Nils-Eric Sandberg: Försvaret är en försäkring

Gästkrönika Artikeln publicerades
Nils-Eric Sandberg
Nils-Eric Sandberg

Behöver vi betala den dyra premien för brandförsäkringen – huset har ju inte brunnit på länge?

Det är så man ska formulera principfrågan om försvarskostnaden.

Försvarsberedningen har gått igenom vad Sverige minimalt behöver av förstärkningar. Regeringen har i sista stund sagt nej; ingen i beredningen vet nu hur mycket, eller hur lite, av nya resurser försvaret kan få. Det gör givetvis livet mer spännande.

Så sent som på 1980-talet hade försvaret 29 brigader (en brigad är cirka 1000 fordon och cirka 5000 man). Nu har vi två, varav en är övad. Försvarsberedningen hade enats om en upprustning till fyra.

Försvarsbudgeten uppgår nu till 1,2 procent av BNP. För några decennier sedan var andelen cirka 3 procent.

Men försvarsbudgeten ska ses i en samhällsekonomisk kalkyl som mäter försvarskostnaden som andel av de totala resurserna, inte bara av de pengar som går genom statsbudgeten.

Förr hade vi allmän värnplikt. Den stora kostnaden för värnplikten var inte skokräm till kängorna eller putsmedel till bajonetterna, utan bortfallet av utbildning och produktion när nästan 40 000 ynglingar varje år låg i barackerna. Men den kostnaden syntes inte i budgeten. Så försvarsdebatten, som alltid utgick från budgeten, underskattade grovt de faktiska kostnaderna.

Regeringen Reinfeldt slopade värnplikten och började först långt därefter ägna någon tanke åt ett ersättningssystem. Visst, en sak i sänder, och vänta med det svåraste till sist. Då blir allt lättare, åtminstone för dem som tränats i att följa minsta motståndets lag.

En samhällsekonomisk försvarskalkyl, vilket enligt min mening är det korrekta, visar att vi nu har lägre försvarskostnader än vi haft på 90 år. Vi ska kanske be i vår aftonbön om att Putin inte lärt sig något om samhällsekonomiska kalkyler, utan på denna punkt är lika genuint okunnig som en svensk finansminister.

De praktiska slutsatserna:

Regeringen bör inhämta förstånd – varifrån det nu kan komma – till att inse att försvaret är en försäkring, och att den gäller först om man betalar premien.

Alla politiker, även de borgerliga, bör lära sig skillnaden mellan statsfinansiella och samhällsekonomiska kalkyler. Inte så svårt – det är bara att gå in i arbetsrummet och leta efter en bokhylla.

Försvarsbudgeten bör i framtiden göras upp i samhällsekonomiska termer.

De ”totalförsvarspliktiga”, som det nu heter om de få som är med, måste få marknadsmässiga löner. Dels av rättviseskäl, dels för att politikerna ska få information om vad försvaret faktiskt kostar.

Socialdemokratin måste komma över sin ideologiska motvilja mot väst och acceptera att vi går med i Nato. Ensamma klarar vi oss inte. Visserligen har Putin inte gett sig på oss, ännu; vi har kunnat förlita oss på hans ömhet. Men om han faller kan vi kanske inte av nästa topprustad despot vänta oss samma diskretion.

Nils-Eric Sandberg är publicist i ekonomiska och filosofiska ämnen.

 

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Kristianstadsbladet och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.