Karin Pihl: De som hotar tjänstemän hotar oss alla

”Man ser sig om bakom ryggen när man går ut från arbetsplatsen. Det kan vara någon som står bakom dörren.” Det sa Migrationsverkets huvudskyddsombud Helena Liss till SVT Nyheter i fjol (11/9 2017). Tjänstemän som meddelat ett avslag på asylansökan riskerade att utsättas för hot och uppmanades därför att hålla en låg profil på sociala medier.

Det rör sig inte om några enskilda incidenter. Migrationsverket är inte heller den enda myndigheten med en otrygg arbetsmiljö. Enligt en ny rapport från fackförbundet Jusek har 34 procent av medlemmarna blivit utsatta för hot, trakasserier, mutförsök eller våld under de senaste två åren. En femtedel upplever en bristande trygghet på jobbet och en tredjedel har övervägt att byta arbete till följd av otryggheten.

Oftast rör det sig om direkta hot under arbetstid via telefon eller genom personlig kontakt. Personalen på Migrationsverket och Kronofogden är värst drabbad. På dessa myndigheter uppger 60 procent att de utsatts för hot, trakasserier och liknande. Motsvarande siffra på Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen är 40 procent.

Tjänstemän på myndigheter arbetar med människor. Ofta utsatta sådana. Att hantera besvikelse och frustration från asylsökande som fått avslag eller en förälder som hamnat hos fogden är en del av jobbet. Att ta emot dödshot via telefon är en annan sak.

Ofta när myndigheters effektivitet och kapacitet diskuteras handlar det om ekonomiska anslag, eventuella sammanslagningar och utlokaliseringar. Jusekrapporten är en påminnelse om att myndighetssverige inte skulle fungera utan människorna som jobbar där. Den dåliga arbetsmiljön är ett indirekt hot mot styrningen av Sverige.

Vad ska man då göra åt saken? En åtgärd Jusek föreslår är skärpta straff för brott mot myndighetspersonal. Det är rimligt. Men det behövs också förebyggande insatser. Att, som Jusek också vill, öka möjligheten att få sina personuppgifter skyddade är en sådan åtgärd. En annan idé vore att inspireras av akutsjuksköterskor och läkare på de sjukhus där hot förekommer, som endast har sina förnamn på namnbrickorna för att undvika obehagliga situationer i privatlivet. Det blir helt enkelt svårare att söka upp och hota en person man enbart kan förnamnet på.

Det vore så klart en anonymisering av verksamheten. Men tjänstemännen representerar inte sig själva som privatpersoner. De representerar staten, och tar beslut i enlighet med de av politikerna stiftade lagarna. De som hotar måste lära sig det.