Jonas Hellman: Därför blir den gröna skatteväxlingen röd
I januariöverenskommelsen mellan S, MP, C och L utlovas ”en kraftfull grön skatteväxling”. Skatter på jobb och företagande ska sänkas och i gengäld ska olika miljöskatter höjas, heter det.
Att belöna arbete och bestraffa miljöutsläpp är något som många tycker är bra. Men talet om en ”grön skatteväxling” är bedrägligt. Syftet med miljöskatter är i första hand att ändra beteenden. Om skatten på en viss sorts bränsle höjs är tanken att användningen av bränslet ska gå ner, helst för att det byts ut mot miljövänligare alternativ. Miljöskatter ger därför ingen långsiktigt pålitlig finansiering av offentliga utgifter.
Enligt uppgörelsen ska den gröna skatteväxlingen omsluta ungefär 15 miljarder kronor. Men att dra in ytterligare 15 miljarder genom att höja miljöskatter låter sig inte göras. Det är sådant som miljöpartister och kanske centerpartister kan gå loss på i valtal, det håller inte i en statsbudget.
Problemen uppstår när plakatpolitiken ska omsättas i praktisk handling. Vi såg det på chockhöjningen av kraftvärmeskatterna som aviserades i regeringens vårändringsbudget. Kraftvärme är ett effektivt sätt att lokalt producera el och värme samtidigt. Kraftvärmeskatterna kommer att förvärra effektbristen i Skåne, eftersom välfungerande kraftvärmeverk blir olönsamma och därför inte kan drivas vidare. Växthusgasutsläppen kommer i praktiken att öka när Sverige i stället tvingas importera fossilproducerad el från Danmark och Tyskland.
En viktig del av den planerade gröna skatteväxlingen är förstås att fortsätta höja skatterna på bensin och diesel. Stödet för Bensinupproret 2.0 visar att detta blir svårt. För storstadsbor som mest åker kollektivt är höjda bränsleskatter en hanterlig pålaga, men i glesbygden slår det hårt och de fördelningspolitiska effekterna skaver.
Svårigheterna att genomföra ”gröna” skattehöjningar har lett till att Socialdemokraterna alltmer övergått till att tala om traditionella röda skattehöjningar. Finansminister Magdalena Andersson har öppnat för att återinföra kapitalskatter som fastighetsskatt, förmögenhetsskatt samt arvs- och gåvoskatt. För detta har hon självfallet stöd av Vänsterpartiet och av vänsterflygeln inom det egna partiet.
Andersson är förstås väl medveten om att höga kapitalskatter leder till att pengar och investeringar flyr landet. Möjligen är hennes utspel delvis taktiskt, att Centerpartiet och Liberalerna ska tvingas backa från sina krav om skattelättnader på jobb och företagande.
När januariöverenskommelsen slöts stod löften om skattesänkningar på jobb och företagande i fokus. Men förhandlingsspelet kring tolkningen av de 73 punkterna är långt ifrån över. Tro inte att Socialdemokraterna har gett upp. Risken är stor att de skattesänkningar som väl genomförs blir marginella och att de kommer att ersättas av andra skattehöjningar – som är väl så skadliga för ekonomin.
Jonas Hellman är chef för politik och samhällsanalys på Prime samt före detta ledarskribent i SvD. Han bor på deltid i Ystad och är ursprungligen från Åstorp.
