Nils-Eric Sandberg: Nils-Eric Sandberg: Belöna dem som vill gå i pension senare
Den demografiska strukturen i Sverige förändras. Antalet unga och äldre ökar. De arbetande medelålders blir allt färre men ska försörja allt fler. Försörjningsbördan ökar med invandringen. Sverige har tagit mot mest invandrare, som andel av befolkningen, men har de sämsta villkoren för att integrera dem. LO:s reglering av lönebildningen gör att de inte kan få arbete. Våra extrema bidragssystem gör att de inte behöver arbeta. Bidragen ger dem mer pengar än arbete – så varför då arbeta?
De som har arbetat får allt lägre pension. Personer med enbart garantipension blir helt beroende av bostadstillägg. Det beror på att pensionssystemen är felkonstruerade. ATP var ett renodlat fördelningssystem, helt utan sparande. AP-fonderna låg utanför ATP-systemet.
I praktiken blev ATP nästan helt skattefinansierat.
I det nya pensionssystemet fanns ett litet sparande, 13,6 procent av pensionsavgiften. Jag träffade folkpartiets representant i utredningen, Bo Könberg, och sade att sparandelen var alldeles för liten. Han suckade och svarade: ”Jag vet. Men socialdemokraterna var absolut mot sparande. Det tog oss två års förhandlingar att få fram dessa 13,6 procent. Mer kunde vi inte få igenom.”
Först behöver vi en revision av pensionssystemet, med ett betydligt högre sparande. Tyvärr tar det lång tid innan det slår igenom i pensionsnivåerna.
Det finns en utväg. Två forskare redovisade i den amerikanska tidskriften Foreign Affairs (juni 2007) en analys av de europeiska ekonomierna. De fann att en liten höjning av pensionsåldern skulle öka tillväxten kraftigt i Europa och göra länderna oberoende av dyr arbetskraftsinvandring.
Problemet är den svenska jämlikhetsdogmen: alla ska bete sig likadant, på samma villkor, hur olika de än år.
Pensionsgruppen funderar på ändrade pensionsregler, men utgår från att de ska vara samma för alla. Varför? Den rimliga lösningen vore att individualisera pensionsåldern, helt utan generella regler. De som känner sig utslitna ska få gå tidigt, de som vill fortsätta ska få göra det.
De som arbetar efter 65 bör få inkomstskatten halverad. Efter 70 ska människor få arbeta skattefritt. Denna enkla reform skulle inte ge något skattebortfall, däremot en stor ökad arbetsinsats och ett bidrag till ekonomin.
Enda problemet: det förutsätter att finansministern lär sig att skilja mellan statsfinansiella och samhällsekonomiska kalkyler. Och det blir en tidskrävande process.
Nils-Eric Sandberg är före detta ledarskribent i DN samt publicist i ekonomiska och filosofiska ämnen.
