Ligorna som snor våra saker måste stoppas
Kristianstads ridklubb blev bestulna på sadlar och ridtillbehör värda en halv miljon kronor nyligen. Enligt polisens pressinformatör Robert Loeffel är dessa typer av stölder ofta organiserade. ”Många gånger lämnar de landet om de får med sig så här mycket sadlar”. Han la till: ”Det vandrar runt i hela södra Sverige. Jag ser sådan anmälningar hela tiden.”
Jag säger bara : USCH. Hur länge ska detta få fortgå? Självklart ska den som äger dyrbara saker inte förvara dem hur som helst, men myndigheterna måste också begränsa möjligheterna för skurkar att komma och norpa dem. Inte ska vi väl behöva leva inlåsta i kassaskåp med kameror i vartenda hörn bara för att rättssamhället är för svagt?
Tjuvarna kommer ofta från andra länder. Cirka 50 procent av bostadsinbrotten och 90 procent av stölderna av bilar, bildelar, båtmotorer och jordbruksmaskiner i Sverige begås av internationella brottsnätverk, enligt en ny rapport från Noa, polisens nationella operativa avdelning (SVT 30/4).
”Sverige är attraktivt eftersom riskerna för en inbrottstjuv är tämligen små. Om gärningsmannen är en yngre person och tas på bar gärning blir de sittande några dagar till rättegång, sedan får de skyddstillsyn och släpps ut”, kommenterade Fredrik Wallén, kommunpolis i Lidingö redan 2017 (Larmkollen 18/12 -17).
Ja, det är dessvärre inget som plötsligt har drabbat oss svenskar. 2017 skrev Expressen om polisens oro för att utländska stöldligor hade etablerat sig här. Man visste redan då att det handlade om organiserade grupperingar från framför allt Litauen, Polen, Rumänien och Georgien som enligt Noa gör rena beställningsjobb där ligan stjäl utpekade objekt och snabbt lämnar landet (22/5 -17).
Som om svenska hem var en slags objekt i en postorderkatalog. Man vill kräkas.
Noa spår att brotten orsakade av internationella nätverk kommer att ligga på samma nivå eller öka under de kommande två åren (SVT 2/5). Hur många människor ska under den tiden få se sina grejer försvinna, få sin personliga sfär kränkt?
Något måste hända. Regeringen presenterade i februari 2018 ”ett offensivt åtgärdspaket” i syfte att bekämpa ligorna. Det landade i en utredning som lades fram i januari i år och sen… vad händer? Processen måste skyndas på. Det behövs mer pengar, strängare åtgärder, skarpare straff, möjlighet att kameraövervaka och ökat samarbete med andra länder via exempelvis Europol. Nu.
Tullen måste också få mer resurser – både för att kunna stoppa inflödet av inbrottstjuvar, men också av knark och vapen. Införseln av sådana ökar lavinartat och konsekvenserna av det är uppenbara. Liv förstörs, unga hamnar snett, människor lever i rädsla för att hamna mitt i en av alla skjutningar. Dessutom finansierar smuggling annan brottslighet som terrorism (Metro 29/7).
Det finns inga snabba, enkla lösningar, men man ska inte därför ge upp. Om lagstiftningen tar alltför lång tid växer skaran av brottsoffer. Dag för dag.
Polisen verkar i varje fall inte nöjd med justitieministerns tal om ambitioner. Petra Stenkula från polisregion Syd sa senast i april att hon önskar att de ska få bättre verktyg i sitt arbete med brottsbekämpning över nationsgränserna. ”Det handlar om straffskalan för dessa brott, behovet av ny teknik vid elektronisk kommunikation och fungerande gränskontroller” (SVT 30/4).
Och bara häromdagen sa man från Noa att polisen behöver fler verktyg för att samverka effektivt. ”I flertalet övriga EU-länder är deltagande i kriminella organisationer kriminaliserat, vilket medför att hela verktygslådan mot organiserad brottslighet står till buds” (Metro 13/5).
Det är många som väntar på handling. Och många bovar som under tiden planerar och begår brott. Tar verktyg, bilmotorer och våra älskade värdesaker med sig och drar. Kvar lämnar de människor som aldrig glömmer, som alltid har ett minne av svek.
