell nivå politikerna beslutade om en generös migration, ett svagt rättssystem och en kravlös arbetsmarknadspolitik. Det är statliga myndigheter som delar ut våra skatter till konstutställning för maskar, klimatångestterapi och byråkratitunga projekt.

När effekterna nu syns i allt från Hässleholm till Hedemora skulle Sverige ha behövt en regering med kraft nog att ta ansvar. Det har vi tyvärr inte.

Annons

SKL:s ekonomirapport som presenterades på måndagen var långt ifrån positiv. Tvärtom. Sveriges kommuner och landsting larmar om de värsta ekonomiska problemen på tio år. Under 2018 gick var fjärde kommun och var tredje region med förlust. ”Utgifterna överstiger nu inkomsterna i kommuner och regioner och det finansiella sparandet i sektorn är därmed negativt”, skrev ordförande Anders Knape i en debattartikel (Dagens Industri 13/5).

Problemen växer av att unga flyttar till städerna och kvar finns äldre och nyanlända, som ofta behöver stöd av det offentliga. De äldre kostar i genomsnitt tio gånger så mycket som de i arbetsför ålder, enligt Knape.

Han påpekade att staten går med plus och borde kunna dela med sig i form av generella statsbidrag eftersom ”staten och kommunsektorn har ett gemensamt uppdrag att lösa framtidens finansiering av välfärden”.

Annars väntar skattehöjningar, varnade Annika Wallenskog, chefsekonom på SKL (SVT 13/5).

Ja, nog har nationella politiker skuld, och självklart har lokala politiker både rätt och skäl att be om hjälp. Enligt Finanspolitiska rådets rapport, som kom förra veckan, har Sverige under de senaste två åren haft en mycket svag utveckling av bruttonationalprodukten per capita, något som rådets ordförande Harry Flam kopplade det till den stora invandringen under 2015 (TT 5/7).

Nationalekonomen Tino Sanandaji ifrågasatte visserligen i ett Facebookinlägg hans slutsats, då det skulle kunna vara ett sammanträffande att Sverige hade låg tillväxt och hög invandring samtidigt, men tycktes ändå dela den av andra skäl. ”Det viktiga här är att vi vet vi nationalinkomsten består av summan av marknadsinkomster för landets befolkning samt kan observera att invandrare har 30-40 procent lägre marknadsinkomster. Det är på basis av detta dekomponering man kan dra slutsats att invandring pressar ned BNP per capita, inte genom att jämföra vad som händer år till år” (7/5).

Men faktum är att flera kommuner med dålig ekonomi tog emot extra många flyktingar 2015 eftersom utflyttningen och urbaniseringen gjorde att de direkt kunde bistå med lediga lägenheter. ”Det har drabbat jättemånga kommuner”, säger SKL:s chefsekonom Annika Wallenskog.

Alla med empati och hjärta förstår viljan att hjälpa , men att blunda för att det har kostat är larvigt och slarvigt. Frågan behöver lösas så att vi även framöver kan leva i välstånd, frihet och trygghet.

”Att vi klarat oss så bra hittills är kopplat till att vi har haft en högkonjunktur, sa Wallenskog. Så hur ser det ut med den saken nu och framöver?

Riksbanken menar att konjunkturen är "fortsatt stark" och man ser ingen lågkonjunktur framför sig. Men andra är mer skeptiska.

Annons

Almegas konjunkturbarometer från april såg tecken på en svalare konjunktur. SKL spår att högkonjunkturen når sitt slut 2020. Teknikföretagen såg i sin konjunkturprognos inbromsning i den globala tillväxten. Ekonomifakta konstaterade nyligen att svensk ekonomi har gått in i en avmattningsfas. Investeringarna dämpas. Arbetslösheten spås stiga. Tillväxten i världshandeln påverkas av handelskonflikter. Även Brexit påverkar, samt många länders höga offentliga skuldsättning (15/4).

Det finns alltså goda skäl för nationella och lokala politiker att börja samarbeta kring de stora problem som väntar.

Att statsministerns parti drömmer om familjevecka och att januaripartierna öppnar för generösare anhöriginvandring är inte schysst mot kommunalråd och regionråd som hellre hade kunnat bygga skolor eller vårda de gamla.

Dock vinner ingen på att kommuner och regioner skyller ifrån sig på ”dom där uppe”. Nästintill alla kommuner och landsting platsar i Slöseriombudsmannens granskningar på grund av lattjo projekt som gör att pengar dragits från förskolan för att gå till självlysande soffor, dyra boenden till hemlösa och oförståndiga kontrakt kring flyktingboenden. Det finns välskötta kommuner, men också sådana som har slarvat. Innan man ropar på stöd från skattepengar uppifrån bör man röja och rensa.

Men viktigast är som sagt att samtliga svenska politiker försöker ta ett helhetsgrepp. Fokus på kärnfrågor. Slut på slöseri. Sans och balans.

Politik är inte bara att vilja, utan också att välja. Att L och C valde Stefan Löfven (S) kommer att få konsekvenser. Sverige hade behövt styras av partier med en gemensam vision och vingar.

De 69 kommunerna:

Värmdö

Tyresö

Täby

Annons

Danderyd

Solna

Knivsta

Heby

Tierp

Vingåker

Nyköping

Valdemarsvik

Motala

Mjölby

Annons

Gnosjö

Mullsjö

Nässjö

Vetlanda

Eksjö

Tranås

Uppvidinge

Lessebo

Ljungby

Mönsterås

Annons

Olofström

Karlshamn

Sjöbo

Ystad

Hylte

Öckerö

Gullspång

Bengtsfors

Herrljunga

Trollhättan

Annons

Åmål

Eda

Säffle

Norberg

Sala

Arboga

Vansbro

Leksand

Rättvik

Hofors

Annons

Ovanåker

Ljusdal

Sandviken

Söderhamn

Timrå

Härnösand

Sundsvall

Kramfors

Sollefteå

Strömsund

Annons

Åre

Berg

Härjedalen

Nordmaling

Bjurholm

Robertsfors

Malå

Sorsele

Dorotea

Vilhelmina

Annons

Åsele

Umeå

Arvidsjaur

Arjeplog

Jokkmokk

Boden

Carolin DahlmanSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons