Låt inte friheten bli frihetens största fiende

Ledare Artikeln publicerades
Foto:Carolin Dahlman

Religionsfriheten utnyttjas för att begränsa flickors frihet, föreningsfriheten gör att IS-krigare kan komma undan och den fria rörligheten blir svindyr när den kombineras med rätt till välfärd. Den vårdslösa hanteringen av fri- och rättigheter är ett allvarligt hot mot desamma.

”Så kan det väl inte få gå till?” Min syriske vän skällde ut handläggaren från Migrationsverket när han insåg att denne gett honom uppehållstillstånd trots att myndigheten visste att handlingar som asylsökande presenterar ofta är förfalskade. Det vill säga, min vän hade kunnat ljuga verkets byråkrater rätt upp i nyllet och ändå fått ett ”välkommen till Sverige”. Det gjorde honom ursinnig.

Efter att ha bott på en flyktingförläggning visste han hur det pratades i vissa av rummen. Där pågick radikala samtal mellan människor som definitivt skulle kunna bli ett hot mot Sverige och många berättade bakom de stängda dörrarna hur de ljugit i sin ansökan. ”Jag blev arg över hur deras inställning nu kunde komma att påverka mig och tryggheten i mitt nya hemland. Kom igen, svenskar, sluta lita blint på alla”, sa han uppgivet.

Jag skruvade obekvämt på mig. Man vill ju liksom inte tro att dem vi hjälper kan vilja oss illa. Asylrätten är positiv och alla ska väl ha rätt att fråga om hjälp? Men problem uppkommer när rätten blir ett sätt för skurkar att smita in. När vår godtrogna glitterblick möts med ett hånfullt fnysande ”flytta på dig”.

Jag är djupt tacksam för Sveriges många fri- och rättigheter: tryckfrihet, yttrandefrihet, rösträtt, religionsfrihet, föreningsfrihet, kärleksfrihet, asylrätt, fri rörlighet, mänskliga rättigheter, jämställdhet. Steg för steg genom historien har modiga medmänniskor fajtats för individens rätt att leva fritt, och nu får jag och du göra så utan att lyfta ett finger.

Därför blir jag förtvivlad när friheterna på ett kannibaliskt sätt blir ett hot mot sig själva.

I veckan kom det fram att en man som anslutit sig till IS skyddas av föreningsfriheten, som säger att medlemskap i terrorsekt är okej. Men IS är inte som en avdelning i scouterna, så nog måste väl ändå friheten begränsas för dem som uppenbart har som mål att begränsa andras frihet på värsta möjliga sätt? Men icke så; friheten skyddar absurt nog ofrihet

Också religionsfriheten har används slarvigt. En passkontrollant vid Gränspolisen i Skåne som vägrade skaka hand med kvinnliga kollegor med hänvisning till sin tro, skapade huvudbry förra året. ”Självklart är jämställdheten väldigt viktig för oss, men religionsfriheten är enormt stark. Den blir tyngre i detta fallet”, kommenterade polisens HR-chef (SVT 9/6). ”Vi inom polisen ska bejaka mångfalden”, sa informatören Eva-Gun Westford.

Visst är mångfald är bra och om någon vill äta viss mat vid olika traditionella dagar är det oförargligt. Men vi får inte av rädsla för att samhället ska toppstyras acceptera vad som helst. Individualism ska uppmuntras, men värderingar som tyder på bristande respekt för individer ska naturligtvis möta motstånd.

”Vi är så himla toleranta att vi accepterar könsförtryck”, kommenterade Lotta Gröning på Facebook (6/4), med anledning av Kalla Faktas reportage om att kvinnor begränsas i Stockholms förorter (4/4).

Ja, nog har hon rätt. Feministiskt initiativs nya partiledare Victoria Kawesa tyckte att det som skildrades bara var en del av det kvinnoförtryck som ”finns i hela samhället” och att ”den gemensamma nämnaren är mäns förtryck och dominans” (Expressen 5/4). Som att hedersvåld kan jämföras med några procents löneskillnad eller att inte tillräckligt många kvinnor får bli styrelseledamöter.

Statsvetaren Clara Sandelind skrev i höstas att religiösa friskolor ytterst är en frihetsfråga, och föreslog en laissez-faire-inställning där att andra religioner och kulturer får blomstra inom ramen för en gemensam läroplan” (Eskilstunakuriren 21/9). Det låter ju fint – men beklämmande naivt och slappt. Ska svenska skattebetalare alltså finansiera vilka slags kulturella skolor som helst? Den som har fantasi kan snabbt gå bakåt i historier och finna mindre attraktiva uppfostringsanstalter som avskräckande exempel.

Religionsfrihet är bra, men det ska inte gå att dölja ett osunt beteende bakom den. Tro på vilken farbror i himlen du vill, men det är ingen ursäkt att krossa andras drömmar. När tron har en svans av regler som begränsar människors frihet, då ska vi såklart fräsa ifrån.

Fri rörlighet är också bra, men måste den innebära att den som kommer hit automatiskt ska få del av skola, vård och socialbidrag? När panelen i "Godmorgon, Världen" i söndags (2/4) diskuterade om det var omoraliskt att ta emot fler om de inte fick jobb svarade Arbetets Martin Klepke ”Alla som kommer hit ska ha jobb”. Jaha. Ska? Ställer han upp och startar en liten firma att anställa dem i då, eller är det en uppgift för någon annan någon annanstans?

På fredagen skrev ett antal kändisar i Aftonbladet i samma anda att de kräver att Migrationsverket fryser alla utvisningar av ensamkommande (7/4).

Det är lätt för tyckare till vänster att framstå i godhetsskimmer genom att hänvisa till friheten utan att ta konsekvenserna. Men konsekvenserna kan tyvärr bli farligare än man tro, om vördnaden för friheten minskar, om de utnyttjas vårdslöst.

Jag tror att rädslan för att bli sedd som intolerant har lett till tolerans för intolerans. För att inte kallas rasist, islamofob eller antiliberal har många slagits för frihet även för beteenden som begränsar frihet. Men det måste bli slut på det nu.

I veckan blev det tack och lov klart att Migrationsverkets personal ska ”fatta fler obekväma beslut” (Sydsvenskan 2/4). Det kan kanske lugna min syriske vän en smula, men jag är fortfarande orolig.

Länk till Kalla Faktas inslag:

https://www.tv4play.se/program/kalla-fakta?video_id=3878075

Läs gärna också:

Vicka på rumpan

Kräv att killarna sköter sig i stället för att begränsa tjejers frihet

Kalla mig inte islamofob