Minska föreningsbidragen rejält – risken är nu för stor att våra pengar hamnar fel
Att Göteborgs kommun har delat ut bidrag till olika föreningar utan kontroll över vart pengarna gått är hårresande. Efter att man upptäckt att flera föreningar och organisationer direkt eller indirekt stöttat terrorism och extremism ska kommunen nu börja kräva att de som vill få pengar av skattebetalarna ska följa kommunens demokrativärdegrund (P4 16/12). Det är bra – men sker generande sent.
Krona efter krona har tagits från hårt arbetande, skötsamma människor och satts in på skurkars konton. Hur kunde det hända? Hur länge har det pågått?
Hela historien visar på risken med att dela ut skattepengar till föreningar, eftersom det aldrig kommer att bli möjligt att granska dem alla. När jag undersökte fallet med MUCF:s bidrag till Sveriges Unga Muslimer för ett par år sedan häpnade jag över hur kortfattad ansökan var. Man skulle ordna kurser om islamofobi för personer som ansåg sig utsatta för sådan, men ingenstans stod något om kursplan, lärare, kurslitteratur, uppföljning och så vidare. En halv miljon kronor kunde spenderas på i stort sett vad som helst. Godtrogna byråkrater skrev under och betalade.
Tro inte att detta är det enda exemplet; räkna snarare med att det är vardag. Ibland slarvas pengarna helt enkelt bort, men värre är om de går till personer som vill skapa ett samhälle få av oss vill se. Därför måste politikerna bli mycket, mycket försiktigare.
I februari kom besked om ett nytt statsbidrag för arbete mot segregation. 75 miljoner varje år ska fördelas av Delegationen mot segregation, Delmos, till ideella föreningar och stiftelser för att ”lyfta individer och bryta segregationen”. Regeringen menar att det civila samhället kan nå nya och delvis andra målgrupper än offentliga aktörer, men vad betyder det? I detalj?
Det bästa sättet att bryta segregationen är väl snarare att arbeta med stora etablerade aktörer som skolan, Arbetsförmedlingen, Sfi och Migrationsverket. Sponsra hellre en extra tjänst i förskolan eller var supertydlig mot dem som precis har kommit hit vilka regler som gäller för att få stöd än skapa ytterligare bidragsstrukturer. Byråkrater får nog en del arbetstillfällen om det finns fler bidragsansökningar att granska och godkänna, men hur används miljonerna?
Dessvärre tycks svenska politiker älska att ge lite pengar hit och lite dit. Både på statlig, kommunal och landstingsnivå finns en uppsjö av bidragsformer. I Kristianstad delade kommunen ut knappt 200 000 kronor till olika föreningar bara via Arbete och Välfärdsnämnden 2017. Utöver det finns såklart bidrag till allt från bågskytteklubbar till vägföreningar.
Kulturbidragen ligger i en klass för sig. Kulturrådet delar ut 2 miljarder varje år och Konstnärsnämnden 150 miljoner. I juni fick till exempel Friendly Foundation 783 000 för att anställa en professionell byråkrat I en tid när människor tvingas vänta i flera år på att få besked från Migrationsverket känns det magstarkt att anställa en handläggare lite på skoj så där. ”En social skulptur som inte planerar att lämna någon oberörd”, stod det i ansökan. Jojo.
Myndigheten för trossamfund delar varje år ut 90 miljoner kronor för att ”stödja och möjliggöra lokal religiös verksamhet”. Men varför finns ens det här bidraget i ett sekulärt samhälle? Bara 40 procent av svenskarna har någon form av tro. Ska verkligen alla behöva betala för olika religiösa verksamheter, vare sig de själva tror eller ej?
På tisdagen tar kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP) emot ett betänkande från en utredning om statens stöd till trossamfund, och det har aviserats att ett av förslagen är ett förtydligat demokratikriterium. Det är bra, men räcker det?
Att bidragen dras in helt kan man dock nog inte förvänta sig, tyvärr, för att börja röja lär bli smått omöjligt när civilsamhället har vant sig vid tusenlapparna och tappat förmågan att stå på egna ben. Men nog skulle man önska att fler politiker såg händelsen i Göteborg som en väckarklocka.
Tack för att du läser, delar och debatterar. Följ samtalet på Facebook; leta efter Carolin Hanna Dahlman. Jag kan inte ha fler vänner, men sidan är öppen för alla.
