Karin Rebas: Blodsband viktigt men kärlek viktigare

Ledare ,

Hur mycket kan en förälder få missbruka sin ställning och ändå behålla vårdnaden om ett barn?

Artikeln publicerades 30 april 2015.

I december skrev jag en krönika om en liten flicka i Skåne, som blivit så grovt misshandlad av pappan att socialsekreterarna som fann henne trodde att hon var död.

Att läsa domarna kring fallet är inget för den med klena nerver. Under sina första fyra månader i livet blev flickan slagen, nypt och biten gång på gång. Vid ett tillfälle lade pappan flickan på klinkergolvet i badrummet och slog henne i magen. Vid ett annat tillfälle bröts flickans lårben. Mamman var ensam med barnet om dagarna och hade kontakt med personalen på BVC, men lät ändå bli att söka vård.

Inte nog med det – även i övrigt var flickan utsatt för vad som på byråkratspråk kallas ”omsorgssvikt”. När flickan hittades var hon understimulerad, apatisk och undernärd. Först efter att ha bott i familjehem i en månad började hon jollra.

Efter att Socialtjänsten grep in dömdes pappan till två års fängelse, mamman till ett års fängelse. Under tiden knöt flickan an till familjehemsföräldrarna och hela den nya familjen.

Där hade hela den sorgliga historien kunnat få ett lyckligt slut. Kruxet är att den biologiska mamman vill ha barnet tillbaka.

I januari i år beslutade förvaltningsrätten i Malmö att flickan, som snart ska fylla tre år, skulle börja träffa sin mor regelbundet. Syftet var att skapa en anknytning som skulle göra det möjligt för mor och barn att leva tillsammans. Exakt hur detta skulle ske, när flickan bara har minnen av familjehemmet och det saknas en god anknytning till den biologiska mamman i grunden, förklaras inte närmare.

Socialnämnden i flickans hemkommun överklagade beslutet, med hänvisning att flickan redan känner en trygg anknytning till sin fosterfamilj. I måndags avslog hovrätten socialnämndens överklagande. Enligt rätten ska flickan till sin biologiska mamma. Hur och när detta ska ske är ännu oklart.

Det är förstås vanskligt att uttala sig i enskilda fall. Men i den här situationen det är svårt att se att rätten skulle värna barnets perspektiv. Små barn är särskilt sårbara för stora förändringar och behöver få knyta an till stabila vårdnadshavare. Ett barn som hunnit bli nästan tre år är inte något slags möbel, som kan flyttas på hur som helst.

Jenny Sonesson, tidigare socialsekreterare och politiskt sakkunnig i regeringskansliet (FP), argumenterade i Expressen den 13 april för att Sverige likt flera andra västländer borde införa en möjlighet till öppen adoption - som ger biologiska föräldrar umgängesrätt - utan vårdnadshavarens samtycke. Det skulle kunna ge en möjlighet att värna barnets bästa, samtidigt som banden till de biologiska föräldrarna finns kvar.

I dagsläget verkar de biologiska föräldrarnas ställning vara orimligt stark. Visst, blodsband är viktiga – men kärlek och trygghet borde anses viktigare.

Fakta

Karin Rebas

Generalsekreterare på Ohlininstitutet

Visa mer...